Efter att ha kommit på mig själv med att stå ute i regnet och rusket och darrande på näven tända en cigarett, fast jag inget hellre ville än att gå in igen och efter att ha sugit i sig halva cancerpinnen märka att det smakade som ett mellanting mellan bajs och ångest så beslöt jag mig för att sluta röka igen. Fantastiskt, eller hur?
Femtioelfte gången gillt, tänkte jag och gick och lade mig. Morgonen därpå frukosterade jag med Herr Grön (En Baguette, en Cola, Två koppar kaffe och en kaka), varefter jag utan att tänka på det vandrade in på min lokala tobaksaffär. Jag väntade i kön, och kom på mig själv väl framme vid kassan att jag faktiskt inte skulle ha någonting, och lyckades i förvirringen köpa godis jag inte tycker om.
Senast jag slutade röka var det på grund av Ex-3. Mycket kan man säga om det förhållandet, men käringen hade en fantastiskt positiv inverkan på min konsumtion av rus- och livsmedel. Mestadels för att jag är en jävla toffel. Började igen på grund av stressig arbetssituation (Sommar, kallas det. Tro inte att min tillvaro är lugn sommartid, och det är garanterat ert fel. Vad ska ni med så mycket underhållning till?) och nu när vintern dykt upp och allt lugnat ned sig finns ett flertal anledningar till att inte röka.
Då jag är en dubbelmoral till naturen (Kvinnorättsförespråkare och mansgris, Socialist och misantrop etc ad naseum) så har jag ökat min konsumtion av snus lavinartat de senaste dagarna, och tagit till drastiska åtgärder i form av lösgodis och att dricka vatten tills jag nästan spyr. Det är inte särskilt kul att vara substansberoende på det viset.
Jag känner mig dock beslutsam denna gång (också) så det ska nog vara lugnt. Fast jag kallsvettas lite ibland.
I Frankrike strejkas det. Det är Sarkozy som ska reformera de statsanställdas avtal, och sparka närmare 23 000 anställda. Nu tycker folk att det är dåligt att de gått ut i generalstrejk, och bloggliberalisterna har en veritabel "field day" (Anglosaxiskt uttryck som betyder i princip "lycklig period på annans bekostnad" wiktionary) att kasta bajs på såväl den franska som internationella solidaritetsrörelsen. De vanliga flosklerna haglar: Sarkozy har faktiskt mandat (vann väl med halvannan procentenhet, vill jag minnas), Stackars entreprenörer drabbas och ekonomin går åt skogen. Har hört allt detta förut.
Strejken kostar frankrike enligt Finansministern 3-4 Miljarder sek om dagen, där har vi facklig kamp som KÄNNS, Booya! Dessutom har man börjat med sabotageverksamhet (Eller Direkt aktion och civil olydnad, som det heter om man inte är helt avert mot facklig kamp) mot järnvägens strejkbrytare.
Här har vi ett exempel på hur det kunde ha sett ut i sverige för ett år sedan. Ni vet, när "Det nya arbetarpartiet" och dess onda hantlangare på ett synnerligen arbetarvänligt vis rövknullade den substansiella del av befolkningen som någon gång under sitt liv kommer att vara i behov av A-kassa och fackliga representanter så djupt att det nådde tolvfingertarmen. SAC fick ödleflippen och gick ut i generalstrejk, medan LO (Överraskning!) höll blygsamma manifestationer eftersom de inte ville urholka sin "trovärdighet" inför avtalsrörelsen. Det är denna skribents fasta övertygelse att LO's passivitet i denna fråga som urholkade deras trovärdighet mest i deras historia. Ingen skandal med hyresrätter kan någonsin smälla högre än deras totala brist på solidaritet med arbetarklassen de så tydligt visade på ett riksplan hösten -06 och jag skulle tro att delar av fallet i medlemsantal det senaste året inte bara beror på att det har blivit dyrare, utan även det svek LO utsatte sina medlemmar och potentiella medlemmar för. Jag vet att det finns ett flertal LO-medlemmar som känner som jag, och till dem kan jag bara säga: VARFÖR I HELVETE LÄMNAR NI INTE ETT KORRUPT, SJUNKANDE SKEPP!?!
Sverige är i stort behov av en riktig fackföreningsrörelse, fri från kopplingar till politiska partier, fri från en ledning som bangar för att ta kamp mot sina privata vänner i näringsliv och riksdag. För inte alls många år sedan misshandlades strejkbrytare till döds i sverige, och nu blockerar man en salladsbar som inte vill teckna kollektivavtal medan man låter regeringen komma undan med att återinföra det samhälle vi hade när fackföreningarna först bildades. Nu förespråkar jag inte fysiskt våld mot strejkbrytare (Skamstraff, mobbing och offentlig uthängning räcker gott) men man kan ju välja en gyllene medelväg? Här håller jag faktiskt med Johan Staël Von Holstein (Som i vanliga fall räknas som en antagonist av rang, och jag ryser av skam och ångest i hela kroppen när jag get honom ett medgivande): Jantelagen måste krossas, så att vettiga människor vågar gå i facklig kamp mot Regeringen, LO och entreprenörer.
Lite som fransmännen gör nu. Vive la arbetarrörelse francaise!
Vidare kan man läsa att värnplikten inte skall avskaffas. Helt okej, men jag anser fortfarande att den skall vara allmän. Alla skall tvingas mönstra. Kvinnor som män, annars urholkas vidare den svenska jämställdheten.
Femtioelfte gången gillt, tänkte jag och gick och lade mig. Morgonen därpå frukosterade jag med Herr Grön (En Baguette, en Cola, Två koppar kaffe och en kaka), varefter jag utan att tänka på det vandrade in på min lokala tobaksaffär. Jag väntade i kön, och kom på mig själv väl framme vid kassan att jag faktiskt inte skulle ha någonting, och lyckades i förvirringen köpa godis jag inte tycker om.
Senast jag slutade röka var det på grund av Ex-3. Mycket kan man säga om det förhållandet, men käringen hade en fantastiskt positiv inverkan på min konsumtion av rus- och livsmedel. Mestadels för att jag är en jävla toffel. Började igen på grund av stressig arbetssituation (Sommar, kallas det. Tro inte att min tillvaro är lugn sommartid, och det är garanterat ert fel. Vad ska ni med så mycket underhållning till?) och nu när vintern dykt upp och allt lugnat ned sig finns ett flertal anledningar till att inte röka.
- När man arbetar 200% har man råd med 50 spänn om dagen på cigg, Vid 25% är det värre
- Jag hinner numera ta det lugnt på andra sätt
- Det är svinkallt ute.
Då jag är en dubbelmoral till naturen (Kvinnorättsförespråkare och mansgris, Socialist och misantrop etc ad naseum) så har jag ökat min konsumtion av snus lavinartat de senaste dagarna, och tagit till drastiska åtgärder i form av lösgodis och att dricka vatten tills jag nästan spyr. Det är inte särskilt kul att vara substansberoende på det viset.
Jag känner mig dock beslutsam denna gång (också) så det ska nog vara lugnt. Fast jag kallsvettas lite ibland.
I Frankrike strejkas det. Det är Sarkozy som ska reformera de statsanställdas avtal, och sparka närmare 23 000 anställda. Nu tycker folk att det är dåligt att de gått ut i generalstrejk, och bloggliberalisterna har en veritabel "field day" (Anglosaxiskt uttryck som betyder i princip "lycklig period på annans bekostnad" wiktionary) att kasta bajs på såväl den franska som internationella solidaritetsrörelsen. De vanliga flosklerna haglar: Sarkozy har faktiskt mandat (vann väl med halvannan procentenhet, vill jag minnas), Stackars entreprenörer drabbas och ekonomin går åt skogen. Har hört allt detta förut.
Strejken kostar frankrike enligt Finansministern 3-4 Miljarder sek om dagen, där har vi facklig kamp som KÄNNS, Booya! Dessutom har man börjat med sabotageverksamhet (Eller Direkt aktion och civil olydnad, som det heter om man inte är helt avert mot facklig kamp) mot järnvägens strejkbrytare.
Här har vi ett exempel på hur det kunde ha sett ut i sverige för ett år sedan. Ni vet, när "Det nya arbetarpartiet" och dess onda hantlangare på ett synnerligen arbetarvänligt vis rövknullade den substansiella del av befolkningen som någon gång under sitt liv kommer att vara i behov av A-kassa och fackliga representanter så djupt att det nådde tolvfingertarmen. SAC fick ödleflippen och gick ut i generalstrejk, medan LO (Överraskning!) höll blygsamma manifestationer eftersom de inte ville urholka sin "trovärdighet" inför avtalsrörelsen. Det är denna skribents fasta övertygelse att LO's passivitet i denna fråga som urholkade deras trovärdighet mest i deras historia. Ingen skandal med hyresrätter kan någonsin smälla högre än deras totala brist på solidaritet med arbetarklassen de så tydligt visade på ett riksplan hösten -06 och jag skulle tro att delar av fallet i medlemsantal det senaste året inte bara beror på att det har blivit dyrare, utan även det svek LO utsatte sina medlemmar och potentiella medlemmar för. Jag vet att det finns ett flertal LO-medlemmar som känner som jag, och till dem kan jag bara säga: VARFÖR I HELVETE LÄMNAR NI INTE ETT KORRUPT, SJUNKANDE SKEPP!?!
Sverige är i stort behov av en riktig fackföreningsrörelse, fri från kopplingar till politiska partier, fri från en ledning som bangar för att ta kamp mot sina privata vänner i näringsliv och riksdag. För inte alls många år sedan misshandlades strejkbrytare till döds i sverige, och nu blockerar man en salladsbar som inte vill teckna kollektivavtal medan man låter regeringen komma undan med att återinföra det samhälle vi hade när fackföreningarna först bildades. Nu förespråkar jag inte fysiskt våld mot strejkbrytare (Skamstraff, mobbing och offentlig uthängning räcker gott) men man kan ju välja en gyllene medelväg? Här håller jag faktiskt med Johan Staël Von Holstein (Som i vanliga fall räknas som en antagonist av rang, och jag ryser av skam och ångest i hela kroppen när jag get honom ett medgivande): Jantelagen måste krossas, så att vettiga människor vågar gå i facklig kamp mot Regeringen, LO och entreprenörer.
Lite som fransmännen gör nu. Vive la arbetarrörelse francaise!
Vidare kan man läsa att värnplikten inte skall avskaffas. Helt okej, men jag anser fortfarande att den skall vara allmän. Alla skall tvingas mönstra. Kvinnor som män, annars urholkas vidare den svenska jämställdheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar