Har idag besökt kinematografen och sett "Stardust". Kickass rulle.
Hursomhelst
Så besökte jag farbror doktorn igår. Jag brukar av hälsoskäl inte besöka läkare särskilt ofta, det känns som om de blir lite förnärmade av det. Jag tänkte nu utsätta en yrkeskår för grava generaliseringar, men jag har nog aldrig varit utsatt för en yrkeskår som visat så svalt intresse för sina kunder, vårdtagarna.
De få gånger jag besökt läkare eller tandläkare för akuta besvär (eller annat) har de varit mycket måna om att inte prata med en och inte spendera för mycket tid på en. Den läkare som genomförde hälsoundersökningen av mig igår hade den hastighet i rörelserna man enbart ser hos en mycket hantverkskicklig person som gör någonting väldigt trist. Han smittade av sig såpass mycket på mig att när det var dags för blodtryckskoll sa han åt mig att gå och lägga mig på en brits, på vilket jag med vagt chockad ton svarade att "Ja det är nog bäst så...".
När jag bröt två revben för ett par år sedan var det samma visa, man kände sig som att man var på McDonalds, snarare än en vårdcentral. Det faktum att jag var tvungen att lura mig till en tid var bara det löjligt som fan.
Och man undrar, hur kan dessa människor må egentligen? det kan inte vara lätt att vara läkare. Jag tycker fan synd om dem. Det känns som ett tragiskt levnadsöde, förutsatt att alla läkare är sådana. Då jag försökt småprata på mitt vanliga, nästintill klassiskt charmiga vis med denna yrkeskår har de verkat väldigt undvikande.
De enda två läkarna jag känt privat bjöd inte heller till en positiv bild av yrket. Jag ska inte gå djupare in på deras levnadsöden (för att skydda deras identiteter, deras efterlevande och för att inte ge mina läsare Iatrofobi) men de skulle kunna användas som avskräckande exempel i valfritt syfte.
Det skulle nog bli bättre om alla läkare var som frisörer. Gör så här, nästa gång du går till doktorn, ge honom/henne en stor kram! Bjud ut dem på en fika, eller vad fan som helst.
Hursomhelst.
Det har blossat upp en debatt om prostitution i Sverige, mycket tack vare att Veckorevyn publicerat en artikel om en prostituerad som gillar sitt jobb. Grattis till henne.
Vad som stör folk är att Veckorevyn (Denna fantastiska publikation som länge hållit integritetens fackla högt) lagt upp artikeln som en positiv beskrivning av ett skojsigt litet extraknäck. So far so good. Tydligen har skiten blivit JK och PO-anmäld också. Dagens nyheter rapporterar som vanligt.
Jag tänkte i ett plötsligt infall av journalistisk integritet och opartisk rapportering att jag skulle läsa själva artikeln (till skillnad från de flesta andra bloggare) men den går fan inte att få tag i! Om du, käre läsare har en länk till artikeln anser jag att det är din förbannade plikt att skicka länken till mig via en "kommentar" nedan.
Jag sökte igenom webben bland nyhetssidor, glada fnask's hemsidor och liberalistbloggar och så vidare, men ingenstans fann jag den åtråvärda texten, enbart debattinlägg i stil med "det är mäns förbannade rättighet att få knulla om man har pengar", problematisering av horstigma (Det var ett flertal bloggande prostituerade som framhöll att deras yrke är gravt stigmatiserande) samt moralmaniska personer vars inlägg i debatten närmade sig häxbål och så vidare.
Här ville jag bilda mig en egen uppfattning, men jag gick för långt i mitt sökande. Jag surfade in på Veckorevyns egen hemsida, i min oändliga idioti (Naivitet, Masochism).
Sidan började ladda, och det visuella intrycket som mötte mig fick mig att skrika till och febrilt hamra på off-knappen på datorn och vråla "THE POWER OF CHRIST COMPELLS YOU!!!". Medans datorn startade om vandrade jag en stund runt i mitt vardagsrum och gjorde vissa andningsövningar för att få ned min hjärtrytm, efter en stadig whisky.
När jag gjorde samma research kring nätvåldsdebatten (Som det inte blev något inlägg av) var det rätt så lugnt, men här blev jag riktigt illamående! Veckorevyn skulle kunna få världens samlade elit av porrstjärnor att bli vita i ansiktet och stödja sig mot närmaste stol.
Nu ska inte jag bli någon moralkärring här. Jag tycker att det är att gå till överdrift att JK och PO-anmäla denna publikation, men jag tycker inte att det är något bra forum för artiklar om lyckliga fnask heller. Men jag har ju inte ens läst artikeln. Det alternativet som kvarstår verkar vara att faktiskt gå och köpa det aktuella numret, och jag tänker här utöva min konsumentmakt genom att aldrig i helvete betala för skräpet.
Kort summering: Lugna ner er för helvete. Betala inte för skräpet. Ge det ingen uppmärksamhet.
Hursomhelst
Så besökte jag farbror doktorn igår. Jag brukar av hälsoskäl inte besöka läkare särskilt ofta, det känns som om de blir lite förnärmade av det. Jag tänkte nu utsätta en yrkeskår för grava generaliseringar, men jag har nog aldrig varit utsatt för en yrkeskår som visat så svalt intresse för sina kunder, vårdtagarna.
De få gånger jag besökt läkare eller tandläkare för akuta besvär (eller annat) har de varit mycket måna om att inte prata med en och inte spendera för mycket tid på en. Den läkare som genomförde hälsoundersökningen av mig igår hade den hastighet i rörelserna man enbart ser hos en mycket hantverkskicklig person som gör någonting väldigt trist. Han smittade av sig såpass mycket på mig att när det var dags för blodtryckskoll sa han åt mig att gå och lägga mig på en brits, på vilket jag med vagt chockad ton svarade att "Ja det är nog bäst så...".
När jag bröt två revben för ett par år sedan var det samma visa, man kände sig som att man var på McDonalds, snarare än en vårdcentral. Det faktum att jag var tvungen att lura mig till en tid var bara det löjligt som fan.
Och man undrar, hur kan dessa människor må egentligen? det kan inte vara lätt att vara läkare. Jag tycker fan synd om dem. Det känns som ett tragiskt levnadsöde, förutsatt att alla läkare är sådana. Då jag försökt småprata på mitt vanliga, nästintill klassiskt charmiga vis med denna yrkeskår har de verkat väldigt undvikande.
De enda två läkarna jag känt privat bjöd inte heller till en positiv bild av yrket. Jag ska inte gå djupare in på deras levnadsöden (för att skydda deras identiteter, deras efterlevande och för att inte ge mina läsare Iatrofobi) men de skulle kunna användas som avskräckande exempel i valfritt syfte.
Det skulle nog bli bättre om alla läkare var som frisörer. Gör så här, nästa gång du går till doktorn, ge honom/henne en stor kram! Bjud ut dem på en fika, eller vad fan som helst.
Hursomhelst.
Det har blossat upp en debatt om prostitution i Sverige, mycket tack vare att Veckorevyn publicerat en artikel om en prostituerad som gillar sitt jobb. Grattis till henne.
Vad som stör folk är att Veckorevyn (Denna fantastiska publikation som länge hållit integritetens fackla högt) lagt upp artikeln som en positiv beskrivning av ett skojsigt litet extraknäck. So far so good. Tydligen har skiten blivit JK och PO-anmäld också. Dagens nyheter rapporterar som vanligt.
Jag tänkte i ett plötsligt infall av journalistisk integritet och opartisk rapportering att jag skulle läsa själva artikeln (till skillnad från de flesta andra bloggare) men den går fan inte att få tag i! Om du, käre läsare har en länk till artikeln anser jag att det är din förbannade plikt att skicka länken till mig via en "kommentar" nedan.
Jag sökte igenom webben bland nyhetssidor, glada fnask's hemsidor och liberalistbloggar och så vidare, men ingenstans fann jag den åtråvärda texten, enbart debattinlägg i stil med "det är mäns förbannade rättighet att få knulla om man har pengar", problematisering av horstigma (Det var ett flertal bloggande prostituerade som framhöll att deras yrke är gravt stigmatiserande) samt moralmaniska personer vars inlägg i debatten närmade sig häxbål och så vidare.
Här ville jag bilda mig en egen uppfattning, men jag gick för långt i mitt sökande. Jag surfade in på Veckorevyns egen hemsida, i min oändliga idioti (Naivitet, Masochism).
Sidan började ladda, och det visuella intrycket som mötte mig fick mig att skrika till och febrilt hamra på off-knappen på datorn och vråla "THE POWER OF CHRIST COMPELLS YOU!!!". Medans datorn startade om vandrade jag en stund runt i mitt vardagsrum och gjorde vissa andningsövningar för att få ned min hjärtrytm, efter en stadig whisky.
När jag gjorde samma research kring nätvåldsdebatten (Som det inte blev något inlägg av) var det rätt så lugnt, men här blev jag riktigt illamående! Veckorevyn skulle kunna få världens samlade elit av porrstjärnor att bli vita i ansiktet och stödja sig mot närmaste stol.
Nu ska inte jag bli någon moralkärring här. Jag tycker att det är att gå till överdrift att JK och PO-anmäla denna publikation, men jag tycker inte att det är något bra forum för artiklar om lyckliga fnask heller. Men jag har ju inte ens läst artikeln. Det alternativet som kvarstår verkar vara att faktiskt gå och köpa det aktuella numret, och jag tänker här utöva min konsumentmakt genom att aldrig i helvete betala för skräpet.
Kort summering: Lugna ner er för helvete. Betala inte för skräpet. Ge det ingen uppmärksamhet.
Dagens Haiku:
Ingenting stämmer
Antikrist i min laptop
Fy, Stackars tjejer!
Ingenting stämmer
Antikrist i min laptop
Fy, Stackars tjejer!
(Med Antikrist menas här veckorevyn i en negativ avsikt, och inte antikrist i den mer positiva bibliska bemärkelsen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar