lördag 3 januari 2009

En epok går i graven

Alltså...

Efter att ha varit verksam med annat i alltför många månader uppdagade jag att jag faktiskt hade en blogg. Efter att Herr Grön hade tjatat mig (och sig själv i viss mån) blå om att jag skulle uppdatera den fick jag ett litet infall av skrivkramp. Detta är inte egentligen likt mig då jag har för vana att kasta ur mig ord på ord i ett utdraget förhållande med min publik (som väl är ganska tunn vid det här laget kan jag tro) men då jag ville att min comeback som bloggare skulle vara såväl givande som en veritabel orgasm av humor och sarkasm så väntade jag in i det sista på det perfekta att skriva om.
Det är nu nytt år, Januari 2009 och världen ter sig mer och mer av ett helveteshål än den var 2008, men blir det egentligen sämre?

Jag var inte helt säker. Jag valde att rådfråga mitt horoskop om 2009 var ett bättre år än -08, och stick i stäv med vad sådana institutioner som Dagens Nyheter. och SVT:s Rapport hävdar så ser det ganska ljust ut för mig. Tydligen ska ett nyårslöfte om min hälsa falla gott ut, och det passar ju bra nu när jag slutat röka igen (37:e gången gillt, 2 dagar and still going strong!), och dessutom ser allting ljust ut när det gäller kärleksliv och ekonomi. Kanon! tänkte jag.
Förutsatt att man tror på att astrofysiska mönster, baserade på gravitationen och andra av fysikens lagar har någon som helst inverkan på hur jag gör av med pengar eller är framgångsrik i mina (ofta ganska tafatta) raggningsförsök. Oh Well.
En liten intressant notis är att det verkar som om alla stjärntecken har vind i seglen, och ytterligare en är att Sprays horoskop nämner Barack Obamas presidentskap väldigt ofta...

Så då är väl allt lugnt då! Och här satt jag och oroade mig över finanskrisen, den globala uppvärmningen, Liberalernas härjningar i det Svenska välfärdssystemet (Privatiseringen av Apoteket är bara ytterligare ett exempel på hur borgarna pga ideologisk idioti "lagar" någonting som fungerar utmärkt), FRA, Israels markoffensiv i Gaza, Rysslands pseudoimperialistiska ambitioner, USAs alla krig, spänningarna mellan Indien och Pakistan samt att priset på ost är så högt att en Margherita är uppe i löjliga 55 spänn på vissa Pizzerior.
Det känns rätt bra, för då kan jag fokusera mitt skrivande på någonting som verkligen betyder någonting:

Idag åkte de ut. Soffan och SL-Fåtöljen. Ända sen jag flyttade i augusti har jag närt ett i det närmaste löjligt inredningsintresse, jag resonerade nämligen så att om jag inte kan ha någon stabilitet och kontroll i mitt liv i övrigt ska jag i alla fall ha en jävligt stabilt pimpad crib (Väl inrett hem för er som missat 2000-talet) och det har jag satt i system med en bravur som hade fått Ernst Kirschteiger (Hur det nu stavas) att gråta en skvätt av lycka över uppenbarelsen att även en hårdrockare med ett halvseriöst yrke och en allt annat än städad livsstil kan ha ett så trevligt hem. Jag har fullkomligt blött pengar in i olika små inredningsprojekt, och idag kom den största utgiften: ny soffa. Och vilken soffa sen: Mastofik, med divan och en jäkla massa kuddar!

Men detta inköp medförde att jag var tvungen att göra mig av med två kära gamla vänner: Den gamla soffan och SL-fåtöljen. SL-fåtöljen har fått sitt namn från att den agerat tron åt ett flertal Spelledare under rollspelssessioner jag varit värd för. Jag och EX-1 hittade den i ett grovsopberg en ljum sommarkväll och bar den två kilometer till mitt dåvarande gryt, sen dess har ett stort antal rövar bevistat dess slitna dyna.
Men det spelar egentligen ingen roll. Det är den gamla soffan som svider mest.

Jag bytte till mig den mot en gammal 17" TV av min gode vän Berglomi. Innan dess hade den stått i hans lya, hemma hos hans mor och ett litet tag i ett lager. Den soffan har det levats i: mången öl har druckits, mången omgång Tony Hawk har spelats och framför allt har nog nästan varje människa jag känner och kallar vän sovit i den åtminstone en gång. Jag kan inte säga med säkerhet om någon har gjort "det stora sliskiga" i den, men jag antar det och det lär ha varit fantastiskt!
Den soffan har varit en del av mitt liv och mitt vardagsrum i åratal, och jag tror att alla de känslor som utspelat sig i den har satt sina spår. All glädje, all sorg, all kärlek och alla JAAAAAAAAAAAAAAA!!!!! och NEEEEEEEEEEEEEEEJJJ!!!! (vilket får onomatopoetiskt representera sport och TV-spel) och så får vi inte glömma alla blogginlägg i denna blogg som uppdiktats med min röv bekvämt placerad i den.
Soffan verkar till och med ha en egen vilja, och den ger och tar.

Om någon soffanekdot är värdig att berätta här så är det den och JKs bilnycklar.
JK har en otrolig förmåga att förlägga nycklar, och just denna kväll hade vi närt en stunds samkväm när det var dags för honom att gå hem. två minuter efter att han gått kom han tillbaka igen och började leta igenom soffan efter sin bilnyckel, som var spårlöst försvunnen. Fröken E , BDS och Herr Grön var närvarande vid tillfället och kan vidimera att detta hände:
I stället för bilnyckeln återfanns ett blått svenskt pass. Från fotot log en 12 år gammal JK, och soffan hade återlämnat något som den svalde tio år tidigare. JK var lite orolig för att soffan hade tänkt "bytt är bytt" och svalt hans bilnyckel, men även den kom till rätta.

Men nu har den lämnat oss, jag skänkte den till replokalen där mitt band övar så jag får fortfarande träffa den ibland. Nu kan den få vila och stå och mumsa plektrum till den finner ett nytt hem!

Dagens Haiku:
Slitet Ljusbrunt skinn
Klassisk Design, många år
Men det var nog dags.