Fint, Folkpartiet!

Någonting som jag lärt mig är att det farligaste som finns är kommunismen. Att högern länge använt sig av Reductio ad Hitlerum-argumentet att få in ordet "Kuba" så fort man talar om den svenska vänstern har fått mig att förstå att alla reformförslag som på något sätt kan kopplas till ett socialistiskt tänkande kommer att leda till att vi blir en kommunistisk diktatur.
Och det är läskigt. I en inte alltför avlägsen framtid kommer vi kanske att tacka en ikon av Ohly så fort vi fått ta del av sjukvården, enligt Nordkoreansk modell. Vi kommer att avsluta förbönen på söndagarna med "I Marx, Engels och den helige Titos namn", och om man inte passar sig noga för vad man säger så riskerar man att hamna i Eslövs-Gulagen.

Den Borgerliga Alliansen har länge varit det flammande motståndets låga. Förkämpar för friheten och demokratin, för allas lika rättigheter och värde har det stått emot hotet från Vänstern. De har bekämpat  alla de saker som har med den förhatliga Kommunismen att göra, och utan dem hade vi alla varit livegna under staten, slavar under den planekonomiska offentliga sektorn konstant bevakade av GESTÄPO drönaraktigt upprepandes mantrat "Krig är fred, Frihet är Slaveri, Okunnighet är styrka".

Så det är idag, med stor tillfredsställelse jag läser att Folkpartiet, en av de svagas förkämpar tar itu med en av Kommunismens mest förskräckliga företeelser, fy tusan!

Det är Nyamko Sabuni som slår till emot en av Stalinismens vidrigheter, nämligen det förhatliga "till var och en efter deras behov". Det jag avser här är hennes vurmande för Landskrona-modellen, som i god jämlikhetsanda motverkar att vissa mindre nogaräknade individer ska kunna sko sig på andras flit och id, och att hon nu ger som vallöfte att legalisera denna modell, som går helt i linje med Arbetslinjen.

Förslaget går ut på att man skall ge en motprestation för att få försörjningsstöd, eller Socialbidrag som det heter i folkmun. I föregångskommunen Landskrona är normen en arbetsinsats av 30 timmar i veckan inom praktik, eller "arbete med erfarenhet och kompetensutveckling som lön" som det heter på lite finare Svenska.

Detta är en fantastisk idé, såväl ur ett integrations- som ekonomiskt perspektiv. För i stället för att ligga och vältra sig i bidragspengarna hemma i sin lyxiga förortslya framför sextiotumsplasman ska bidragstagaren bidra till samhället och sin egen kompetensutveckling genom att skaffa sig på arbetsmarknaden attraktiva  och kompetenskrävande färdigheter inom exempelvis Sanitetsyrket, som vi alla vet är en språngbräda rätt uppåt i samhällshierarkin och ut ur utanförskapet.

Ur ett ekonomiskt perspektiv är det dessutom fantastiskt finurligt. I stället för att som socialisterna vill skapa arbeten inom offentlig sektor så undviker vi smidigt den segdragna politiska processen med att avskaffa arbetsgivaravgifterna för offentlig verksamhet då det inte ligger några sådana avgifter på socialbidraget.

Att betala skatt är ju inte heller någonting som vi egentligen ska behöva göra och dessa personer kommer att gå i bräschen för alla oss andra, då man inte betalar någon skatt på försörjningsstödet!

Sen slipper man dessutom all jobbig matematik. För att se hur jobbigt och dyrt det hade varit för dem att ge mig (och jag använder mig själv som exempel) en anställning inom den offentliga sektorn tog jag fram socialstyrelsens provberäkningssida. För att göra det hela så korrekt som möjligt iklädde jag mig rollen som totalt barskrapad och inkomstlös, med en relativt normal utgift för hyra och el (4000:-) för en ensamstående. I detta exempel hade jag fått 7680:- i försörjningsstöd i månaden. Hey, det är ju ungefär som en såndäringa student har inklusive lånet! Fett!

Om man sen justerar upp detta belopp som om det hade varit "Ut efter skatt" dvs att man gångrar det med 1,45, och sedan delar det med 132 som är det genomsnittliga antalet arbetstimmar på en månad som någon som jobbar 30 h i veckan jobbar så får man en timlön på svindlande 84,30 :- före skatt. 

Det är ju en väldigt hög timlön, så de klarar sig nog bra på den!

Vi kan dessutom göra det ännu billigare för samhället. Anta att vi löser billigare boenden för dessa individer, och kanske spar in på sådana saker som inte är livets nödtorft, som hemförsäkring till exempel kan vi sänka denna kostnad ytterligare!

Till detta kommer besparingen i det att de inte heller betalar in till sin framtida pension, som ju är en utgift som ligger tungt på arbetsgivarna i o m arbetsgivaravgifterna. Dessutom har ju inte socialbidragstagare en sån där hemsk och jobbig fackförening man måste jiddra med i tid och otid. Det är sannerligen skönt att se att Folkpartiet står starkt emot det kommunistiska hotet, på ett så effektivt och humant vis dessutom!

Det enda vi behöver göra nu är att komma på ett snyggt, fyndigt och lite catchy namn på denna grupp människor, socialbidragstagare har ju en ganska negativ klang. Jag är säker på att Alliansens kommunikatörer kan komma på någonting fint, de har ju gett oss ord som Arbetslinjen, Rödgrön Röra och vårdnadsbidrag.

Jag kan inte ens drömma om att mäta mig med dessa semantiska snickare, slagordens snitsiga supermänniskor som jag håller i så högt anseende, men jag vill ändå ge mina egna små blygsamma förslag på namn som ligger rätt i munnen i det här fallet:

 

Vad sägs om "Proletariatet", det mer internationella "Peon" eller varför inte det gamla beprövade ursvenska ordet "Träl"?

 

Dagens Haiku:

Minns en uppmuntran

Det var något tyskt uttryck...

 Arbeit macht frei, tro?

(Kan Alliansen hålla sig med Retoriska fallasier kan jag det också!)