Sömnstörningar

Alltså:
Jag brukar sova så mycket det bara går. Det finns fortfarande ingen väckarklocka i bruk idag som kan få mig att vakna till liv ordentligt.
På vardagar följer jag en strikt ritualiserad process för att vakna till liv. Väckarklocka #1, mobiltelefon från finsk tillverkare påpekar med mekanisk och förebrående kvinnoröst vad klockan är och att det är dags att gå upp. Zombifierad vinglar jag bort dit jag lagt den (varierar dagligen dess placering för att få leta en stund så jag kanske vaknar till lite) där jag trycker på "snooze" för att sedan vingla tillbaka till sängen och somna om. Tre minuter senare ringer Väckarklocka #2, även detta en mobiltelefon från vår vänlige (om än smått berusade) granne i öst. Jag letar fram denna, trycker på "snooze", somnar om ståendes i vardagsrummet för att sedan magiskt återvända till sängen, hur det går till vet jag inte.

Därefter tar en period jag valt att kalla "snoozefasen" vid, då de två alarmen tjuter omväxlande. #1 återkommer med sin bittra, hatiska och lite moderliga kvinnoröst var 9:e minut (vilket är snooze standard. Detta beror på att kugghjulen i väckarklockor på 50-talet var standardiserade och 9 minutersintervallet var det enklaste att få till) medans #2 återkommer var tredje minut med sin alarmton (då teknikutvecklingen nu tillåter att man kan ställa in snoozetiden själv).
Denna fas avslutas när jag är tillräckligt vaken för att inse att barnen i skolkorridoren mitt emot mitt vardagsrumsfönster står och stirrar gapandes på den nakna tatuerade lönnfete yrvakne yours truly, varpå jag skyler mig själv med en blomkruka och avviker mot toaletten med snabba steg.

Väl inne på toaletten glömmer jag raskt varför jag gick in där och går till köket för att stoppa ett nytt kaffefilter i bryggaren. Då kommer jag plötsligt ihåg varför jag gick till toaletten från början och återvänder dit. Efter att ha topsat ur öronen kommer jag plötsligt ihåg att det var kissa jag skulle göra och gör så det. Därefter lagar jag frukost och läser tidningen. Det är då jag inser att jag ska vara på jobbet om tio minuter och springer tillbaka till toaletten för att borsta tänderna (vissa människor borstar tänderna före frukost, det tycker jag är sanslöst kontraproduktivt) och tvätta mina "key areas", varpå jag rusar ned till bilen.
Det är ungefär en halvtimme senare, efter att jag druckit ytterligare en kopp kaffe som jag verkligen är vid medvetande.
På helgerna däremot gäller inga regler. Väckarklockorna är avstängda, och det är lite av ett lotteri om jag ska vakna över huvud taget. Vanligtvis kommer jag ur sängen vid trerycket på eftermiddagen.

Men inte idag. Idag väcktes jag av FÅGELKVITTER vid halv åtta på morgonen, pigg som en jävla lärka studsade jag ur sängen. Jag kom hemrumlande full som en knubbsork vid ett på natten, men likförbattat vägrade bakfyllan att infinna sig. Klockan är nu kvart över elva. Jag har hunnit öva lite bas, städa, lyssna på musik, blogga (duh) och tröttna på internet.

Hur i hela världen gick detta till?
Och vidare: hur kan jag återskapa dessa förutsättningar, att vakna tidigt är ju skitbra!

Dagens haiku:
Rosa hörlurar
Ingen diktinspiration
what the fuck liksom

(Jag gick ovetande på hbt-klubb i fredags. Polletten trillade ned efter ca 1 timme och ett par B52:or... träffade dessutom ett gäng människor jag känner där. Undrar om jag är "outad" nu?)