The Dude abides to the Goob's advice

Jag kan kanske kännas vid att jag just nu slösar min tid på triviala tidsfördriv.
Hamsterhjulet snurrar ogenerat oengagerat vill jag lova:
Äta plugga äta softa sova äta plugga äta softa sova äta spela äta supa spy sova bakisdag sen da capo,
Ja det är så som jag, allas vårt narrativ just nu lever mitt liv.

Sleeps förvridna fadda frekvenser fyller grytets skrymslen medans samma gamla visa spinner runt på skärmen:
Facebook, DN, Amatörsatir, Forum frekventerade av några få Fascister, Falska Förhoppningar,
Facebook igen.

Reklamen hackar sig in i medvetandet med sina envetna blinkande banér, fler och fler fönster erbjuder bizarra lösningar på vafan folk kan tänkas lida av men jag har stängt av.
Kom och köp den avgörande prylen
Kom och köp den stora kärleken
Kom och köp spänningen och rikedomen
Kom och köp den västerländska lögnen
Fan ta den.

Och Maslows menande ok hänger över mig, sträcker sig med sina kalla fingrar ända in under mitt skinn och skenet av styrka fejdar ut.
Med en fot på toppen och den andra på botten gränslar jag avgrunden där som tur är några pixelaktiga svampar paradoxalt står, annars hade det nog varit slut.

Men jag står ut, för egentligen är tillvaron toppen.
Inget hack i skivan, den är på Repeat men nåde den som syftar att störa ordningen!

Det här är friheten.

Det är slut med stressen och Strebern inom mig har störtats från styrpulpeten. Arbetsnarkomanen har blivit jävligt Zen.
Våren har vräkt sig in i sinnet och trängt undan minnet och oron för vad som skall komma sen.

Så kom igen världen,
jag är William Wallace, jag är rebellen
Jag är Paradis-Oscar och jag är Snusmumriken
och jag kommer aldrig igen falla för frestelsen.
Så vad ska du göra?

(Ja ja, jag borde skriva oftare. Tålamod är en dygd.)

I spy with my Blood-shot eye

Det har slutat snöa i Lund nu. Vitt ligger det tunga, blöta täcket som de senaste veckornas ivriga vinter valt att besmycka backen och staden med, värdigt och vackert värmande i den mörka vinternatten. Nej, nu regnar det i stället. REGNAR!

Jag har ett längre tag fått dras med skåningarnas gnäll över att det är en vit vinter. Det verkar som att de inte känner någon som helst glädje över att vi nu har en årstid som för första gången på flera år verkligen är sig själv, så som den beskrivs. Årets vinter är inte hemsk: Den är Klyschig!
Det är en riktig sagovinter, en sån där som vi kommer att berätta om för våra barnbarn när de klagar över lite snö (även om den vintern är resor värre än denna). Nej, skit i att pågatågen inte håller tidtabellerna, skaffa en rejäl vinterstass och gå ut och bygg en snögubbe. Nu har de lovat ännu mer snö!

Men medan andra sitter av tiden tills våren genom att återupprätta intresset för idrotter de annars inte bryr sig om som Curling, Rodel och Damernas Halfpipe så har jag själv suttit och läst tidningen igen.
I USA (Naturligtvis. Det är bara i USA det händer grejer som är intressanta) har en elev stämt sin skola. Anledningen till stämningen är att hans skola hade informerat hans föräldrar om att han hade gjort någonting "Olämpligt". Nu kan ju de av mina läsare som känner mig anta att jag ska raljera över hur löjlig stämningen är, och hur dumma i huvudet folk (i USA) är och det kommer jag naturligtvis att göra. Men den här gången så finns det ett men.
De hade nämligen fotograferat eleven medan han gjorde detta "olämpliga". Med hjälp av den inbyggda Webbkameran i hans Laptop.

Elever och deras föräldrar är tydligen rätt upprörda. Tydligen så har skolan installerat ett trackingprogram på alla de Laptops som eleverna får av sin skola som kan slå på bl a webbkameran över internet, för att hitta stulna datorer heter det. Ett antal elever har uttryckt oro då de har datorn på dygnet runt och byter om i samma rum. Denna termin har de också läst George Orwells klassiska "1984" (Även om Aldous Huxley faktiskt var mer spot on).
Okej, det är nu officiellt över med klagandet på Ipred, de har blivit ägda. Nej, detta är så mycket värre. Men det viktigaste i hela den här soppan är ändå vad "olämpligt" är?
Jag är så sjukt nyfiken!
Vad var så otroligt "olämpligt" att skolan valde att gå till killens föräldrar och säga: "Jo, det är så här att vi har spionerat på din son via Webbkameran i hans Laptop och sett att han..."? Ströp han en ung flicka och styckade liket? Satt han neddrogad på kontaktlim, iklädd grön spandex framför TV:n och onanerade till Oprah Winfrey? Läste han konvolutet till en Anaal Nathrakh-skiva?

Skolan har skrivit ett långt (och ganska tråkigt) pressmeddelande där de förklarar att de inte anser att de har gjort någonting fel, att de bara använde programvaran för att hitta stulna datorer och att de inte informerat folk om programvaran fast de kanske borde (å fan!). Till sitt försvar säger de också att studierektorn inte alls hade använt programmet för att ge eleven en reprimand, utan bara uttryckt oro inför hans familj om hans beteende.
Detta besvarar inte ett skit! Man kanske kan räkna bort styckmordet då man nog hade hållit tyst om man sluppit undan så lätt, men jag har fortfarande inte en suck om vad det var ungen gjorde. Har man sagt A får man säga B. Det är ju en regel, eller en gammal tradition eller nåt.

Ingen vet ju vad en jänkare kan hispa upp sig över, men tro mig när jag säger att jag inte kommer att kunna få någon egentlig sömn före jag har gått till botten med det här. Klockan är ju trots allt 04:20, så det verkar vara så det är. Tills detta blir känt ska jag roa mig med att läsa en liten text skriven av en person jag misstänker är Sveriges mest anala. Efter att jag har letat fram en rulle PVC och tejpat över min Webbkameralins.

Dagens Haiku:
Nollfyra trettio
Dygnet är ofelbart vänt
som vanligt alltså

Att göra kollektivtrafik till ett moment 22.

Så jag har alltså flyttat 50 mil.

Likt fåglarna flyttade jag söderut för vintern, lyckligt ovetandes om att vinter fanns här också!
Inte för att någonting blev direkt bättre av det.
Efter att ha letat bostad i veckor fick jag tag i ett rum där jag tack vare mina otroligt förfinade logistiska skills lyckades få in det mesta av vad som krävs för ett anständigt liv (här kom åratal av idogt spelande av Tetris väl till pass), men trots min skicklighet så står det en full flyttkartong under soffbordet, den syns dock inte så väl.
Den stora kärleken stod inte och väntade på mig på stationen (Fortfarande straight, Jeppe), det välbetalda drömjobbet blev mig inte erbjudet direkt när jag gjort min närvaro känd och jag sitter fortfarande inne på min kammare på kvällarna i min ensamhet och smider ränker. Spotify hackar trots tiodubbla bredbandshastigheten värre än vanligt.
Men jag hänger inte läpp för det, alternativet är värre och jag måste ha tålamod blah blah.

Nej, det som däremot tar emot är kollektivtrafiken. Jag har aldrig egentligen haft någonting emot att åka buss per sé, och jag försöker som vanligt ta min verklighet med ödmjukhet och jämnmod men när jag för tredje gången på lika många veckor stått och knackat på en stängd bussdörr efter att ha haft ögonkontakt med föraren en god stund (som stängt dörren efter att denna kontakt upprättats) fått se hur denne lägger i växel och kör därifrån började det rycka i min högra scalenus medius.
Det kanske inte känns så käre läsare, men att springa ikapp en buss för att lära chauffören en läxa är lättare sagt än gjort (speciellt på snö och blankis) så jag har var gång tvingats att verbalt uttrycka min frustration med ord som kunnat få självaste Eminem att nervöst se sig över axeln och skaka på huvudet. Jag vill här passa på att påpeka att jag är pacifist, för alla er som stått på Malmö C och sett rädda ut.

Eftersom jag på grund av detta fått stå och frysa i vad som verkat som en evighet har jag haft gott om tid att reflektera över de stackars busschaufförernas motivation till detta beteende. Kanske är empati en av de känslor en busschaufför måste stänga av för att kunna utföra sitt jobb (De skiter nämligen blankt i om du missar en föreläsning p g a vädret, vad ska de göra åt det liksom) och i så fall kan jag inte annat än att lida med dem. Kanske är detta beteende ett resultat av att ha ett serviceyrke med så låg status, deras lilla privata hämnd emot akademikern som för omväxlings skull står i beroendeställning dem emot.
Kanske är det en effekt av att de är emotionellt uttröttade av skiftesarbete, tidtabeller och stökiga ungdomar.

Eller så kan det vara den känsla av hopplöshet som infinner sig när man inser att man arbetar för ett företag som hjälper en stat att bryta emot Genévekonventionen.
Veolia i det här fallet håller på att bygga spårvagnslinjer till Judiska bosättningar på ockuperad palestinsk mark i östra Jerusalem och på västbanken. Detta uppdagades för mig i förbifarten i SVT:s eminenta program "Korrespondenterna", och har lett till ett av de svåraste dilemman jag stått inför på mycket länge:
Hur bojkottar man ett företag som har monopol på en tjänst man måste nyttja?
Det enda alternativet jag ser är att köpa en bil, men det är inget alternativ.

Det är dessutom på tok för långt att cykla mellan Lund och Malmö när det ser ut så här.

Man undrar hur pass hemliga Veolia är med detta. Det verkar ju inte allmänt känt i Sverige, som trots allt är tämligen involverade i Israel-Palestinakonflikten.
Jag undrar i all min enkelhet hur busschaufförerna i Veolias personalstyrka ställer sig till detta, eller för den delen hur den ändå tämligen stora muslimska minoriteten i Malmö skulle reagera om detta var allmän kännedom. Vad gör Ilmar Reepalu, eller för all del de moderata politiker (som traditionsenligt torde vara vårdkasar av internationell solidaritet) som håller i upphandlingen av kollektivtrafiken i Stockholm där Veolia är intressent?
Allvarligt talat Carl Bildt, är inte detta lite pinsamt och hämmande för UD:s verksamhet?
En länkjävel till, bara för att ytterligare källhänvisa.

För bollen ligger lite hos er. Jag tycker om att promenera, och lever efter devisen att "det finns inget dåligt väder, bara dåligt jävlaranamma" men någon måtta får det vara. För mig som pendlar mellan Malmö och Lund är det lite för mycket begärt att traska, och jag kan ju inte sumpa min utbildning för några futtiga principer, jag är ju trots allt Svensk och 80-talist!
Nej, jag får fortsätta att åka buss men jag vill här tydliggöra att jag gör det i protest mot företaget som tar emot mina surt förvärvade, och att jag härmed utlovar min röst i nästa kommunalval (då jag ändå är skeptisk till den representativa demokratin, men det är en fråga för ett annat inlägg) till den som lovar att Veolias beteende inte accepteras i nästa upphandling av lokaltrafiken i Skåne.

Dagens Haiku:
Om det blott varit
Systemet var det nog lätt
Hembränt, men Icke!

P.S: Tydligen har Haikudiktning blivit en fluga på Twitter. Jag bockar och bugar, och tar det som en komplimang, men när en naggande känsla av att ingen någonsin kommer ge mig kredd som den föregångare jag känner mig som. Otack är värdens lön, och cynisk bitterhet är den krossade romantikerns lott.

P.S 2: Egentligen är jag ganska glad och harmonisk just nu, men denna blogg (brrr) har ju trots allt ett tämligen väl etablerat Pathos att tänka på.

Porr, SD & Anna Anka

Somliga människor försummar sina arbetsuppgifter genom att dumsurfa på internet. Detta är enligt många arbetsgivare ett problem, då de anställda i mindre utsträckning bidrar till sagda arbetsgivares förmögenhet genom att göra så.

Dessutom så är det tydligen vanligt att folk konsumerar pornografi (dvs nakenbilder, japanska teknade nakenbilder & Aftonbladets nätupplaga) på arbetet. Detta ska tydligen vara ett problem i "sexuella trakasserier"-kategorin. Visst kan jag köpa det, och tack vare en empirisk undersökning på bl a DSV:s & Schenkers terminaler i Örebro har det visat sig att nakenkalendern fortfarande är en verklighet på Svenska arbetsplatser.

Själv har jag ett arbete där jag ibland kan sköta mina uppgifter samtidigt som jag surfar och kommunicerar över IM. Idag är ett perfekt exempel på ett sådant "ibland".
I stället för att titta på den metaforiska härdningsprocessen av pigmenterade bindemedel har jag försökt att vara en produktiv medborgare: jag har researchat mitt inlägg i den feministiska debatten, som gått under arbetsnamnet "Anna Anka & Charlton Heston, lika som bär".
Jag har länge fört tesen att denna kvinna, som av någon outgrundlig anledning tillåts ta plats i det offentliga rummet är en laboratorieframställd klon av den kända amerikanske skådespelaren, hon ser ju trots allt väldigt konstgjord ut (RaggadaDish! måste hitta ett skript som spelar trumräkor (Musikerslang (parentesrekord!!!), men ni fattar nog) "On eyes over"). Men seriöst, hon har lyft lika mycket som en 747:a i linjetrafik! Hon har mer nervgift i ansiktet än... än... hmm... i alla fall:

Jag har inga egentliga bevis för denna teori, men bara se på de fakta vi har:
Den ene är född på 20-talet, den andre hyser värderingar som hör hemma på 20-talet.
Den ene slog igenom på 50-talet, den andre ligger med en person som slog igenom på 50-talet.
Båda har på grund av sina galna konservativa åsikter synts i media.
Men i synnerhet så är det utseendet. Jag tycker allvarligt talat att de två är lika som bär!

Så för att ge fog för denna tes bildgooglade jag en god stund för att få till en sån där putslustig "Lika som bär"-bild skräpmedia roar sig med, men jag hittade ingen. Dessa två människor har fotograferats i alla möjliga miljöer, nakna, leendes, allvarliga och bistra, men aldrig någonsin i samma pose!
Kraftigt förbittrad av det faktum att hela detta skitroliga blogginlägg föll platt på grund av dessa två praktarslens ovana att inte se likadana ut på bild så lackade jag ur lite.
Nu när jag precis som andra svenska debattörer försöker plocka fördomar, sammanträffanden och tunna, tunna samband för att få ut en moraliskt tvivelaktig, grundlös artikel om människor jag aldrig ens försökt lärt känna, eller vars livssituation jag inte har en chans att veta någonting om så vill jag ju kunna ta den enkla vägen ut. Exempel på populära (eller populistiska) retoriska metoder är att vidareföra rykten om våldtäktsstatistik och spela på folks (komplett grundlösa) rädsla för terrorism, eller i mitt fall sätta två orelaterade bilder brevid varandra för att göra en poäng.

Men när det nu inte passade herr Heston och fru Anka att se likadana ut på bild så tröttnade jag ut, sket i det hela och letade i stället upp en bild som jag antog skulle locka hit lite läsare på samma sätt som ett skamlöst, mediahorande inlägg om en offentlig person som inte förtjänar någon som helst uppmärksamhet hade gjort:

Idén

Dagens Haiku:
Tråkigt på Jobbet
Skriver bara blaj, sån tur
att ingen läser

Projekt METAmorphosis: Point of no return

Projektet fortlöper. Som beskrivet i problemställningen så har jag varit ganska missnöjd med mitt liv på det stora hela, och jag har tagit små små steg (av varierande framgång) i den riktning jag velat gå. Mitt stora problem har varit att det har funnits en sak som sinkat mig ganska så mycket.

Tillåt mig att förklara (som om ni hade något val):
När man som jag har definierat en stor del av sig själv genom ett väldigt snävt perspektiv så tenderar andra delar av en själv att bli lidande. Om man definierar sig själv utifrån någonting som är överlag dåligt för en så är det bara ett recept på undergång.
Det enda sättet att få ett slut på eländet har det förklarats för mig är att försöka bryta sådana ovanor tvärt, vare sig det rör sig om knark, hemska flickvänner eller Ishockey.

Så Fredagen den 4:e September 2009, klockan 17:45 gick jag upp till chefen och sade upp mig.

Det är inte dig det är fel på, det är mig...

Jepp.

Jobbet har stått i vägen för hela projektet hela tiden. Varje gång jag har semester slutar jag röka, och det går över efter en tre-fyra dagar på firman. Naglarna ser fortfarande ut som Gollums tänder och jag har aldrig tid med att göra någonting konstruktivt.
Så nu fick det vara nog, tack och adjö!
Jag känner mig stärkt, livet har tagit ett uppsving. Sakerna som jag kånkar runt på hela dagarna känns till och med lättare! Jag har återtagit kontrollen i viss mån.

För allvarligt talat: hur roligt är det att arbeta 25 dagar i sträck, 12-16 h per dag med saker vem som helst kunde ha gjort till en timlön lägre än ingångslönen för ett "hushållsnära tjänstehjon"?
Visserligen har jag haft en del roliga arbetsuppgifter, men då jag inte varit vaken nog att njuta av dem så kan jag tycka att det är lite skit samma.
Men med hela förändringen kommer så den stora frågan: vad ska jag göra nu?

Förslagen från mina invigda vänner har haglat: Konstnär, Estradör, Möbelsnickare, Lodis, Arkitekt, Operafantom. Världen ligger för mina fötter, och jag har bara en vag aning om vad jag ska ta mig till.

Så jag utlyser här en liten tävling: Den som kläcker den perfekta sysselsättningen för mig kommer kommer få ett litet pris, kanske en hemlagad middag (lär ju bli snabbnudlar nu när ekonomin blir lite tight) eller en fin krukväxt (har en garderobsblomma som inte riktigt är jag). Så Brainstorma på, inget förslag är dåligt!

Dagens Haiku:

Kapade kedjan
En syrlig smak av frihet
Infann sig sakta

(PS: nu ska jag skrämmas lite: BU!
Seriously.)

Frihetstörst

Trött, föstörd och förvriden, själen täckt i småsår
medan kroppen visar tydliga spår av hur jag mår
förstår jag var rötan sitter, bitter över hur nåt
bra blev till bajs och korrumperade allt som var najs.

På en ingivelse, om så kanske naiv
Har mitt liv tagit ett stort kliv över en avgrund,
Asdumt men skumt befriande, förhoppningarna infriandes
Kommer så avskedets stund, över på en sekund.

En ond cirkel, obruten, helt sluten.
Som jag hackat på den genom åren, men har nu klivit utanför
Rakt på sak från fadd avsmak till smak på livet. Initiativet
känns helt givet från det nya perspektivet.

Tänkte förnuftigt, klockt, med vett så kom bokslutet:
Beslutet är helt rätt, Har Frätt bort det fula,
den väntande kulan, förintande vulnad!
Beslutsam kastar jag handsken. Det är fan värt risken!

Jaget uppskattar ärligheten, medan överjaget skälver
Ut i intigheten, utan någon annan livlina än mig själv
att utstå eventuell perpetuell pina för att må väl,
men Vem behöver ett bättre skäl än att reparera sin själ?

For my foreign visitors

After installing a Counter-application on this Blog I realised that I get quite some traffic from abroad. This blog is written in Swedish, by a Swede with an intended target group of (drumroll) Swedes!
Hence, I really can't see the point of you actually visiting this site, though I am honoured.
I am sure that this is coincidential, Maybe you suffer from severe Dyslexia and mistyped "Clockworks"?
Google "Michael Jackson + Jimi Hendrix" and what do you get?
A seriously confusing site in a language spoken by some 10 million people.

So I will inform you that you are missing out on a lot of personal thoughts and experinces, sociopolitical satirical commentary (often in poor taste), and confusing rants about how the ideal combination of film genre is Splatter Horror and Musicals.
So I guess youre not actually missing out on anything important.

As I am too lazy to write a real translation of every entry and cant afford to hire a translator (see the lack of Ad banners? They are evil, you know...), and as I really feel a little too disconnected from British and North American (and Australian) culture and societal norms I see no point in writing in English.

Sorry, I guess.

I can only give you this entry, however small it might be of some comfort?
If you're still not satisfied, there's always Google translate but after reading through a couple of entries through that site I can only say that with that application they make very little sense and have the worst grammar, but have impeccable spelling of recognized words and is a quite funny read to someone who know Swedish! Laughed my ass off (Oh yeah, Internet abbreviations are for Lazy Sissies) for sure!

Anywho, the only reason for me writing is to shamelessly push my Haiku's, and if anything does not translate well on "Google Translate" it's poetry!
Seriously, poetry is pretty much indecipherable as it is! And in such a formulated form of poetry as Haiku, it really screws up the syllable thing.
So I'll leave you with a Haiku in English:

My Luggage, all gone
All my clothes, all souvenirs...
British Airways FUCK!

Now: Do something important, Peace!