Moder natur är blind, eller rättvis

På aftonbladets hemsida kan man följa den stora naturbranden i området kring Los Angeles.
Man kan läsa om i synnerhet de stackars miljonärerna i Malibu som nu tvingas fly från lågorna, lämnandes efter sig bilsamlingar, plasma-TV, diamantplätterade bowlingbanor och vad nu ett liv i omåttligt slöseri kan anskaffa dig, ett mycket tragiskt levnadsöde. Sorgligt att individer ska drabbas, men det är inte utan att skadeglädjen far över mig med en vagt euforisk känsla. Folk som lever i överdåd bidrar garanterat mer till den globala uppvärmningen än folk som inte har råd att okynnesflyga, samla på bensinslukande veteranbilar och så vidare. Moder natur är en fantastisk skapelse. Hennes gunst är en av de mycket få saker som inte går att köpa för pengar. Inte heller lyckan, sägs det ofta av folk som inte har råd att försöka. Dock så drabbas rika människor långt mindre än vad en mindre bemedlad person hade gjort då det står tämligen klart att allt materiellt kan ersättas, bara man har råd.
Är det hemskt av mig att känna så? Har gottat mig i snaskiga bilder på webben ett tag nu, det är nästan pornografiskt! Hurra?

Om det är till någon tröst kan dessa stackars nu hemlösa personer resa iväg till något av sina andra hem, sommarstugor eller helt sonika köpa ett nytt ställe, eller varför inte tälta?

Dagens Haiku:
Segregationen
I lågor, Naturens Hämnd
Brinn Mercedes, Brinn!

(Jag kanske drar lite väl höga växlar här kring moder naturs motiv, men va fan, jag kan ju alltid åberopa konstnärlig förvrängning av sanningen)