Nu när man mycket snabbt sopade undan den smått sensationella sexskandalen Sven-Otto stod för, så lämnade det ett visst vacuum. Detta har vår fjärde statsmakt valt att fylla med faktisk analys av partiernas valmanifest och sakfrågepolitik (samt en och annan artikel om naturkatastrofer), som vanligt genom att ge mycket utrymme åt de mer iögonfallande ordvalen (som Butler eller Könsneutrala toaletter) snarare än att faktiskt diskutera de långtgående effekterna av politiken bakom sagda formuleringar.
Nu finns det ju vissa hemska cyniker därute som muttrar över att långsiktighet inte riktigt står på dagordningen hos de som slåss om våra röster, men det tycker jag är att ta det hela lite för långt. Bättre en skattesänkning i handen än A-kassa för skogsarbetare, brukar jag alltid säga!
Men idag har det seglat upp en liten skandal, och jag sitter som på nålar för att se hur det hela utvecklar sig!
Tillåt mig att ge en liten bakgrund:
För ett gäng veckor sedan så hade er egen guide i verkligheten (jag själv alltså) haft en synnerligen stressig dag. Jag beslutade mig för att spatsera ned på hamnen i Visby, inhandla en rejäl glass (En kula Choklad och en Citron-Limesorbet, om jag inte minns helt galet) för att sedan strosa ned till stora scenen i Almedalen och okritiskt lyssna på vad Jan Björklund hade att säga. Efter att ha genomlidit detta tal kände jag mig dock mer kritisk, men mina invändningar emot folkpartiets politik tänker jag inte dryfta nu.
Nej, min känsla av talet var överlag att Björklund inte riktigt har det där med att tala till nationen riktigt under kontroll. Ställd bredvid de andra partiledarna så står han så att säga i skuggan (jag tänker Maud Olofsson, men tjockisskämt är lite för buskis för mig).
Tydligen var jag inte ensam om att tycka detta, och någon på "Alliansfritt Sverige" anade en jordfäst medlem av släktet Canis lupus familiaris i faggorna då "Retorikexperten" Camilla Eriksson hyllade Björklund. Hon fick till och med "gåshud över hela kroppen" av talet, vilket jag själv också upplevde men av definitivt andra anledningar.
Visst så visade det sig att de hade fog för sina misstankar: Camilla är djupt insyltad i Folkpartiet, och det har i sviterna av detta uppdagats att även Svenska Dagbladets "retorikexpert" Martina Skowronska kandiderar för Folkpartiet.
Camilla Eriksson visade direkt att hon är väl insatt i det svenska politiska systemet genom att raskt avgå, och förklara sig i en liten blygsam pressrelease på sin egen blogg.
Men det får mig med mina få men väl godkända högskolepoäng i Retorik att bli lite fundersam kring hur det står till med våra "Retorikexperter". Det verkar ju som att de uppenbarligen missat en stor del av innebörden i Ethos-begreppet: Ett partipolitiskt engagemang är oförenligt med trovärdigheten som oberoende expert, och om man missat en sådan detalj så kan man föga kalla sig expert. I detta fallet så kan man faktiskt klassa det som en "Rookie-miss".
Att dessutom som representant för en redan illa ansedd vetenskap ge dess kritiker vatten på "retorik-är-lurendrejeri-och-taskspel"-kvarnen känns ganska sorgligt.
Det verkar som att det finns en massa retorikexperter i folkpartiet, vilket ställt i ljuset av deras väljarstöd kräver att man ställer frågan: Kräver titeln retorikexpert någon egentlig kompetens, eller går det inte att polera en klick bajs?
Dessutom så har TV4 och SvD nu lite problem med trovärdigheten. Man kan tycka att två av landets största arbetsgivare för Journalister (som ju ska kunna det där med informationssökning) borde kontrollera hur pass oberoende deras experter egentligen är.
Det är skönt att presstödet inte delas ut med kvalitetskriterier, eller hur Schibstedt?
Men skandalen i sig är djupare än så. Det verkar som att befolkningen har börjat få upp ögonen för objektiviteten i media. Folk förfasas över hur Folkpartister har nästlat sig in i deras hem, likt vargar i fårakläder.
Bloggosfären, Media och resten av landet verkar nu ha upptäckt att de olika mediaföretagen har en politisk agenda.
Faktum är att media inte hymlat med detta tidigare heller. De flesta tidningar har ett uttalad politiskt ställningstagande, och att anta att de politiska experter som uttalar sig skulle vara helt opartiska är ganska störtlöjligt. För det finns ingen myndig person som saknar en uppfattning, och om man är tillräckligt insatt för att kunna kalla sig expert så har man garanterat bildat sig en.
Jag vill här påpeka att jag inte är någon expert på någonting, och till och med jag har, hör och häpna en (cementerad, komplicerad, impopulär) politisk uppfattning!
Vad som står utom allt rimligt tvivel är att media är de starkaste opinionsbildarna vi har. Valen av rapportering, formulering och författare påverkar oss väljare mer än vad partierna vill erkänna. Det arbetar fler retorikexperter, mediastrateger och kommunikatörer inom partierna än vi vill känna till för att hantera det odjur den fria pressen är.
Kanske, bara kanske skulle man ta och läsa partiernas valmanifest, lyssna på vad de har att säga och kanske bilda sig en egen uppfattning? Pallar man det?
De svenska politiska skandalerna säger mycket om oss som folkslag. Vi blir otroligt upprörda över förvånansvärt små brott emot moralen. De svenska skandalerna är platta, trista och saknar ambition. Precis som yrkeskåren bakom dem.
Nu finns det ju vissa hemska cyniker därute som muttrar över att långsiktighet inte riktigt står på dagordningen hos de som slåss om våra röster, men det tycker jag är att ta det hela lite för långt. Bättre en skattesänkning i handen än A-kassa för skogsarbetare, brukar jag alltid säga!
Men idag har det seglat upp en liten skandal, och jag sitter som på nålar för att se hur det hela utvecklar sig!
Tillåt mig att ge en liten bakgrund:
För ett gäng veckor sedan så hade er egen guide i verkligheten (jag själv alltså) haft en synnerligen stressig dag. Jag beslutade mig för att spatsera ned på hamnen i Visby, inhandla en rejäl glass (En kula Choklad och en Citron-Limesorbet, om jag inte minns helt galet) för att sedan strosa ned till stora scenen i Almedalen och okritiskt lyssna på vad Jan Björklund hade att säga. Efter att ha genomlidit detta tal kände jag mig dock mer kritisk, men mina invändningar emot folkpartiets politik tänker jag inte dryfta nu.
Nej, min känsla av talet var överlag att Björklund inte riktigt har det där med att tala till nationen riktigt under kontroll. Ställd bredvid de andra partiledarna så står han så att säga i skuggan (jag tänker Maud Olofsson, men tjockisskämt är lite för buskis för mig).
Tydligen var jag inte ensam om att tycka detta, och någon på "Alliansfritt Sverige" anade en jordfäst medlem av släktet Canis lupus familiaris i faggorna då "Retorikexperten" Camilla Eriksson hyllade Björklund. Hon fick till och med "gåshud över hela kroppen" av talet, vilket jag själv också upplevde men av definitivt andra anledningar.
Visst så visade det sig att de hade fog för sina misstankar: Camilla är djupt insyltad i Folkpartiet, och det har i sviterna av detta uppdagats att även Svenska Dagbladets "retorikexpert" Martina Skowronska kandiderar för Folkpartiet.
Camilla Eriksson visade direkt att hon är väl insatt i det svenska politiska systemet genom att raskt avgå, och förklara sig i en liten blygsam pressrelease på sin egen blogg.
Men det får mig med mina få men väl godkända högskolepoäng i Retorik att bli lite fundersam kring hur det står till med våra "Retorikexperter". Det verkar ju som att de uppenbarligen missat en stor del av innebörden i Ethos-begreppet: Ett partipolitiskt engagemang är oförenligt med trovärdigheten som oberoende expert, och om man missat en sådan detalj så kan man föga kalla sig expert. I detta fallet så kan man faktiskt klassa det som en "Rookie-miss".
Att dessutom som representant för en redan illa ansedd vetenskap ge dess kritiker vatten på "retorik-är-lurendrejeri-och-taskspel"-kvarnen känns ganska sorgligt.
Det verkar som att det finns en massa retorikexperter i folkpartiet, vilket ställt i ljuset av deras väljarstöd kräver att man ställer frågan: Kräver titeln retorikexpert någon egentlig kompetens, eller går det inte att polera en klick bajs?
Dessutom så har TV4 och SvD nu lite problem med trovärdigheten. Man kan tycka att två av landets största arbetsgivare för Journalister (som ju ska kunna det där med informationssökning) borde kontrollera hur pass oberoende deras experter egentligen är.
Det är skönt att presstödet inte delas ut med kvalitetskriterier, eller hur Schibstedt?
Men skandalen i sig är djupare än så. Det verkar som att befolkningen har börjat få upp ögonen för objektiviteten i media. Folk förfasas över hur Folkpartister har nästlat sig in i deras hem, likt vargar i fårakläder.
Bloggosfären, Media och resten av landet verkar nu ha upptäckt att de olika mediaföretagen har en politisk agenda.
Faktum är att media inte hymlat med detta tidigare heller. De flesta tidningar har ett uttalad politiskt ställningstagande, och att anta att de politiska experter som uttalar sig skulle vara helt opartiska är ganska störtlöjligt. För det finns ingen myndig person som saknar en uppfattning, och om man är tillräckligt insatt för att kunna kalla sig expert så har man garanterat bildat sig en.
Jag vill här påpeka att jag inte är någon expert på någonting, och till och med jag har, hör och häpna en (cementerad, komplicerad, impopulär) politisk uppfattning!
Vad som står utom allt rimligt tvivel är att media är de starkaste opinionsbildarna vi har. Valen av rapportering, formulering och författare påverkar oss väljare mer än vad partierna vill erkänna. Det arbetar fler retorikexperter, mediastrateger och kommunikatörer inom partierna än vi vill känna till för att hantera det odjur den fria pressen är.
Kanske, bara kanske skulle man ta och läsa partiernas valmanifest, lyssna på vad de har att säga och kanske bilda sig en egen uppfattning? Pallar man det?
De svenska politiska skandalerna säger mycket om oss som folkslag. Vi blir otroligt upprörda över förvånansvärt små brott emot moralen. De svenska skandalerna är platta, trista och saknar ambition. Precis som yrkeskåren bakom dem.
Dagens Haiku:
Bara så ni vet:
Tex-Mex fyra dar i rad
Ni är varnade
Bara så ni vet:
Tex-Mex fyra dar i rad
Ni är varnade
2 kommentarer:
Ja, Camilla Eriksson är ju helt klart ingen retorikexpert utan bara en PR-konsult som tror att det går att läsa in ett komplicerat ämne som retorik på sin kammare. Våra analyser visar hur bra det går: http://retorikexperterna.wordpress.com
/Retorikens maskerade beskyddare
Haha, ja jag läste dem. Enligt hennes egen bloggerprofil ska hon främst vara utbildad pedagog och informatör.
Skicka en kommentar