tisdag 13 november 2007

Inte för alla

Jag har återgått till vinterläge, dvs att jag spenderar all min lediga tid i mitt snåluppvärmda vardagsrum i mysbyxor med en filt över mig. Förra vintern var det TV-apparaten som gjorde mig sällskap, denna vinter har jag som bekant införskaffat en internetuppkoppling som sällskap.
Om Televisionen tidigare är ett bra substitut för mänsklig kontakt är Datorn ännu bättre.
Här kan man (till exempel) ifall andan skulle falla på avskärma sig, eller välja själv vem man skall bli envägskommunicerad av. I den händelse att sagda envägskommunikation skulle göra en upprörd kan man alltid avreagera sig, antingen genom att ta livet av 3D-renderade små figurer skapade i ett grafikkort (vilket ju är mycket mindre problematiskt än att faktiskt göra någonting konkret emot folk som man stör sig på) eller genom att skriva små lagom agitatoriska blogginlägg.

Då mitt dygn har vänts på ända av en illvillig 50-årsfest, ett Discoband och en 23 våningar hög byggnad med hissar som inte riktigt var stora nog för att man ska få plats med allt i dem utan tvingade en att gå uppför alla trappor sitter jag nu och skriver vid 2330-rycket en tisdagskväll.
Jag antog att det skulle bli en trevlig dag. Jag fick sova ut i morse (steg upp 14:48) Har repat med bandet och har precis ätit en hemlagad middag för första gången på jag vet inte hur länge. För någon som jag som ensam står för likviditeten hos ett antal Pizzerior i mitt direkta närområde är känslan av att ha tillagat en måltid helt själv mycket tillfredsställande, även om den bestod av snabbpasta, halvfabrikat, ketchup och lite överbliven Ranch-dip av okänt ursprung tillagad under gårdagen av min granne BDS under en synnerligen lyckad session av rollspelet Eon, en hobby jag stolt utövar, trots att jag vid min ålder borde ha slutat med sånt larv för många år sedan och i stället skaffat mig en meningsfull vuxen fritidssysselsättning, som att byta blöjor, betala räkningar och i hemlighet planera att mörda min respektive.

Så när jag med ett närmast Zenlikt välbefinnande slog mig ned framför datorn, knäppte på en harmonisk platta (Cannibal Corpse - Kill) och lutade mig tillbaka för en kvälls meningslös underhållning gjorde jag det fatala misstaget att klicka på "Dagens Nyheter"- snabblänken i min Firefoxlänkrad. Jag har vid upprepade tillfällen beslutat mig för att låta bli massmedial nyhetsrapportering (jag har t o m satt upp en lapp på kylen) men jag verkar inte kunna låta bli! Och så sitter man där, än en gång är ens kväll förstörd av att en eller flera klappidioter har utnyttjat sin grundlagsskyddade yttrandefrihet.
Tidningen
"Connoisseur", en publikation jag själv aldrig läst men som enligt utsago riktar sig till en demografisk grupp som har en jävla massa pengar (de förmodligen inte förtjänar) och som således inte delar den verklighet vi förvärvsarbetande stackare lever i har genomfört en enkätundersökning bland 1100 av sina läsare som tjänar mer än 1,1 miljoner om året eller har en nettoförmögenhet över 5,5 miljoner, där det framkommer att 43% av dem anser att vi mindre bemedlade arbetar för lite, en troligtvis mycket väl underbyggd åsikt.
Då ens aktier inte ökar i värde i den takt man tänkt sig, och produktiviteten i de verksamheter man investerat pengar i håller tillbaka avkastningen på ens investerade kapital är det ju självklart att det är arbetskraftens lättja som är problemet. Man kan tycka att det är ett otroligt ruttet av de människor som ger upp en stor del av sin vakna tid för att företagsledare och kapitalägare skall tjäna pengar utan att själva göra något faktiskt arbete skall tycka att 8 timmars arbete var dag, plus eventuell övertid bara är lagom. Kan de inte betala för hushållsnära tjänster, nu när det blivit så billigt så att de kan arbeta mer och förvärva mer kapital de aldrig kommer att se röken av?

Sen kommer ju de arbetslösa in i bilden. Dessa soffpotatisar som till och med saknar uppfostran nog att skaffa sig ett arbete är ju en varböld på samhällskroppen! Någon vettig A-kassa ska de inte ha i alla fall, enligt 74% av de som svarade på enkäten.
Och de sjuka sen. Även om man lider av kroniska hemmorrojder eller totalförlamning kan man väl arbeta? Jag betalar ju skatt så att Samhall och liknande organisationer ska kunna sälja fattiga funktionshindrade, "språkhandikappade" och andra mindre värderade personers arbete kraftigt subventionerat till storföretag som har råd att anställa dessa personer med bättre villkor än "normala" arbetare. Lata slappskaft hela bunten, som inte tar en sådan chans att bidra till andras personliga förmögenhet!
Visserligen har troligtvis ett flertal av de som läser
"Connoisseur" bidragit till dessa personers livssituation, genom att "Effektivisera produktionen", Motverka såna där ruskiga fackförbund och så vidare, men ändå!

Det framkommer även i undersökningen att dessa personer inte vill arbeta mer själva, åtminstone inte 96% av dessa personer. Så varför ska vi andra arbeta mer?
Ska inte dessa personer, vars julklappar direkt skulle gå ner i Karl-Bertils "speciella" postsäck föregå med gott exempel för oss "lata slappskallar", och ge upp sina liv och sin hälsa för andras skull?
Varför ska inte de arbeta hårdare för lägre löner än de förtjänar, precis som alla vi andra?
Här är en idé: flytta decimalkommat ett snäpp åt vänster i era löner, och ta det som blir kvar. Det är ju bara en tiondel av vad du tjänar på ett år, vad är det värt? Tja, exempelvis studielånet för två och ett halvt års högre studier, för den som tjänar minst av er som svarat på enkäten.

Jag tycker att vi gör så här: Alla som svarade att vi arbetar för lite i Sverige skulle väl kunna ta och Wallraffa på en vanlig svensk arbetsplats i en månad? Jag skulle vilja se dessa personer som exempelvis Johan Staël Von Holstein (som jag inte har några belägg för att han har svarat på enkäten över huvud taget, men som tack vare sina metrokolumner för all framtid kommer att få agera galjonsfigur i min värld för kapitalismens alla vederstyggliga påhitt, och i denna kolumn gett mig grund för den misstanke jag närt om vad han faktiskt hade svarat) arbeta i orderplockenDHL eller Schenker, eller varför inte servera på en större lunchrestaurang?

För er som inte tror att jag är seriös, här är ett seriöst förslag: Om någon av er som svarat på enkäten att vi andra jobbar för lite läser detta (jag är tämligen övertygad om att dessa efter att ha kommit så här långt i brödtexten avfärdat mig som ett socialistyngel och klickat sig vidare i cyberrymden, möjligen sökandes efter en torped att skicka på mig) skulle ni kunna komma och arbeta "i mina skor" en dag. Jag kommer naturligtvis att guida dig i arbetsuppgifterna, men jag kommer att kräva av dig att du tar arbetet lika seriöst som jag gör.
Viktigt är att du bär oömma kläder, inte har ett alltför stort behov av raster och att du inte har problem med att göra marklyft på över 35 kilo. Lunch kan du troligtvis glömma.
Naturligtvis kommer du att få en lön som är representativ för vad vi som utför sådana arbetsuppgifter tjänar (ca 100 spänn i timmen, före skatt). Hoppas att ni känner er lockade!
Skicka ett svar på detta inlägg och lägg till en E-postadress där jag kan nå dig, så löser vi det hela!

14,1 % av befolkningen var miljonärer 2005 (enligt SCB), men jag misstänker att då detta är siffror över nettoförmögenhet (då inklusive alla tillgångar som bostad och liknande) är inte
Connoisseurs undersökning representativ för alla miljonärer så om någon känner sig kränkt av ovanstående text så kan de låta bli att gnälla och göra någonting konstruktivt som att skänka sin SUV till materialåtervinning och lära sig cykla i stället.

Artiklarna som väckte min vrede var:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=715112
Och
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=714983

Dagens Haiku:
Vissa Människor
Tror att de är mer värda
Kapitalister?

1 kommentar:

Unknown sa...

En kompis hade fått hem NK:s julkatalog i brevlådan. "Familjen Lindholms Drömjul" står det på framsidan. Läser man katalogen och kollar på bilderna på den rika familjen Lindholm är det som att kliva in i en tidsmaskin. Väluppfostrade barn, fransk husa, dyra leksaker för männen och sexiga underkläder till kvinnan. Det är tillbaka till 50-talet.

Man undrar nästan om det är en medveten parodi, för annars vore det jäkligt tragiskt.

För övrigt har mina fördomar om överklassen bara blivit värre sedan jag flyttade till Stockholm.