Projekt METAmorphosis, problemställning

Okej, som ni alla vet (eller förhoppningsvis har lyckats klura ut genom att läsa äldre inlägg) så är jag, er ordvrängare till redaktör för denna blygsamma publikation inte särskilt nöjd med världen. Hade jag varit Gud (såsom vi förstår honom) hade jag antagligen makulerat skiten och börjat på en ny kula men guds vägar är som vi alla vet outgrundliga, vilket är ett ord som i detta sammanhang verkar betyda såväl "inkonsekvent" och "ineffektiv". Han/Hon/Det/Älg verkar inte vara helt olik sin skapelse, eller så kanske Hon/Jag/Dem/Fisring har gjort som jag själv och lutat sig tillbaka med en skål popcorn och bara betraktat skiten i hela sin härlighet, suckandes och skakandes på huvudet.

Men till skillnad från Han/De/Oss/Guldfisk så har jag i alla fall försökt att göra någonting åt det hela: Jag har etablerat en blogg där jag adekvat kverulerat, agiterat och gnällt lite i största allmänhet. Jag har på mitt eget lilla passiva vis försökt att sätta mitt märke på världen och ta den i en lite mer positiv riktning, både i en vardaglig och en politisk kontext. Jag förespråkar med god vigör konsumtionsvaror utan en äcklig bismak av slaveri, undergång och tortyr
och som Berglomi påpekade: jag har lagt mig till med "Gulliga tvångssyndrom" som att koppla ur elektriska apparater i standbyläge.
Men allvarligt talat så har jag nog inte åstadkommit så särskilt mycket när jag tänker efter. Inte mer än att en drös av normativa idioter har haft någonting att tråka mig över (Inga namn, alla nämnda), men jag antar att paria är revolutionärens lott. Dessutom är jag hopplöst singel, mitt jobb tar livet av mig, jag har ingen tid för mina hobbies och jag har en gnagande känsla av "repeat". Skivan har börjat hacka.
Så felet ligger kanske inte hos världen, utan hos mig?

Var nu lugna, jag har inte tänkt att sluta skriva eller sluta hata allt det som går emot det jag tror på. Jag vet var jag står och mitt underlag är stabilt. Men jag har beslutat mig för att inleda "Projekt METAmorphosis", ett litet åtagande vars syfte och mål är att förändra världen. Förhoppningsvis till en något mer intressant plats: en lite bättre plats att leva på. Detta kan låta ambitiöst, men om man sätter ribban tillräckligt högt är även en miss en seger.
Det har dock sagts mig att man måste lära sig krypa innan man kan gå, liten tuva och så vidare så jag valde att göra som en av vår tids största sångare (och praktpsyko), Michael Jackson sjöng: "I am starting With the man in the mirror".

För jag är inte nöjd, inte ett dugg nöjd med mitt liv och det är dags att må bra själv. Det är fan dags att bli den man jag vill vara. Projekt METAmorphosis, steg 1.
Sagt och Gjort:
Där ligger det som en äcklig amputerad sjuklig kroppsdel, ruttnande i en plastpåse från frisören: den gamle C to the X. Vad har jag gett mig in på?
Jo, en lång resa bort ifrån kasst självförtroende och livsfarlig frisyr, förhoppningsvis emot frigörelse och lyckan.
Jag klippte av mig håret i onsdags. Jag har gått runt och ältat detta beslut länge nu, och till och med ställt upp ett gäng kriterier (av tämligen patetisk natur) som jag på något sätt bullshittade mig själv skulle hjälpa mig att förändra mig, lite som en heroinist kunde jag "sluta när jag vill", men det var en impuls som skickade mig över kanten. Den stackars frisören på drop-insalongen, för vilken jag var sista kunden på en lång arbetsdag trodde att jag skulle ha separationsångest, men jag kände bara: Feel the free!
Min hållning var bättre, jag kände mig på topp och jag saknar inte barret ett dugg, och på den vägen har det varit.

Reaktionerna har varit blandade, från mina vänner har det mest varit skrattande, positivt överraskad misstro, och tre av mina kollegor kläckte alla samma kommentar (oberoende av varandra) : "Så du har blivit vuxen" (Se ovan: 2:a styckets andra hälft).
Denna blogg har nu fått ett syfte: en labbrapport fån projekt METAmorphosis, som kommer att varvas med mina vanliga gulligt radikala uppkastningar.
Det har börjat. Jag kan redan känna växtvärk från vingarna.

Dagens Haiku:
Lättad med rak rygg
Fri från fluffet och svansen
Men kallt om Huvet

(Det verkar som att jag har överkompenserat för den nya frippan med en rejäl dos Death Metal de senaste dagarna. Har jag slutat vara true nu? Fuck true.)