Ett blygsamt föslag på ett nytt statsskick

Jag (och många med mig) har länge kritiserat politiken för att sakna verklighetsförankring, och framför allt så känns det som att i synnerhet denna valrörelse har varit diskussioner över huvudet på väljarna. 

Alliansen valde att fylla sitt manifest med "Ambitioner", och ett fåtal skarpa förslag där definitionen av "skarp" var tämligen luddig (klockan är halv två, Bear with me (rooooaawwwrrr)) och de rödgröna har inte varit mycket sämre, även om de tryckt ur sig förslag med i mitt tycke något större skärpa.

Alliansen kallar sitt manifest för "Jobbmanifestet" och för er som öppnar PDF-en och tänker att det verkar som skitträlig läsning så kan jag glatt informera er om att det är det också. Alliansfritt Sverige släppte en "For Dummies" som faktiskt inte är så dum dock.

Nu råkar jag av bitter erfarenhet veta att ordet "Ambition" snarast betyder någonting i stil med "pallar inte, fixart sen". Jag har till exempel Ambitionen att dammsuga grytet, men så länge som silverfiskarna håller sig i hallen håller jag igen med dammsugningen, och jag vidhåller att Halo håller högre prio i hemmet. På detta vis (som jag beskrivit tidigare) så blir det inte så mycket städning gjort, på samma sätt som det inte blev någon obligatorisk A-kassa trots att man lovade det. Regeringen pallade inte det helt enkelt. 

Det finns ju konspiratoriskt lagda personer som hävdar att A-kassereformen bara var en medveten strategi att försvaga fackförbunden, men frågan är om våra politiker är tillräckligt klipska (diaboliska) för att lägga upp en sådan plan. Reinfeld vill ju trots allt värna den svenska modellen, som i detta fall bl a verkar vara att en arbetsgivare ska vara velig och inkompetent: Det tar tydligen ungefär ett år att bestämma sig för huruvida en person är lämplig för ett jobb, snarare än sex månader.

Eller snarare: de ska få längre tid på sig att leva upp till ambitionen att anställa någon tills vidare, på friskt kontinentalt mañana-manér. Eller skjuta upp den där jobbiga processen att hitta en ny provanställd så fort den provanställde börjar närma sig den tidpunkt då den kommer att få rättigheter på arbetsplatsen.

Regeringen är lite som en tonåring, de vet inte hur bra de har det. De kan glassa runt på Rosenbad och ställa krav men så fort de flyttat hemifrån så börjar verkligheten... Nej vänta nu här. Littorin fick 112 000:- i avgångsvederlag. Den där liknelsen höll inte.

Okej. Regeringen är lite som stekarna i Visby, som skapar 8000 jobb och samtidigt vaskar 2,8 miljarder. Pappa betalar!

Det är detta som fick mig att tänka på vårat statsskick, och jag har här ett förslag som kan göra Sverige till ett föregångsland i världen!

Regeringen behöver nämligen inte en kung eller en president: Den behöver en förälder.

Någon som kärleksfullt tar den i örat och säger åt den att städa sina statsfinanser ögonaböj, annars blir det ingen ny förbifart. Någon att stå emot argument som "Alla andra får ju!".Någon att lära dem klappa fint och tala med små bokstäver. Att vara snäll mot de mindre och att alla ska få vara med och leka.

Men först och främst behövs det någon som tar den i örat ibland och skriker "HUR FAN TÄNKTE DU EGENTLIGEN!?!". Lite som min nya idol Britt:

Fyndkredd

Se på Fredriks kroppsspråk. Det är som att mamma har hittat hans stash med folköl! Fingrarna är i den så kallade syltburken! Skamsen står han där och försöker försvara sig efter bästa förmåga, trots att han vet vad han ställt till med och även om han försöker skylla på Mollgan (S) så räcker det inte den här gången.

Hade vi haft en sådan statschef hade det här landet varit mycket drägligare att leva i. Nu förespråkar jag inte på något sätt en totalitär diktatur, regeringen är ju trots allt gammal nog att ta eget ansvar. Men lite uppfostran hade nog inte skadat. 

Nu står Britt tillsammans med Göran Wassberg på min lista över möjliga föräldrakandidater. 

Så vad sägs mina vänner, ska vi slå till och bli världens första Parensokrati?

Dagens Haiku:

Varför president

När man kan ha "Landsfader"?

det hade vart nåt!

Jag vill också ha!!!

Det börjar hetta till nu. Utspel på utspel lovar mer och mer pengar till alla, eller i alla fall från allianshåll. De rödgröna försöker bjuda över, samtidigt som de är lite mer försiktiga vilket säkert kommer att kosta dem segern i valet.

Idag kan vi läsa att Alliansen tänker höja studiemedlen, om de vinner valet. Jag kan bara anta att detta är synonymt med "om studenterna röstar på oss". Eller ja, lånet i alla fall. Det är en viss skillnad, men jag är säker på att de som får problem med återbetalningarna kommer trivas bra på de fina jobb som de kommer att få!

På samma sätt ska skatten sänkas för pensionärer, förutsatt att de röstar på Alliansen. Att de Rödgröna gett ett likvärdigt bud skapar ju ett visst status quo dem emellan, så kanske kommer pensionärerna att sätta sig in i den breda sakpolitiken i stället, vilket ju inte alls var syftet med att lova skattelättnader från något håll.

För att inte tala om restaurangbranschen! Det ska bli sänkt moms, så att det ska bli billigare att äta ute. Bra va?

Det betyder ju att alla vi som redan fått mer pengar via jobbskatteavdraget ska göra av med mindre av dem när vi äter ute. Dessutom ska det leda till fler jobb inom restaurangbranschen, och för alla som drömmer om att bli kock eller servitris så är ju det perfekt! Bäst att de också röstar på alliansen.

Det är ju solklart att ju mindre det kostar att äta lunch, desto fler kommer att bli anställda i den branschen. Den ordinarie personalen jobbar ju sällan övertid, och stress över tung arbetsbörda har ju effektivt bekämpats så länge vi har haft restauranger.

Nu undrar ju jag hur många krögare som kommer sänka de där siffrorna deras gäster våndas över i menyerna, i stället för att låta oss betala det vi är vana vid och behålla differensen, men även de har nu en anledning att rösta på alliansen!

Alla de som funderar på att köpa ny bil kanske ska ta en titt på en miljöbil? De skall nu bli ytterligare subventionerade med en läcker premie på 40 000:-. Perfa för alla de av oss som tänkt köpa en splitterny bil de närmaste åren, men det krävs att vi röstar på Alliansen...

Men jag då?

Jag äter sällan ute, jag har 40 år kvar till pensionen, jag finansierar mina egna studier, är inte tillräckligt bra på att laga mat för att jobba med det och trivs med att åka buss (trots att det är Veolia som kör). Dessutom har jag i alla fall inte råd med en ny bil. I all rättvisas namn ska väl jag också ha någonting? 

Jag säljer mig inte särskilt dyrt heller, man vill ju inte vara en belastning på statskassan. Jag skulle behöva ett par nya Sneakers, eller kanske gardiner? Jag hade tänkt att stränga om basen, kanske ett nytt set strängar hade varit på sin plats. Borgs, det är en fyrsträngad och jag stämmer i C. Det lär gå lös på runt en femhundring, så jag tycker inte alls att det är mycket i sammanhanget! 

Så hör av dig, så styr vi upp det. Jag kan till och med gå och rösta samtidigt som någon av er, så ni ser att allt går rätt till!

För om jag inte får någonting alls så blir jag lite ledsen, jag har ju också rösträtt! Då kan det hända att jag i min besvikelse försöker ta reda på hur alla dessa blingblingblänkande skeddrag i valkretsens vass skall finansieras, och det hade nog inte lett till någon röst på alliansen alls. 

Dagens Haiku:

Lite väl ego

Men till var efter behov

som inte är sjuk

Vad är det med FP egentligen?

Igår skrev jag ett längre inlägg om Folkpartiets idéer kring försörjningsstödet och motprestationskrav.
Jag antog att Folkpartiet, som mot all förmodan faktiskt genom tiderna varit det Alliansparti jag haft mest sympatier med (på temat blinda hönor) faktiskt skulle hysa en liberal värdegrund.

Men av någon anledning så har detta parti nu valt att profilera sig i valet som de starkaste förespråkarna av livegenskap, eller "Debt bondage", Peonism etc. Seriöst, WTF?

Idag kan man läsa i DN och på SVD om FPs förslag att låta utländska studenter studera gratis i Sverige, mot att de förbinder sig att arbeta av skulden efteråt. 

Så om jag har förstått det hela rätt så skall alltså livegna, utländska akademiker sköta vår forskning och utveckling, livegna socialbidragstagare skall sköta produktionen och vi andra som har varit tillräckligt tursamma att födas som svenskar och har en gynnsam socioekonomisk status skall åtnjuta frukterna av detta övergrepp genom sänkt skatt, alternativt att de av oss som kommer att bli utkonkurrerade av denna tvångsarbetskraft tvingas att dansa efter den ekonomiska maktens pipa.

Folkpartiet för nu en aggressiv retorik för att aktivt återskapa det klassamhälle vi kämpat i hundra år för att ta oss ur. Det är förskräckligt.

Det finns säker många Liberaler som inte känner igen sig i detta, liberalismen är till skillnad från konservatismen och övriga, mer förvirrade mitten-högerideologier en ideologi som faktiskt erkänner hierarkiska maktstrukturer som ett problem, och många liberaler jag samtalat med genom åren skulle i det närmaste kunna anses ha mer gemensamt med de rödgröna än Alliansen. Den individuella friheten är Liberalismens starkaste paroll, och den politik som förts på sistone har en mycket stark ton av just inskränkningar i dessa rättigheter.

Var jag dem hade jag fått nog för länge sedan. Folkpartiet är inte liberaler längre. Jag tror att vi inom en snar framtid kommer att se en schism inom Folkpartiet, och det är på tiden.

Frågan är bara när, och vem som kommer att ikläda sig rollen som den svenska liberalismens Martin Luther emot Påven Björklund och Moder Sabuni.

Ty i dagsläget är jag alldeles för liberal för att ens överväga att rösta på Folkpartiet.

Dagens Haiku:

Det friskar nu upp

totalitära vindar

Jag är faktiskt skraj

Fint, Folkpartiet!

Någonting som jag lärt mig är att det farligaste som finns är kommunismen. Att högern länge använt sig av Reductio ad Hitlerum-argumentet att få in ordet "Kuba" så fort man talar om den svenska vänstern har fått mig att förstå att alla reformförslag som på något sätt kan kopplas till ett socialistiskt tänkande kommer att leda till att vi blir en kommunistisk diktatur.
Och det är läskigt. I en inte alltför avlägsen framtid kommer vi kanske att tacka en ikon av Ohly så fort vi fått ta del av sjukvården, enligt Nordkoreansk modell. Vi kommer att avsluta förbönen på söndagarna med "I Marx, Engels och den helige Titos namn", och om man inte passar sig noga för vad man säger så riskerar man att hamna i Eslövs-Gulagen.

Den Borgerliga Alliansen har länge varit det flammande motståndets låga. Förkämpar för friheten och demokratin, för allas lika rättigheter och värde har det stått emot hotet från Vänstern. De har bekämpat  alla de saker som har med den förhatliga Kommunismen att göra, och utan dem hade vi alla varit livegna under staten, slavar under den planekonomiska offentliga sektorn konstant bevakade av GESTÄPO drönaraktigt upprepandes mantrat "Krig är fred, Frihet är Slaveri, Okunnighet är styrka".

Så det är idag, med stor tillfredsställelse jag läser att Folkpartiet, en av de svagas förkämpar tar itu med en av Kommunismens mest förskräckliga företeelser, fy tusan!

Det är Nyamko Sabuni som slår till emot en av Stalinismens vidrigheter, nämligen det förhatliga "till var och en efter deras behov". Det jag avser här är hennes vurmande för Landskrona-modellen, som i god jämlikhetsanda motverkar att vissa mindre nogaräknade individer ska kunna sko sig på andras flit och id, och att hon nu ger som vallöfte att legalisera denna modell, som går helt i linje med Arbetslinjen.

Förslaget går ut på att man skall ge en motprestation för att få försörjningsstöd, eller Socialbidrag som det heter i folkmun. I föregångskommunen Landskrona är normen en arbetsinsats av 30 timmar i veckan inom praktik, eller "arbete med erfarenhet och kompetensutveckling som lön" som det heter på lite finare Svenska.

Detta är en fantastisk idé, såväl ur ett integrations- som ekonomiskt perspektiv. För i stället för att ligga och vältra sig i bidragspengarna hemma i sin lyxiga förortslya framför sextiotumsplasman ska bidragstagaren bidra till samhället och sin egen kompetensutveckling genom att skaffa sig på arbetsmarknaden attraktiva  och kompetenskrävande färdigheter inom exempelvis Sanitetsyrket, som vi alla vet är en språngbräda rätt uppåt i samhällshierarkin och ut ur utanförskapet.

Ur ett ekonomiskt perspektiv är det dessutom fantastiskt finurligt. I stället för att som socialisterna vill skapa arbeten inom offentlig sektor så undviker vi smidigt den segdragna politiska processen med att avskaffa arbetsgivaravgifterna för offentlig verksamhet då det inte ligger några sådana avgifter på socialbidraget.

Att betala skatt är ju inte heller någonting som vi egentligen ska behöva göra och dessa personer kommer att gå i bräschen för alla oss andra, då man inte betalar någon skatt på försörjningsstödet!

Sen slipper man dessutom all jobbig matematik. För att se hur jobbigt och dyrt det hade varit för dem att ge mig (och jag använder mig själv som exempel) en anställning inom den offentliga sektorn tog jag fram socialstyrelsens provberäkningssida. För att göra det hela så korrekt som möjligt iklädde jag mig rollen som totalt barskrapad och inkomstlös, med en relativt normal utgift för hyra och el (4000:-) för en ensamstående. I detta exempel hade jag fått 7680:- i försörjningsstöd i månaden. Hey, det är ju ungefär som en såndäringa student har inklusive lånet! Fett!

Om man sen justerar upp detta belopp som om det hade varit "Ut efter skatt" dvs att man gångrar det med 1,45, och sedan delar det med 132 som är det genomsnittliga antalet arbetstimmar på en månad som någon som jobbar 30 h i veckan jobbar så får man en timlön på svindlande 84,30 :- före skatt. 

Det är ju en väldigt hög timlön, så de klarar sig nog bra på den!

Vi kan dessutom göra det ännu billigare för samhället. Anta att vi löser billigare boenden för dessa individer, och kanske spar in på sådana saker som inte är livets nödtorft, som hemförsäkring till exempel kan vi sänka denna kostnad ytterligare!

Till detta kommer besparingen i det att de inte heller betalar in till sin framtida pension, som ju är en utgift som ligger tungt på arbetsgivarna i o m arbetsgivaravgifterna. Dessutom har ju inte socialbidragstagare en sån där hemsk och jobbig fackförening man måste jiddra med i tid och otid. Det är sannerligen skönt att se att Folkpartiet står starkt emot det kommunistiska hotet, på ett så effektivt och humant vis dessutom!

Det enda vi behöver göra nu är att komma på ett snyggt, fyndigt och lite catchy namn på denna grupp människor, socialbidragstagare har ju en ganska negativ klang. Jag är säker på att Alliansens kommunikatörer kan komma på någonting fint, de har ju gett oss ord som Arbetslinjen, Rödgrön Röra och vårdnadsbidrag.

Jag kan inte ens drömma om att mäta mig med dessa semantiska snickare, slagordens snitsiga supermänniskor som jag håller i så högt anseende, men jag vill ändå ge mina egna små blygsamma förslag på namn som ligger rätt i munnen i det här fallet:

 

Vad sägs om "Proletariatet", det mer internationella "Peon" eller varför inte det gamla beprövade ursvenska ordet "Träl"?

 

Dagens Haiku:

Minns en uppmuntran

Det var något tyskt uttryck...

 Arbeit macht frei, tro?

(Kan Alliansen hålla sig med Retoriska fallasier kan jag det också!)

En Vederläggning av Rankkas Ränker

Nu börjar den där tiden på året. Nollningen. 

En ny termin på Universiteten börjar om knappt en vecka, så jag kände att det var dags att friska upp de akademiska musklerna med en liten debatt kring vetenskap!

Eller nja, det där lät bra men egentligen så har jag spenderat kvällen med att läsa debattartiklar på Newsmill, vilket har lett till att jag blivit lite smått fundersam. Så utan vidare dröjsmål presenterar jag denna mjukstart på terminen: en blygsam liten vederläggning!

Börja nu med att läsa Timbros VD, Maria Rankkas debattartikel "Sahlin har gått på jämlikhetsbluffen". Jag kan vänta.

(*dudidum dum duuuu, duddelidum dumdum duuuu...* Klar?)

Okej, för er lata människor ska jag ge ett litet kort referat:

Maria Rankka angriper i sin debattartikel Mona Sahlin och andra debattörer på vänsterkanten engagerade i jämlikhetsfrågor, eller snarare en av de vetenskapliga källorna till deras argumentation: boken "Jämlikhetsanden" som utreder sambandet mellan Sociala problem och inkomstojämlikhet.

Hon menar att argumentationen i sagda bok har slagits hål på av andra vetenskapsmän. 

Nu är jag den första att ställa upp på att opponering på vetenskapligt material är ett av de viktigaste verktyg vi har för att skapa kvalitativ vetenskap och att Rankka har viss legitimitet i sin kritik av boken, men det är inte detta hennes debattartikel handlar om eller har till syfte.

I grund och botten angriper hon trovärdigheten hos sina meningsmotståndare genom att ifrågasätta den vetenskap de bygger sina argument på, vilket inte är fel i sig.

MEN

När jag läser hennes argumentation slås jag av en ganska uppenbar brist i den. Hon hänvisar konstant till vetenskapliga källor utan att egentligen framföra ett enda bevis på att det inte föreligger ett orsakssamband mellan inkomstojämlikhet och sociala problem. Att angripa boken för att använda ett statistiskt urval är det centrala i hennes text och de argument hon använder baseras på (trumvirvel) statistiskt urval!

Hon argumenterar med beviset att livslängden för mänskligheten i stort ökade under 80-talet, samtidigt som inkomstklyftorna ökade. Låt mig här komma med en liten Interrogatio: Vad ska denna fakta tjäna till?

Detta bevisar ingenstans att det inte föreligger ett samband mellan livslängd och inkomst, enbart att man gjorde någonting rätt på 70-talet. Kanske kan avslutandet av Vietnamkriget, den ökade solidariseringen med Afrika, ett antal förbjudna bekämpningsmedel och världens ekonomiska tillväxt i stort ha haft positiv inverkan på dödligheten? Det är absurt att hävda att bara för att klyftorna ökat och människor lever längre skulle det motbevisa ett samband mellan dödlighet och inkomstojämlikhet.

Och apropå att trolla med statistik väljer hon, som det starkaste argumentet boken "Jämlikhetsbluffen" (som av en händelse lanseras med ett lanseringsseminarium arrangerat av Timbro). Hon argumenterar inte utifrån boken som om hon hade läst den dock, utan genom en snabb omskrivning av bokens beskrivning från seminariepresentationen. Hon nämner att "Jämlikhetsbluffen" med samma statistiska underlag kan bevisa ett samband mellan 15-åringars betyg och deras avstånd till nordpolen, hämtat rätt ifrån presentationen i bokhandeln.

En av de saker man lär sig när man utbildar sig till professor som författaren till "Jämlikhetsanden" är, är att använda sig av relevant statistik. Jag äger, som stolt svensk statistiskt sett en femtedels Ko men det är inte relevant (över huvud taget). Vad som däremot är relevant är att Rankka inte på något sätt visar hur urvalet ändrats för att omkullkasta slutsatserna i "Jämlikhetsanden". Om man statistiskt jämför länder i Skandinavien för att sedan kasta in Etiopien eller Bhutan i mixen så kan man räkna ut (med röven) att det kommer ha en förödande effekt på utfallet. Det är möjligt att hon har vatten på sin kvarn, men utan att exemplifiera duger inte detta argument. Hon menar att vi okritiskt ska ta henne på orden där, ord som hämtats ur en text skriven av en journalist, som inte behöver svara inför en vetenskaplig opponering före publicering. Eller kanske köpa boken av den Lobbygrupp hon representerar?

Hon vill hävda att "Jämlikhetsanden" inte gör skillnad på samband och Orsakssamband. Må så vara, det finns en lång rad andra forskare som pekat på att det existerar ett sådant orsakssamband.

Rankka kommer dock med två stenhårda retoriska frågor som skall få oss att vackla i vår tro på detta samband:

"För om ökad jämlikhet leder till ett mer laglydigt samhälle, varför har Sverige i så fall flest våldtäkter per 100 000 invånare i Europa? Och om jämlikhet leder till bättre hälsa, varför har Danmark den lägsta livslängden av alla de länder som analyseras?"

Ja du Maria, ska vi ta en liten Sightseeing i Malmös olika stadsdelar någon dag och ställa oss frågan om vi verkligen är så jämlika här i Sverige? Men jag kan också ge ett rakare svar på frågan, ty det kan antas rimligt att ju mer laglydiga en befolkning är desto högre anseende har rättsväsendet, vilket ökar benägenheten att anmäla våldsbrott. Nu så antas anledningen även ligga hos tidig sexdebut och hög alkoholkonsumtion, två faktorer som även de har en påvisad koppling till socio-ekonomisk status.

Och Danskarna? Pja, Öl och smörrebröd kanske inte är så bra för en...

Sen detta jävla Kuba. För högerdebattörer är det en nästan lika välanvänd snuttefilt (eller i detta fall Nazistargument) som finanskrisen. Om vi sätter Kuba i ett politiskt, historiskt och nationalekonomiskt perspektiv så tycker jag att de har en förvånansvärt hög levnadsstandard. Jämför gärna med Nordkorea eller Haiti.

Låt mig uttrycka det så här: Om jag och Maria delar på 100 äpplen har vi 50 var. Om vi bara har 4 äpplen att dela på (för att en av världens mest inflytelserika nationer har lagt ett handelsembargo mot oss som hindrat oss från att importera fler) får vi två var. Men vi har i båda fallen lika många, vilket är vad jämlikhetsbegreppet handlar om. Att anta att Sverige skulle bli som Kuba för att vi skulle satsa på jämlikhet är ungefär lika logiskt som att vi skulle bli som Bangladesh av en kvinnlig statsminister. Att på detta sätt (Liksom Hägglund i hans Almedalstal) sätta likhetstecken mellan SVMP och Kubas kommunistiska diktatur är lika relevant som att tala om Lars Winnerbäcks inverkan på barnomsorgen. Så lägg av med det!

Nej, den tes Maria för här är inte att det skulle saknas ett samband mellan sociala problem och ekonomisk jämlikhet. Jag kan inte tro att någon människa som inte kan se att klassamhället medför vissa negativa effekter hade kunnat få en post som VD. Hon är inte dum, tro inte det!

Den agenda som här egentligen förs är att underminera trovärdigheten hos hennes politiska motståndare, som driver jämlikhetsfrågan eftersom Maria Rankka inte vill ha jämlikhet. Det ligger inte i linje med Timbros "folkkapitalistiska[sic som sjutton]" verksamhet. Faktum är att det är oförenligt med kapitalism.

Det Rankka försöker göra är att slå hål på bevis som talar för en utjämning av de sociala klyftorna, eftersom det är positivt ur ett liberalt hänseende att vi har sociala klyftor. Detta är den retoriska motsvarigheten till att skrika "BAKOM DIG" och sedan springa för allt man är värd.

För det är mycket enklare att hävda att det (pilutta dej) inte alls finns ett samband mellan inkomstklyftorna och sjukdomar, kriminalitet och klasshat än att se Anders, Achmed eller Anita i ögonen och säga: Jag anser att min rätt att tjäna pengar går före din rätt att slippa sociala problem.

Slutligen så hävdar Rankka att sociala problem leder till inkomstojämlikheter snarare än tvärtom. Jag undrar lite hur jag ska tolka detta. 

Den neslige besserwissern i mig tar det som "Ja, är du sjuk eller kommer från Rosengård ska du ha sämre betalt för samma arbete, det är lönsamt för arbetsköparen och alltså bra". 

Den naive optimisten inom mig tänker att hon menar "Om du kommer från en lägre social status i samhället så har du sämre förutsättningar att tjäna bra, men det tänker jag försöka ändra på!".

Synd bara att det är något som de som brukar stödja sig på "Jämlikhetsanden" skulle säga.

Dagens Haiku:

Blev lite upprörd

En avledningsmanöver

Rakt in från höger

'Nuff Said.

Viktiga insikter från nätspionage

Vill här inleda med att ReTweeta (eller vafan man nu ska kalla det) dagens Haiku från den 27/10 -09, bara för att ge en liten teaser om vad som komma skall såhär innan mitt som vanligt ovidkommande och förvirrade exordium:

Tråkigt på Jobbet
Skriver bara blaj, sån tur
att ingen läser

 

I det senaste har jag, mot egentligt bättre vetande gjort en ansats att kasta mig ut i den därna "bloggosfären" jag hört så mycket om. Den främsta anledningen till detta har varit att jag läst en och annan artikel om valet på nätet och jag har känt mig förpliktigad att delta i debatten.

Problemet är bara att det finns så lite att debattera. Detta fasansfulla ordkrig som rasar i vårat offentliga rum med "FP är SD" hit och "V vill att alla ska knarka" dit har tröttat ut mig. En sketen artistavbokning blir en av detta valets största diskrimineringsfrågor. 

Så när världen har blivit tokig tappar jag intresset. I stället så har jag plockat upp mitt brinnande intresse för statistik och övervakning!

Som ni luttrade internetanvändare säkert vet så är det ganska enkelt att ta reda på vad ni pysslar med. Man behöver inte vara en statligt finansierad spionageverksamhet eller världens mäktigaste informationsföretag för att ta reda på saker om folk!

Så det bestämde jag mig för att göra. Jag installerade en sån därna flashig och modern "Counter Application" på denna sidan för ett tag sedan, mest för att se om folk faktiskt läser detta dravel jag slösar bort min tid på och till min glädje så gör folk faktiskt det!

 

Som mina trogna läsare båda vet så handlar denna blogg (brrr!) mest om tråkiga saker som politik och matlagning, och då jag inte har för vana att skriva om saker som är så viktiga som "Livsstil" (Läs: Kändismediefnaskande) så får jag ganska lite uppmärksamhet i dagspressen. Den uppmärksamheten kan iof tvåhundraordsbloggarna gärna få ha för sig själva, men då jag faktiskt har trafik till denna sida så krävs att jag ställer frågan: Hur hittar folk hit egentligen?
Så jag klickade mig runt i min "Counter Application" och hittade fliken "Search Keyword Analysis"...

Där har vi det svart på vitt, mina vänner!

Mitt stora bidrag till vår kollektiva elektroniska kanon var ett inlägg som jämförde Anna Anka med Charlton Heston (och mig själv med Jimmie Åkesson) och hade en som vanligt slentrianmässigt skriven, ovidkommande och förvirrande ingress. Om Porr.

Efter att ha analyserat statistiken kom jag fram till ett antal viktiga insikter: Jag borde skriva mer om porr, Jag har eventuellt förstört ett barn för all framtid genom att skriva om Bamse, plilles och mitt eget handle är lika viktiga för min besöksstatistik och HERREGUD DET FINNS MÄN SOM MED FLIT SKULLE DRA EN HANDTRALLA TILL NAKENBILDER PÅ ANNA ANKA!

Jag visste att internet var en plats där sjuka människor samlades. Vad värre var var att jag insåg att min journalistiska integritet krävde av mig att jag skulle bli tvungen att Googla "Anna Anka Porr". Med Safesearch av, ingen pardon här inte.

Så jag hällde upp en stadig Whiskey, slog in numret till Psykjouren så det skulle vara redo i telefonen, tog ett djupt andetag och klickade på Search-knappen. Jag tänkte att det skulle vara lite som att riva av ett plåster, om ett plåster hade kunnat ge en hemska psykoser.

Hon har inte gjort porr, vilket gjorde mig alldeles varm inombords. Detta betyder (antagligen) att fler personer har läst (början på) min lilla text än sett hennes fjas. Det känns på något konstigt vis bra.

Så vad gör jag nu? Jag måste ju ge min läsekrets vad den vill ha. 

Så hädanefter så kommer denna blogg fortfarande att hängivet följa, kommentera och kritisera offentliga personer och deras dåraktiga beteenden, uttalanden och åsikter.

Men alla inlägg kommer att taggas med "porr", och dess synonymer.

Dagens Haiku:

Anna Anka porr

Seriöst mina herrar

Vad fan tänkte ni?

Mediaetik och Ethosproblematik

Det har varit lite väl torrt med politiska skandaler i år.

Nu när man mycket snabbt sopade undan den smått sensationella sexskandalen Sven-Otto stod för, så lämnade det ett visst vacuum. Detta har vår fjärde statsmakt valt att fylla med faktisk analys av partiernas valmanifest och sakfrågepolitik (samt en och annan artikel om naturkatastrofer), som vanligt genom att ge mycket utrymme åt de mer iögonfallande ordvalen (som Butler eller Könsneutrala toaletter) snarare än att faktiskt diskutera de långtgående effekterna av politiken bakom sagda formuleringar.
Nu finns det ju vissa hemska cyniker därute som muttrar över att långsiktighet inte riktigt står på dagordningen hos de som slåss om våra röster, men det tycker jag är att ta det hela lite för långt. Bättre en skattesänkning i handen än A-kassa för skogsarbetare, brukar jag alltid säga!

Men idag har det seglat upp en liten skandal, och jag sitter som på nålar för att se hur det hela utvecklar sig!
Tillåt mig att ge en liten bakgrund:
För ett gäng veckor sedan så hade er egen guide i verkligheten (jag själv alltså) haft en synnerligen stressig dag. Jag beslutade mig för att spatsera ned på hamnen i Visby, inhandla en rejäl glass (En kula Choklad och en Citron-Limesorbet, om jag inte minns helt galet) för att sedan strosa ned till stora scenen i Almedalen och okritiskt lyssna på vad Jan Björklund hade att säga. Efter att ha genomlidit detta tal kände jag mig dock mer kritisk, men mina invändningar emot folkpartiets politik tänker jag inte dryfta nu.
Nej, min känsla av talet var överlag att Björklund inte riktigt har det där med att tala till nationen riktigt under kontroll. Ställd bredvid de andra partiledarna så står han så att säga i skuggan (jag tänker Maud Olofsson, men tjockisskämt är lite för buskis för mig).

Tydligen var jag inte ensam om att tycka detta, och någon på "Alliansfritt Sverige" anade en jordfäst medlem av släktet Canis lupus familiaris i faggorna då "Retorikexperten" Camilla Eriksson hyllade Björklund. Hon fick till och med "gåshud över hela kroppen" av talet, vilket jag själv också upplevde men av definitivt andra anledningar.
Visst så visade det sig att de hade fog för sina misstankar: Camilla är djupt insyltad i Folkpartiet, och det har i sviterna av detta uppdagats att även Svenska Dagbladets "retorikexpert" Martina Skowronska kandiderar för Folkpartiet.
Camilla Eriksson visade direkt att hon är väl insatt i det svenska politiska systemet genom att raskt avgå, och förklara sig i en liten blygsam pressrelease på sin egen blogg.

Men det får mig med mina få men väl godkända högskolepoäng i Retorik att bli lite fundersam kring hur det står till med våra "Retorikexperter". Det verkar ju som att de uppenbarligen missat en stor del av innebörden i Ethos-begreppet: Ett partipolitiskt engagemang är oförenligt med trovärdigheten som oberoende expert, och om man missat en sådan detalj så kan man föga kalla sig expert. I detta fallet så kan man faktiskt klassa det som en "Rookie-miss".
Att dessutom som representant för en redan illa ansedd vetenskap ge dess kritiker vatten på "retorik-är-lurendrejeri-och-taskspel"-kvarnen känns ganska sorgligt.

Det verkar som att det finns en massa retorikexperter i folkpartiet, vilket ställt i ljuset av deras väljarstöd kräver att man ställer frågan: Kräver titeln retorikexpert någon egentlig kompetens, eller går det inte att polera en klick bajs?
Dessutom så har TV4 och SvD nu lite problem med trovärdigheten. Man kan tycka att två av landets största arbetsgivare för Journalister (som ju ska kunna det där med informationssökning) borde kontrollera hur pass oberoende deras experter egentligen är.
Det är skönt att presstödet inte delas ut med kvalitetskriterier, eller hur Schibstedt?

Men skandalen i sig är djupare än så. Det verkar som att befolkningen har börjat få upp ögonen för objektiviteten i media. Folk förfasas över hur Folkpartister har nästlat sig in i deras hem, likt vargar i fårakläder.
Bloggosfären, Media och resten av landet verkar nu ha upptäckt att de olika mediaföretagen har en politisk agenda.



Faktum är att media inte hymlat med detta tidigare heller. De flesta tidningar har ett uttalad politiskt ställningstagande, och att anta att de politiska experter som uttalar sig skulle vara helt opartiska är ganska störtlöjligt. För det finns ingen myndig person som saknar en uppfattning, och om man är tillräckligt insatt för att kunna kalla sig expert så har man garanterat bildat sig en.
Jag vill här påpeka att jag inte är någon expert på någonting, och till och med jag har, hör och häpna en (cementerad, komplicerad, impopulär) politisk uppfattning!

Vad som står utom allt rimligt tvivel är att media är de starkaste opinionsbildarna vi har. Valen av rapportering, formulering och författare påverkar oss väljare mer än vad partierna vill erkänna. Det arbetar fler retorikexperter, mediastrateger och kommunikatörer inom partierna än vi vill känna till för att hantera det odjur den fria pressen är.
Kanske, bara kanske skulle man ta och läsa partiernas valmanifest, lyssna på vad de har att säga och kanske bilda sig en egen uppfattning? Pallar man det?

De svenska politiska skandalerna säger mycket om oss som folkslag. Vi blir otroligt upprörda över förvånansvärt små brott emot moralen. De svenska skandalerna är platta, trista och saknar ambition. Precis som yrkeskåren bakom dem.

Dagens Haiku:
Bara så ni vet:
Tex-Mex fyra dar i rad
Ni är varnade

Cynism och Cineasm

Jag tror att jag kan ha missat något.
Det verkar som att det har hänt någonting med vår kultur, eller snarare den västerländska kulturen i stort.
Ingen kan ha gått miste om att filmmediet har blivit lite väl urholkat på senare tid. Det verkar som att saker som originella idéer har gått om intet: man gör nu remakes på remakes (listan kan tydligen göras lång) och då den klassiska litteraturen urvattnats med otaliga filmatiseringar har man nu gett sig in på serietidningarna. Det har slutat vara trendigt att göra uppföljare, så i stället gör man s.k. "Reboots", vilket i princip betyder att man tar en välkänd karaktär (typ Stålmannen), ger henom någon slags personliga problem (typ Heroinmissbruk) och gör våldet mer "verkligt" för att sedan göra en massa uppföljare.
Men hav förtröstan, vi har fortfarande kvar det skamlösa plagiatet!

Det verkar nästan som att vi närmar oss vad som den eminente författaren Robert Rankin definierar som "The End", den punkten när alla originella tankar tänkts. Det är den tidpunkt i mänsklighetens historia då allt är gjort, då ingen helt ny tanke är möjlig.
Det kan verka abstrakt, men det är enkel matematik: förr eller senare är alla möjliga utfall prövade, och då återstår bara ett återtuggande av de åtråvärda tankarna.
Porr är ett perfekt exempel. Det finns bara ett mycket begränsat antal sätt två (eller fler) kroppar kan gnuggas samman på, och när man redan utforskat de flesta yrkesgruppers slumpvisa möten så är variationsmöjligheterna ytterst få. Om vi applicerar detta exempel på hela den kultur vi kommit överens om att yttra så ser man snabbt att det visst kan ta lite tid, men förr eller senare så är alla kombinationer testade.
Nu finns det ju en uppsjö av redan färdig högkvalitativ underhållning att ta del av (Chaplin håller än!), mer än en människa kan konsumera under en hel livstid men då en mycket stor del av den globala ekonomin bygger på förströelse så kan "The End" vara ett nog så skrämmande scenario.

Om man ser till vad som gått på biografer de senaste åren så är det inte helt otänkbart att vi är där mycket snart. Idag har jag nämligen blivit uppmärksammad på vad som mycket väl kan vara det 7:e inseglet inför slutet på kreativiteten. Markera den 22/10 i era kalendrar, ty det är ett datum som kommer att eka i historieböckerna. Det är nämligen då filmen "The Social Network" har premiär.

För när man nu filmatiserat alla böcker, serietidningar, krig och kända levnadsöden Ad Nauseam, så har nu David Fincher (som gav oss "Se7en", "Fight Club" etc.) regisserat en film baserat på Facebooks första skakiga år. Ta två och en halv minut av ditt liv och titta på trailern.
Filmen marknadsförs med en fin slogan: "You don't get to 500 million friends without making a few enemies".
Detta är alltså inte en dokumentär. Det är ett thrillerdrama om en datanörd på högskolan som programmerar en webbsida och blir rik. Jag må sakna en fungerande Gaydar, men jag har en PRdar i toppskick och detta stinker varumärkesprofilering lång väg.

Så ni får förstå min oro inför att "The End" är nära, eller bara njuta av ironin i att Hawlewood har sån brist på idéer att man gör en film om skaparna till en webbsida som enbart var en ny modell av ett koncept lika gammalt som internet.

Dagens Haiku:
En facebookfilm då.
Det är ju för fan löjligt
Allvarligt talat

Och poesin når nya höjder. Men klockan är 03:56, så =P

Farbror Clqwrx's fabulösa ungkarlswok för studenter, ensamstående och seriösa Cateringföretag

Det var ett tag sedan jag kom med ett matlagningstips till er, mina kära läsare och då det nu gått ett år så känner jag mig relativt säker på att min kokkonst inte är särdeles hälsovådlig, eller i alla fall inte direkt dödlig. Dessutom har det kommit till min kännedom att man bör variera sin kost. För er som nu har levt på min goda pastasallad i ett år kan jag bara ursäkta att ni fått vänta så länge på min nästa gastronomiska välsignelse, men Haute Cuisine är en delikat process som kräver ett långtidsengagemang. Jag känner mig nu såpass färdig med min anrättning att jag kan dela detta recept med er, så här kommer den andra installationen i serien "Farbror Clqwrx's lagar mat".

Farbror Clqwrx's fabulösa ungkarlswok
För 1 och 1/2 person (Så bjud någon som är liten i maten, eller förbered dig på en besvikelse när du öppnar lunchlådan dagen efter).

• 1 röd paprika (De är dyrast, så de borde vara bäst...)
• 1 näve böngroddar
• Några Svampuschlingar (Det är tydligen nyttigt. Sort spelar inte så stor roll)
• 2 klyftor vitlök (Vill man hångla får man gå hungrig)
• En lagom bit ingefära
• En chilifrukt, färsk
• Rostad lök
• Chilinötter
• Nudlar (Ta bara och kasta kryddpåsen. Här lagar vi mat på riktigt!)
• Teriyakisås
• 2 ägg

Hade du haft en stereo i köket så hade detta varit ett ypperligt tillfälle att slå på lite matlagningsmusik, varför inte lite Organism 12? Tänk på att investera i en fet ljudanläggning till köket.
Hetta upp vad som förefaller vara en lagom mängd matolja i en Wokpanna, vilket är som en vanlig stekpanna fast lite Lah-Di-Dah liksom. Koka upp lite vatten i en kastrull bredvid.
Ta fram en kniv och en skärbräda och skala vitlöken (vitlök är inte ett dugg som potatis, skalen innehåller inget märkvärdigt) och hacka den sedan.
Skala Ingefäran. Potatisskalare är att föredra men om NÅGON råkat förlägga den så går det lika bra med en osthyvel, har jag märkt.
Inse att det går sådär, och riv sedan ingefäran på skärbrädan. Finhacka en chilifrukt. Hacka sedan paprikan och svampen (just jävlar. Kantareller är inte helt hundra. Ta nån annan svamp) och titta sedan på stekpannan. Om du nu lyfter på stekpannan och vrider den lite så kan du se hur matoljan blivit lättflytande. Undra lite hur det har gått till och ta sedan reda på det genom att hälla i allt du redan gjort i ordning. Sprätter det nu varm matolja över hela köket så har du kanske inte gjort rätt, men följt receptet!

Tillsätt böngroddarna, rör om lite och häll i nudlarna i det nu kokande vattnet. Titta en stund på hur färgglad rätten är när den fräser ihop i pannan. Knäck ned de två äggen och börja en våldsam kamp emot att de ska bränna fast.
När det inte gjort det så har hela anrättningen antagit en vagt gråaktig ton. Det är fullt normalt.
Passa på att klia dig i ögonvrån, bara för att påminna dig själv om att du inte har tvättat händerna sedan du hanterat ingefära, hackad vitlök och färsk chili. Om du nu håller huvudet kallt och bara rider ut smärtan så kan vi straxt återgå till matlagningen.

Undra om nudlarna är överkokta, smaka och inse att så nog är fallet, svär lite och häll sedan över dem i Woken. Fundera en stund över varför du just lade dem i Woken, vad det skulle tjäna till och häll sedan över allting i en djup tallrik. Toppa med Teriyakisåsen, lite rostad lök och en näve chilinötter (Caschew går bra också, men det är sällan sånt blir över efter förfesten). Passa på att diska allt innan du äter, så att maten hinner bli kall.
Förstå att du inte gjort dig förtjänt av Vin eller Öl till maten (för att du inte pallat gå på systemet) och avnjut det hela med ett glas kranvatten.

Till dessert rekommenderas varmt en Dumlekola du hittat under soffan, och en snus som förhoppningsvis inte legat under soffan.

Bon Apetit!