Som ett led i min förvandling så har jag under ett par trista dagar på jobbet suttit och rannsakat mig själv. Mitt arbete med att förbättra från en förbittrad osund bakrund har tagit en stund, men tanken är sund och målet är inte särskilt efterblivet, givet att det önskade tempot uteblivit.
Som tidigare beskrivet (OK, nu ska jag sluta) så var barret inte rätt (vafan!?!) så det åkte av, rätt och slätt, och hur mycket har inte det gett? (Nu lägger du av, annars blir det huvudvärk i en månad! -reds. anm.) Jo en hel del faktiskt. Reaktionerna har varit överlag positiva.
När jag flyttade till mitt nuvarande gryt lade jag ned mycket tid och pengar på att inreda, och efter att jag blivit nöjd med resultatet så infann sig en känsla av tomhet, och nu då liksom?
Svaret blev att nu är det en makeover som gäller: nya pjuck, kläder, frisyr och tatueringar. Jag har börjat spendera min tid framför spegeln med nya aktiviteter, förr blev det mest hårdrocksposer och att öva på "arga minen", "sarkastiska minen" och "men herregud vad du är totalt dum i huvudet- minen", men nu är det hårformning, tandborstning och hudvård som gäller.
Jag har blivit fåfäng.
Eller vänta nu här, jag har alltid varit fåfäng. Skillnaden ligger nu i att det har börjat ta sig nya uttryck, och jag gillar det.
Denna nyfunna vurm för min fåfänga har börjat ta drastiska proportioner, och andra fasen i Projekt METAmorphosis har tagit sin början: mina naglar.
Ex-1:s största träta (Näst efter hårborstning, städning, matlagning, disk, personlighet och ambitioner) i vårat förhållande var att få mig att sluta bita på naglarna. Det började som "kärleksfullt" gnäll, vidareutvecklades via direkta order till handgripligheter och när inte ens det bet gav hon upp och dog en smula inombords, vilket skapade ett visst andrum för mig. Men häromdagen satt jag och tittade på mina egna händer av en helt ovidkommande anledning, och jag kom fram till insikten att hon kanske hade en poäng ändå: tre millimeter är kanske inte en bra längd för en långfingernagel iallafall. När jag såg över andra fingrars dito insåg jag att att de påminde om någonting mycket vackert:
Vänster pekfingernagel i närbildFaktum är att de flesta kvinnorna i mitt liv har tagit upp det hela. Om detta nu är en indikation på att de är mer uppmärksamma eller mer kinkiga än män i frågan låter jag vara osagt, men då jag gjort det lite till en grej att inte lyssna på andra människor så har jag fortsatt att odla en tämligen rivig manikyr (Humorklubben flaggar på halv stång).
Tills i förra veckan. Jag fick lite nog och beslutade mig att sluta bita på naglarna.
Min vana trogen när det gäller att sluta med en dålig vana (tjugoelva rökavvänjningar på 13 år) så slutade jag "cold turkey". Det fungerade lika bra som vanligt, så jag beslutade att låta läkarvetenskapen lösa mina problem åt mig.
Glad i hågen traskade jag in på apoteket och frågade om de hade något piller mot dåliga vanor. Svaret var att nej, men de hade det fyndigt stavade "stop n grow" (sic), en dekokt i en liten glasflaska med ett utseende som påminner om flytande lim för byggmodeller.
Denna häxbrygd appliceras med en liten pensel, så om man är rädd om sin maskulinitet så är denna produkt inte riktigt rätt då man sitter och "målar" naglarna i tid och otid (efter måltider, handtvätt och vid sänggående).
Så hur fungerar det hela?
Jo denna färglösa luktlösa lösning härdar på nageln och löses upp av saliv, dvs att den aktiveras när man sätter tänderna i sina delikata keratinappendix. Det är ungefär som att krydda rådjurssadel med smörsyra.
Smaken kan enklast beskrivas som den av grapefrukt utan sötman och citrussmaken.
"Fy fan gris skitäckligt!" tänker nu i synnerhet JK och de flesta andra i något mindre utsträckning (Jag har aldrig hört någon hata en frukt så mycket som han) men det föreligger här ett litet problem: Jag råkar älska Grapefrukt, och trots att "stop n grow" verkligen smakar förjävligt så är den där lilla gemensamma nämnaren med denna konung av citrusfamiljen någonting som via en av de underligaste placeboeffekter jag varit med om tillräckligt för att jag ska förnimma grapesmaken.
Detta kan visa sig vara ett problem. Jag håller er underrättade.
Min vana trogen när det gäller att sluta med en dålig vana (tjugoelva rökavvänjningar på 13 år) så slutade jag "cold turkey". Det fungerade lika bra som vanligt, så jag beslutade att låta läkarvetenskapen lösa mina problem åt mig.
Glad i hågen traskade jag in på apoteket och frågade om de hade något piller mot dåliga vanor. Svaret var att nej, men de hade det fyndigt stavade "stop n grow" (sic), en dekokt i en liten glasflaska med ett utseende som påminner om flytande lim för byggmodeller.
Denna häxbrygd appliceras med en liten pensel, så om man är rädd om sin maskulinitet så är denna produkt inte riktigt rätt då man sitter och "målar" naglarna i tid och otid (efter måltider, handtvätt och vid sänggående).
Så hur fungerar det hela?
Jo denna färglösa luktlösa lösning härdar på nageln och löses upp av saliv, dvs att den aktiveras när man sätter tänderna i sina delikata keratinappendix. Det är ungefär som att krydda rådjurssadel med smörsyra.
Smaken kan enklast beskrivas som den av grapefrukt utan sötman och citrussmaken.
"Fy fan gris skitäckligt!" tänker nu i synnerhet JK och de flesta andra i något mindre utsträckning (Jag har aldrig hört någon hata en frukt så mycket som han) men det föreligger här ett litet problem: Jag råkar älska Grapefrukt, och trots att "stop n grow" verkligen smakar förjävligt så är den där lilla gemensamma nämnaren med denna konung av citrusfamiljen någonting som via en av de underligaste placeboeffekter jag varit med om tillräckligt för att jag ska förnimma grapesmaken.
Detta kan visa sig vara ett problem. Jag håller er underrättade.
Dagens Haiku:
Snuvig och skittrött
Behöver gå på muggen
Gnagelignag, Woops!
Behöver gå på muggen
Gnagelignag, Woops!
(Ipred var det ja, veckans heta potatis. Många bloggar hej vilt fram och tillbaka om det hela, IP-döljarprogrammen upplever ett stort uppsving och Piratpartiet skriker som små stuckna grisar. Roligast var dock Johan Hakelius)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar