Inlåst ifrån ett utanför, där snön trots årstid yr
Det värker i ryggen och själen
Där söker jag nåt att ta mig för, på livsgnistan få fyr
trisdessen kan väl ha ihjäl 'en
Upplyst av skärmens kalla ljus, jag skriver bort min sorg
men vem är väl jag att klaga?
Man är ju trots allt inomhus, I min svinstia till borg
där grannarnas bastoner gnaga
Med sinnet slött utav veckors slit, med tom och bister min
Jag inväntar slutet på dagen
Med kroppen uttjänt av all min flit, men stödd på koffein
Det suger och rumlar i magen
Trots känslorna ska jag ut igen, att tjäna levebröd
Jag suckar, mitt jag decimerat
Jag gillar allting egentligen, men det blir nog min död
Långsamt och opassionerat
(Redaktionen vill här klargöra att efter regn kommer solsken, och efter fredag kommer lördag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar