Viktiga insikter från nätspionage

Vill här inleda med att ReTweeta (eller vafan man nu ska kalla det) dagens Haiku från den 27/10 -09, bara för att ge en liten teaser om vad som komma skall såhär innan mitt som vanligt ovidkommande och förvirrade exordium:

Tråkigt på Jobbet
Skriver bara blaj, sån tur
att ingen läser

 

I det senaste har jag, mot egentligt bättre vetande gjort en ansats att kasta mig ut i den därna "bloggosfären" jag hört så mycket om. Den främsta anledningen till detta har varit att jag läst en och annan artikel om valet på nätet och jag har känt mig förpliktigad att delta i debatten.

Problemet är bara att det finns så lite att debattera. Detta fasansfulla ordkrig som rasar i vårat offentliga rum med "FP är SD" hit och "V vill att alla ska knarka" dit har tröttat ut mig. En sketen artistavbokning blir en av detta valets största diskrimineringsfrågor. 

Så när världen har blivit tokig tappar jag intresset. I stället så har jag plockat upp mitt brinnande intresse för statistik och övervakning!

Som ni luttrade internetanvändare säkert vet så är det ganska enkelt att ta reda på vad ni pysslar med. Man behöver inte vara en statligt finansierad spionageverksamhet eller världens mäktigaste informationsföretag för att ta reda på saker om folk!

Så det bestämde jag mig för att göra. Jag installerade en sån därna flashig och modern "Counter Application" på denna sidan för ett tag sedan, mest för att se om folk faktiskt läser detta dravel jag slösar bort min tid på och till min glädje så gör folk faktiskt det!

 

Som mina trogna läsare båda vet så handlar denna blogg (brrr!) mest om tråkiga saker som politik och matlagning, och då jag inte har för vana att skriva om saker som är så viktiga som "Livsstil" (Läs: Kändismediefnaskande) så får jag ganska lite uppmärksamhet i dagspressen. Den uppmärksamheten kan iof tvåhundraordsbloggarna gärna få ha för sig själva, men då jag faktiskt har trafik till denna sida så krävs att jag ställer frågan: Hur hittar folk hit egentligen?
Så jag klickade mig runt i min "Counter Application" och hittade fliken "Search Keyword Analysis"...

Där har vi det svart på vitt, mina vänner!

Mitt stora bidrag till vår kollektiva elektroniska kanon var ett inlägg som jämförde Anna Anka med Charlton Heston (och mig själv med Jimmie Åkesson) och hade en som vanligt slentrianmässigt skriven, ovidkommande och förvirrande ingress. Om Porr.

Efter att ha analyserat statistiken kom jag fram till ett antal viktiga insikter: Jag borde skriva mer om porr, Jag har eventuellt förstört ett barn för all framtid genom att skriva om Bamse, plilles och mitt eget handle är lika viktiga för min besöksstatistik och HERREGUD DET FINNS MÄN SOM MED FLIT SKULLE DRA EN HANDTRALLA TILL NAKENBILDER PÅ ANNA ANKA!

Jag visste att internet var en plats där sjuka människor samlades. Vad värre var var att jag insåg att min journalistiska integritet krävde av mig att jag skulle bli tvungen att Googla "Anna Anka Porr". Med Safesearch av, ingen pardon här inte.

Så jag hällde upp en stadig Whiskey, slog in numret till Psykjouren så det skulle vara redo i telefonen, tog ett djupt andetag och klickade på Search-knappen. Jag tänkte att det skulle vara lite som att riva av ett plåster, om ett plåster hade kunnat ge en hemska psykoser.

Hon har inte gjort porr, vilket gjorde mig alldeles varm inombords. Detta betyder (antagligen) att fler personer har läst (början på) min lilla text än sett hennes fjas. Det känns på något konstigt vis bra.

Så vad gör jag nu? Jag måste ju ge min läsekrets vad den vill ha. 

Så hädanefter så kommer denna blogg fortfarande att hängivet följa, kommentera och kritisera offentliga personer och deras dåraktiga beteenden, uttalanden och åsikter.

Men alla inlägg kommer att taggas med "porr", och dess synonymer.

Dagens Haiku:

Anna Anka porr

Seriöst mina herrar

Vad fan tänkte ni?