Trött, föstörd och förvriden, själen täckt i småsår
medan kroppen visar tydliga spår av hur jag mår
förstår jag var rötan sitter, bitter över hur nåt
bra blev till bajs och korrumperade allt som var najs.
På en ingivelse, om så kanske naiv
Har mitt liv tagit ett stort kliv över en avgrund,
Asdumt men skumt befriande, förhoppningarna infriandes
Kommer så avskedets stund, över på en sekund.
En ond cirkel, obruten, helt sluten.
Som jag hackat på den genom åren, men har nu klivit utanför
Rakt på sak från fadd avsmak till smak på livet. Initiativet
känns helt givet från det nya perspektivet.
Tänkte förnuftigt, klockt, med vett så kom bokslutet:
Beslutet är helt rätt, Har Frätt bort det fula,
den väntande kulan, förintande vulnad!
Beslutsam kastar jag handsken. Det är fan värt risken!
Jaget uppskattar ärligheten, medan överjaget skälver
Ut i intigheten, utan någon annan livlina än mig själv
att utstå eventuell perpetuell pina för att må väl,
men Vem behöver ett bättre skäl än att reparera sin själ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar