Och så efter en lång dag av förvirrade telefonsamtal och allmän disorganisation som mest haft en ökande effekt på min redan relativt starka misstro mot unga gymnasieflickor och utövare av sporten konståkning slog jag mig ned framför datorn med en vilja att återskapa vad som kunde ha varit ett gott humör, då jag drabbades av en total känsla av att behöva avreagera mig verbalt på världen.
Jag hade kunnat ringa och skälla ut Fröken E, min ständiga slagpåse (hon brukar ta ned mig på jorden igen genom tillmälen som "Bitterfitta" och liknande när jag behöver det) men hejdade mig i sista stund, då hon så sent som igår gjort det till en rolig grej genom att visa upp ett utdrag ur en gammal SMS-diskussion, till allas stora glädje och mitt stora förtret. Jag rodnar väldigt sällan, och skäms ungefär en gång per årtusende, men jag kunde inte hjälpa det.
Det hela hade den positiva effekten att såväl JK som BDS och Herr Grön vred sig i skrattplågor. Alltid trevligt att man kan roa någon.
Herr Grön gav mig på ett lustigt sätt tillbaka tron på mänskligheten då han medan jag införskaffade middag till honom och mig själv passade på att städa lite i mitt vardagsrum och besteg det beundransvärda berget av disk jag åstadkommit de senaste veckorna. På eget bevåg dessutom! Det är så man blir lite rädd egentligen. Han kanske förväntar sig någon gentjänst?
Såg en intressant journalfilm från 30-talet om ämnet skoluniformer en gång. Den verkade väldigt positivt inställd till skoluniformer...
Det verkar som att en skoluniformsdebatt har blossat upp i Sverige, högst troligtvis en effekt av skolans ineffektivitet (eller kompletta inkompetens?) på senare år, samt den liberalistiska skolpolitik Högerregeringen med Björklund i spetsen fört.
Grunden till just denna debatt lär enligt utsago vara att en skola i vår kungliga huvudstad har förbjudit sina elever att ha häng på byxorna och urringning.
Folk verkar tro att om vi klär oss likadant löser vi alla skolans problem, Liksom att man kan fixa en brusten missbrukarfamilj med ett lager färg på huset, eller laga en trasig dator med silvertejp. Fan, man kanske kan lösa Irakkriget med lite friska blomsterarrangemang på väl valda platser?
Förespråkarna hävdar att (den demokratiska) rättigheten att bära vilka kläder man än vill skall motverkar disciplin i skolorna, och främja mobbing.
Först och främst bygger inte de disciplinära problemen i skolorna på kläderna, hur skulle de kunna göra det? Jag är nästan övertygad om att Pelle 15 skulle bete sig lika illa som han gör nu om han bar skoluniform. Anledningarna till detta är många: Skolans otroligt dåliga befogenheter att göra någonting åt någonting, kvaliteten på lärare de senaste decennierna (Jag själv minns ett antal klappmongon av olika slag och framför allt olika utbildningsnivå vars mångalna idéer och pedagogiska Chernobylkatastrofer jag tvingades lyssna på under i princip hela min skolgång), Curling och Babyboomföräldrarnas daltande med sina yngel samt de senaste årens landvinningar för konsumismen, i o m de livsstilsbyggande företagens grepp om de yngre generationerna.
Vi får komma ihåg att ett stort antal av dagens ungdomar har förebilder som absolut inte ger ett intryck av att bry sig ett skit om att vara samhällsbyggande medborgare, det är kort och gott inte Coolt att vara välutbildad, väluppfostrad eller ha ett nyttigt arbete. Jag vill här dela ut ett "millenniets skitstövlar" - stipendium till ett antal institutioner i vår västerländska anticivilisation: Idol och dess likar, TV3 och dess likar, Dokusåpor, MTV, Paris och Britney och allt vad de heter, Nokia och Ericsson, Apple och Sony, Prada och HM, Ebba Von Sydow och Slitz.
Men om man skall förbjuda det som utmärker de "coola" livsstilarna, dvs ett fritt val av klädsel så tar man bort den fundamentala rättigheten att uttrycka sig själv; snart förbjuds även vissa frisyrer, smink och sen sitter vi där med en hel generation dagligen invaggade i vuxenvärldens paradigm att man inte får sticka ut, inte uttrycka sig, inte vara till besvär. Lite som man gjorde i Nazityskland, men där med en fundamentalt mycket bättre utgångspunkt ur ett attraktionsperspektiv: tillhörighet.
Debatten gäller nämligen ett förbud, snarare än en uppmuntran. Jag är själv ett fantastiskt bevis på hur väl förbud fungerar, och utan att gå in på mina egna "synder" (mest för att inte skryta faktiskt, men också för att jag nog är lite rädd för diverse myndigheter) så kan jag ändå ge en vink om att jag inte respekterat särskilt många förbud i mitt liv, och många har de varit.
Sen kommer det där med mobbing. Då jag är av åsikten att mobbing är någonting mycket naturligt (Studera för all del i princip alla andra flockdjur) så har valet eller avsaknaden av valmöjlighet av klädsel ingen större inverkan på mobbing. Fördomar, visst, men mobbing bottnar sällan i fördomar då man i en skolmiljö lever såpass nära varandra att andra saker sticker fram efter ett tag.
Mobbing bottnar i flockbeteendet hos människor. Det rotar sig i den gamla evolutionära principen att stöta bort oönskade element ur en grupp, såsom rivaler eller svaga individer. Då vårt samhälle är ett socialt sådant är sociala svagheter de som grundar mobbing, och inte förflugna idéer om att folks klädval ska göra dem till mål för bespottning. På senare tid har vi haft vilda debatter kring rasism och jämställdhet och hur man ska behandla utvecklingsstörda och handikappade väl, vilket ju är fint och trevligt men troligtvis bara gjort skitungarna riktigt förvirrade.
Man kommer aldrig någonsin att få grepp om mobbing före det att man får bort den evolutionära principen att en flock stöter bort oönskade element.
Uppfattningen hos barn kring vad dessa oönskade element är rotar sig i föräldrars uppfostran och hur de beter sig, samt kamraterna och den kulturella synen på hur en individ ska bete sig. Jag är övertygad om att om man inför en paradigm att alla barn skall klä sig och bete sig likadant i skolan kommer toleransen mot oliktänkande att minska i det långa loppet, och således kommer mobbing och andra effekter av minskad tolerans att öka.
Personligen är jag ju en mycket intolerant människa, men när man omges av en värld full av kretiner och troglodyter som i princip förtjänar att få sina tonsiller borttagna via deras ändtarmsöppningar medelst rostiga salladsbestick är det svårt att vara något helgon. Helgon och profeter och guddomar har för övrigt inte visat sig vara särskilt toleranta de heller.
Jag hade kunnat ringa och skälla ut Fröken E, min ständiga slagpåse (hon brukar ta ned mig på jorden igen genom tillmälen som "Bitterfitta" och liknande när jag behöver det) men hejdade mig i sista stund, då hon så sent som igår gjort det till en rolig grej genom att visa upp ett utdrag ur en gammal SMS-diskussion, till allas stora glädje och mitt stora förtret. Jag rodnar väldigt sällan, och skäms ungefär en gång per årtusende, men jag kunde inte hjälpa det.
Det hela hade den positiva effekten att såväl JK som BDS och Herr Grön vred sig i skrattplågor. Alltid trevligt att man kan roa någon.
Herr Grön gav mig på ett lustigt sätt tillbaka tron på mänskligheten då han medan jag införskaffade middag till honom och mig själv passade på att städa lite i mitt vardagsrum och besteg det beundransvärda berget av disk jag åstadkommit de senaste veckorna. På eget bevåg dessutom! Det är så man blir lite rädd egentligen. Han kanske förväntar sig någon gentjänst?
Såg en intressant journalfilm från 30-talet om ämnet skoluniformer en gång. Den verkade väldigt positivt inställd till skoluniformer...
Är inte riktigt säker dock, med tanke på att speakerrösten var på tyska, ett språk jag inte riktigt behärskar...
Det verkar som att en skoluniformsdebatt har blossat upp i Sverige, högst troligtvis en effekt av skolans ineffektivitet (eller kompletta inkompetens?) på senare år, samt den liberalistiska skolpolitik Högerregeringen med Björklund i spetsen fört.
Grunden till just denna debatt lär enligt utsago vara att en skola i vår kungliga huvudstad har förbjudit sina elever att ha häng på byxorna och urringning.
Folk verkar tro att om vi klär oss likadant löser vi alla skolans problem, Liksom att man kan fixa en brusten missbrukarfamilj med ett lager färg på huset, eller laga en trasig dator med silvertejp. Fan, man kanske kan lösa Irakkriget med lite friska blomsterarrangemang på väl valda platser?
Förespråkarna hävdar att (den demokratiska) rättigheten att bära vilka kläder man än vill skall motverkar disciplin i skolorna, och främja mobbing.
Först och främst bygger inte de disciplinära problemen i skolorna på kläderna, hur skulle de kunna göra det? Jag är nästan övertygad om att Pelle 15 skulle bete sig lika illa som han gör nu om han bar skoluniform. Anledningarna till detta är många: Skolans otroligt dåliga befogenheter att göra någonting åt någonting, kvaliteten på lärare de senaste decennierna (Jag själv minns ett antal klappmongon av olika slag och framför allt olika utbildningsnivå vars mångalna idéer och pedagogiska Chernobylkatastrofer jag tvingades lyssna på under i princip hela min skolgång), Curling och Babyboomföräldrarnas daltande med sina yngel samt de senaste årens landvinningar för konsumismen, i o m de livsstilsbyggande företagens grepp om de yngre generationerna.
Vi får komma ihåg att ett stort antal av dagens ungdomar har förebilder som absolut inte ger ett intryck av att bry sig ett skit om att vara samhällsbyggande medborgare, det är kort och gott inte Coolt att vara välutbildad, väluppfostrad eller ha ett nyttigt arbete. Jag vill här dela ut ett "millenniets skitstövlar" - stipendium till ett antal institutioner i vår västerländska anticivilisation: Idol och dess likar, TV3 och dess likar, Dokusåpor, MTV, Paris och Britney och allt vad de heter, Nokia och Ericsson, Apple och Sony, Prada och HM, Ebba Von Sydow och Slitz.
Men om man skall förbjuda det som utmärker de "coola" livsstilarna, dvs ett fritt val av klädsel så tar man bort den fundamentala rättigheten att uttrycka sig själv; snart förbjuds även vissa frisyrer, smink och sen sitter vi där med en hel generation dagligen invaggade i vuxenvärldens paradigm att man inte får sticka ut, inte uttrycka sig, inte vara till besvär. Lite som man gjorde i Nazityskland, men där med en fundamentalt mycket bättre utgångspunkt ur ett attraktionsperspektiv: tillhörighet.
Debatten gäller nämligen ett förbud, snarare än en uppmuntran. Jag är själv ett fantastiskt bevis på hur väl förbud fungerar, och utan att gå in på mina egna "synder" (mest för att inte skryta faktiskt, men också för att jag nog är lite rädd för diverse myndigheter) så kan jag ändå ge en vink om att jag inte respekterat särskilt många förbud i mitt liv, och många har de varit.
Sen kommer det där med mobbing. Då jag är av åsikten att mobbing är någonting mycket naturligt (Studera för all del i princip alla andra flockdjur) så har valet eller avsaknaden av valmöjlighet av klädsel ingen större inverkan på mobbing. Fördomar, visst, men mobbing bottnar sällan i fördomar då man i en skolmiljö lever såpass nära varandra att andra saker sticker fram efter ett tag.
Mobbing bottnar i flockbeteendet hos människor. Det rotar sig i den gamla evolutionära principen att stöta bort oönskade element ur en grupp, såsom rivaler eller svaga individer. Då vårt samhälle är ett socialt sådant är sociala svagheter de som grundar mobbing, och inte förflugna idéer om att folks klädval ska göra dem till mål för bespottning. På senare tid har vi haft vilda debatter kring rasism och jämställdhet och hur man ska behandla utvecklingsstörda och handikappade väl, vilket ju är fint och trevligt men troligtvis bara gjort skitungarna riktigt förvirrade.
Man kommer aldrig någonsin att få grepp om mobbing före det att man får bort den evolutionära principen att en flock stöter bort oönskade element.
Uppfattningen hos barn kring vad dessa oönskade element är rotar sig i föräldrars uppfostran och hur de beter sig, samt kamraterna och den kulturella synen på hur en individ ska bete sig. Jag är övertygad om att om man inför en paradigm att alla barn skall klä sig och bete sig likadant i skolan kommer toleransen mot oliktänkande att minska i det långa loppet, och således kommer mobbing och andra effekter av minskad tolerans att öka.
Personligen är jag ju en mycket intolerant människa, men när man omges av en värld full av kretiner och troglodyter som i princip förtjänar att få sina tonsiller borttagna via deras ändtarmsöppningar medelst rostiga salladsbestick är det svårt att vara något helgon. Helgon och profeter och guddomar har för övrigt inte visat sig vara särskilt toleranta de heller.
Dagens Haiku:
Marsch, på jämna led!
Tillsammans under piskan
Mot Morötterna!
Marsch, på jämna led!
Tillsammans under piskan
Mot Morötterna!
1 kommentar:
Skicka en kommentar