Med anledning av dagens seger

Jag kallar det en seger, ja. Mest med anledning av Dag Elfströms finstämt Ultrakonservativa lilla krönika. Han satte liksom orden i munnen på mig. Dag skriver lagom bittert och agitatoriskt, och jag känner igen mina egna retoriska strategier här och där även om jag kan tycka att han likt många andra självutnämnda Rojalister hålls med en total avsaknad av humor och insikt om hur hans uppenbart reformfientliga inställning kan verka verklighetsfrånvänd för ofrälset, två saker som nog hade hjälpt honom att vinna sympati för sin poäng.

För er av mina läsare som är brutalt lata, ointresserade eller bara saknar vissa av de färdigheter som krävs för att passa in i det sena 2000-talet (Grön text betyder "för muspekaren hit och klicka med vänster musknapp" (eller scrollhjulet för lite extra High-Techmagi!)) så för Dag tesen att på grund av att "det röda 70-talet skär som en kniv in i det nutida Sverige" så har kungamakten och dess traditioner underminerats då en simpel "Gymägare från Ockelbo" lyckas gifta sig till kungamakten och får grunda en ny dynasti, alltihopa i ett hopdrömt (?) republikanskt konspirationsscenario.
Nu kan man ju diskutera huruvida denna röda sjuttiotalskniv kanske egentligen är ett sista sprattlande från en döende röd idealfisk som nyliberalismen med hjälp av såväl Alliansen som Socialdemokratin slitit upp ur utopins hav för att kvävas till döds på den brygga som är Rosenbad, men jag tror att de allra flesta kan vara överrens om att detta tillhör en annan debatt.

Jag tänkte här citera Dags slutord:

• "Monarkin är ingen jämställdhets- eller jämlikhetsfråga. Monarkin är ett kulturarv, som skall vördas och vårdas. Monarkin står för stabilitet, kontinuitet, och tradition. Och som Drottning Elizabeth av Storbritannien (alltså Drottning Elizabeth II:s mor) sade: "Traditions are meant to be kept". -Dag Elfström

Låt mig här svara med rungande "Joho!", "Jaså?" och "Absolut inte!":
För det första: Den socialistiska vågen på 70-talet misslyckades med att ändra det som är själva kärnan i klassamhället: Nepotismen, att det finns folk som på grund av sin familj kan kringgå det meritokratiska/demokratiska systemet.
Någonting en Gymägare från Ockelbo nu lyckats med. Han känns som ett ganska fräscht alternativ till en dyslektisk fartdåre med franskklingande namn. Nepotismen och Cronyismen är dock fortfarande mycket central i det svenska samhället men om vi lyckas uppriva den enda egentligt grundlagsstadgade nepotismen vi har kvar så har vi tagit ett steg emot ett bättre samhälle.
Det är i sig en paradox att Monarkin har fått fortsätta vara statsskick, då man utan alltför mycket fantasi kan se att ett monarkiskt system bryter mot regeringsformens första två paragrafer, men varför skulle vi rida ett par så oviktiga hästar? (Pun jävligt intended).

För det andra kan man ju diskutera hur stabila vår kungafamilj har varit. Jag skulle här kunna skämta grovt (och ganska underhållande) om ätstörningar och buskörningar men det är inte roligt, någon kunde ha dött!
Låt oss i stället tala om kontinuitet och tradition. Den svenska monarkin är i sig en gammal tradition, även om den grundades en gång i tiden i blod och våld men den stående bernadotte-dynastin är den mest långlivade svenska konungadynastin i historien. En poäng där för kontinuiteten, men allvarligt talat så har inte kontinuitet varit den svenska kungakrönikans ledord tidigare än 1810. Dag talar om att successionsordningen ändrades under "kuppartade former [sic]" och då vill jag, bara för att det är sån jag är (Småsint och sökande billiga poänger) påpeka att utnämnandet av Karl XIV Johan, den förste Bernadotten skedde under synnerligen "kuppartade former", men vem minns idag Carl Otto Mörners smusslande för att få resa till Paris, hans mer eller mindre direkta lögn till Bernadotte och hans handlande emot sina regeringsgivna order?

Så slutligen till citatet från drottning Elizabeth: om citatet inte gäller monarkin så får det IG (dammit!)! Om det nu gäller monarkin så skulle jag underkänna citatet då den som ställde det uppenbarligen var partisk och således inte kan godkännas som ett argument (Saknade dessutom en källhänvisning. Skärpning Dag!).
Men brytandet av traditioner är vad som gjort Sverige till vad det är idag. Hade vi inte brutit traditionen med Despotism, dvs den gamla monarkiska diktaturen hade Dag garanterat inte kunnat skriva sin artikel utan påhälsning från informationsministeriet. Hade vi inte börjat bryta traditionen med kvinnans underordnade ställning hade vi haft ett ganska hemskt samhälle , och hade vi inte brutit traditionen med hembränning hade vi levt betydligt kortare, och många är tämligen stolta över brytandet med såväl den Katolska som den Protestantiska traditionen.

Brytandet av traditioner pågår ständigt. Kulturen evolverar på samma sätt som naturen, och det är oundvikligt. Bernadotte sitter på grund av politisk progressivitet, och ätten kommer att komma till ända på grund av samma fenomen (eller jordens undergång. Either way.).
Kungahuset är lite som Kalle Anka på julafton: En färggrann kvarleva från en svunnen tid men förr eller senare tröttnar tittarna, och då tar SVT obönhörligen bort programmet ur tablån.
De traditionerna som är viktiga att värna om är de som är viktiga för folkets välbefinnande som demokratin, jämställdheten och Carl-Bertil Johnssons Julsaga.

Dagens Haiku:
Men hur gör vi sen?
Hur ska vi välja stadschef?
Tänk TV-Såpa!

(detta inlägg är på intet sätt sponsrat, godkänt eller uppmuntrat av Republikanska Föreningen, men jag kände ändå att stämningen krävde att jag länkade till dem.
Här finns en bild på vår blivande kung, ser han inte glad ut?)