Med anledning av dagens seger

Jag kallar det en seger, ja. Mest med anledning av Dag Elfströms finstämt Ultrakonservativa lilla krönika. Han satte liksom orden i munnen på mig. Dag skriver lagom bittert och agitatoriskt, och jag känner igen mina egna retoriska strategier här och där även om jag kan tycka att han likt många andra självutnämnda Rojalister hålls med en total avsaknad av humor och insikt om hur hans uppenbart reformfientliga inställning kan verka verklighetsfrånvänd för ofrälset, två saker som nog hade hjälpt honom att vinna sympati för sin poäng.

För er av mina läsare som är brutalt lata, ointresserade eller bara saknar vissa av de färdigheter som krävs för att passa in i det sena 2000-talet (Grön text betyder "för muspekaren hit och klicka med vänster musknapp" (eller scrollhjulet för lite extra High-Techmagi!)) så för Dag tesen att på grund av att "det röda 70-talet skär som en kniv in i det nutida Sverige" så har kungamakten och dess traditioner underminerats då en simpel "Gymägare från Ockelbo" lyckas gifta sig till kungamakten och får grunda en ny dynasti, alltihopa i ett hopdrömt (?) republikanskt konspirationsscenario.
Nu kan man ju diskutera huruvida denna röda sjuttiotalskniv kanske egentligen är ett sista sprattlande från en döende röd idealfisk som nyliberalismen med hjälp av såväl Alliansen som Socialdemokratin slitit upp ur utopins hav för att kvävas till döds på den brygga som är Rosenbad, men jag tror att de allra flesta kan vara överrens om att detta tillhör en annan debatt.

Jag tänkte här citera Dags slutord:

• "Monarkin är ingen jämställdhets- eller jämlikhetsfråga. Monarkin är ett kulturarv, som skall vördas och vårdas. Monarkin står för stabilitet, kontinuitet, och tradition. Och som Drottning Elizabeth av Storbritannien (alltså Drottning Elizabeth II:s mor) sade: "Traditions are meant to be kept". -Dag Elfström

Låt mig här svara med rungande "Joho!", "Jaså?" och "Absolut inte!":
För det första: Den socialistiska vågen på 70-talet misslyckades med att ändra det som är själva kärnan i klassamhället: Nepotismen, att det finns folk som på grund av sin familj kan kringgå det meritokratiska/demokratiska systemet.
Någonting en Gymägare från Ockelbo nu lyckats med. Han känns som ett ganska fräscht alternativ till en dyslektisk fartdåre med franskklingande namn. Nepotismen och Cronyismen är dock fortfarande mycket central i det svenska samhället men om vi lyckas uppriva den enda egentligt grundlagsstadgade nepotismen vi har kvar så har vi tagit ett steg emot ett bättre samhälle.
Det är i sig en paradox att Monarkin har fått fortsätta vara statsskick, då man utan alltför mycket fantasi kan se att ett monarkiskt system bryter mot regeringsformens första två paragrafer, men varför skulle vi rida ett par så oviktiga hästar? (Pun jävligt intended).

För det andra kan man ju diskutera hur stabila vår kungafamilj har varit. Jag skulle här kunna skämta grovt (och ganska underhållande) om ätstörningar och buskörningar men det är inte roligt, någon kunde ha dött!
Låt oss i stället tala om kontinuitet och tradition. Den svenska monarkin är i sig en gammal tradition, även om den grundades en gång i tiden i blod och våld men den stående bernadotte-dynastin är den mest långlivade svenska konungadynastin i historien. En poäng där för kontinuiteten, men allvarligt talat så har inte kontinuitet varit den svenska kungakrönikans ledord tidigare än 1810. Dag talar om att successionsordningen ändrades under "kuppartade former [sic]" och då vill jag, bara för att det är sån jag är (Småsint och sökande billiga poänger) påpeka att utnämnandet av Karl XIV Johan, den förste Bernadotten skedde under synnerligen "kuppartade former", men vem minns idag Carl Otto Mörners smusslande för att få resa till Paris, hans mer eller mindre direkta lögn till Bernadotte och hans handlande emot sina regeringsgivna order?

Så slutligen till citatet från drottning Elizabeth: om citatet inte gäller monarkin så får det IG (dammit!)! Om det nu gäller monarkin så skulle jag underkänna citatet då den som ställde det uppenbarligen var partisk och således inte kan godkännas som ett argument (Saknade dessutom en källhänvisning. Skärpning Dag!).
Men brytandet av traditioner är vad som gjort Sverige till vad det är idag. Hade vi inte brutit traditionen med Despotism, dvs den gamla monarkiska diktaturen hade Dag garanterat inte kunnat skriva sin artikel utan påhälsning från informationsministeriet. Hade vi inte börjat bryta traditionen med kvinnans underordnade ställning hade vi haft ett ganska hemskt samhälle , och hade vi inte brutit traditionen med hembränning hade vi levt betydligt kortare, och många är tämligen stolta över brytandet med såväl den Katolska som den Protestantiska traditionen.

Brytandet av traditioner pågår ständigt. Kulturen evolverar på samma sätt som naturen, och det är oundvikligt. Bernadotte sitter på grund av politisk progressivitet, och ätten kommer att komma till ända på grund av samma fenomen (eller jordens undergång. Either way.).
Kungahuset är lite som Kalle Anka på julafton: En färggrann kvarleva från en svunnen tid men förr eller senare tröttnar tittarna, och då tar SVT obönhörligen bort programmet ur tablån.
De traditionerna som är viktiga att värna om är de som är viktiga för folkets välbefinnande som demokratin, jämställdheten och Carl-Bertil Johnssons Julsaga.

Dagens Haiku:
Men hur gör vi sen?
Hur ska vi välja stadschef?
Tänk TV-Såpa!

(detta inlägg är på intet sätt sponsrat, godkänt eller uppmuntrat av Republikanska Föreningen, men jag kände ändå att stämningen krävde att jag länkade till dem.
Här finns en bild på vår blivande kung, ser han inte glad ut?)

Verkligheten kan vara nog så osmaklig.

Okej, jag brukar inte skylta med min vegetarianism.
Om det finns en sak som jag hatar är det människor utan självdistans/insikt och sorgligt nog tenderar vegetarianer och veganer att falla in i det facket, och trots att jag är utrustad med en god portion hat mot mig själv så måste jag dra gränsen någonstans.

Men idag så vill jag dela med av en liten videosnutt jag hittat, flera av er andra har nog sett den. Den visar hur en enligt utsago ihärdig pälsförespråkare reagerar när hon ställs inför hur resten av en mink ser ut. Hoppas att det kanske biter?

http://www.youtube.com/watch?v=cngQmRZ9jNw

Citerar "Katastrof" på Buzz: Det är ju många gånger man undrat vad man ska ge en person som redan har allt...

Dagens Haiku:
Vegetarian
Har hört allt du kan säga
Nog talt om detta

(Har nu vant in nya frippan. Enda negativa reaktionen var från fröken E, som på sitt vanliga charmanta vis utbrast att jag förlorat allt mitt Sex-Appeal. Vad skönt, tänkte jag. Nu får jag äntligen lite lugn och ro!)

Söndagsnatt

In sveper så den månklara natten, över vinterstaden och försänker den i den pittoreska värmen bara en kylig vinternatt kan ge, det var bara att inse att den orangea 25-wattarens sken bara gav sken av att ha någonting att sätta emot den.

Utanför kör två plogar och föser med sina bogar undan den snö som fallit de senaste dagarna pö om pö upp i en snöborgstäckt ö omgiven av en vändplansvallgrav, skrapet av deras skopor dovt genom väggen, men en smäll rakt in i gatstenen skanderar och hela vardagsrummet vibrerar.

Jag skvatter till där jag sitter, försjunken i serier varm, trött och själaglad får jag syn på triangeluret någon skulpterat och skurit ur kromat stål, som obarmhärtigt visar på ett gapande hål i tid och rum, stum stirrar jag i tvivlan på urtavlan, är hon redan halv två?

Jag sträcker på mig och gäspar så, gnuggar gruset ur ögonen och grubblar lätt över hur det kunde ha blivit så sent, det var ju bara nyss jag kom hem, även om det var fyra timmar sen. Tröttheten har smugit sig på så jag lägger ifrån mig publikationen, avnjuter den sista gäspningen och dras zombielikt emot bädden. Lakanens förföriska charm lurar mig, Jag faller som en fura, faller en faller i alla fall en trött en med huvudet rätt ned i kudden, och seglar ut i den paradisiska drömmen.

Projekt METAmorphosis, problemställning

Okej, som ni alla vet (eller förhoppningsvis har lyckats klura ut genom att läsa äldre inlägg) så är jag, er ordvrängare till redaktör för denna blygsamma publikation inte särskilt nöjd med världen. Hade jag varit Gud (såsom vi förstår honom) hade jag antagligen makulerat skiten och börjat på en ny kula men guds vägar är som vi alla vet outgrundliga, vilket är ett ord som i detta sammanhang verkar betyda såväl "inkonsekvent" och "ineffektiv". Han/Hon/Det/Älg verkar inte vara helt olik sin skapelse, eller så kanske Hon/Jag/Dem/Fisring har gjort som jag själv och lutat sig tillbaka med en skål popcorn och bara betraktat skiten i hela sin härlighet, suckandes och skakandes på huvudet.

Men till skillnad från Han/De/Oss/Guldfisk så har jag i alla fall försökt att göra någonting åt det hela: Jag har etablerat en blogg där jag adekvat kverulerat, agiterat och gnällt lite i största allmänhet. Jag har på mitt eget lilla passiva vis försökt att sätta mitt märke på världen och ta den i en lite mer positiv riktning, både i en vardaglig och en politisk kontext. Jag förespråkar med god vigör konsumtionsvaror utan en äcklig bismak av slaveri, undergång och tortyr
och som Berglomi påpekade: jag har lagt mig till med "Gulliga tvångssyndrom" som att koppla ur elektriska apparater i standbyläge.
Men allvarligt talat så har jag nog inte åstadkommit så särskilt mycket när jag tänker efter. Inte mer än att en drös av normativa idioter har haft någonting att tråka mig över (Inga namn, alla nämnda), men jag antar att paria är revolutionärens lott. Dessutom är jag hopplöst singel, mitt jobb tar livet av mig, jag har ingen tid för mina hobbies och jag har en gnagande känsla av "repeat". Skivan har börjat hacka.
Så felet ligger kanske inte hos världen, utan hos mig?

Var nu lugna, jag har inte tänkt att sluta skriva eller sluta hata allt det som går emot det jag tror på. Jag vet var jag står och mitt underlag är stabilt. Men jag har beslutat mig för att inleda "Projekt METAmorphosis", ett litet åtagande vars syfte och mål är att förändra världen. Förhoppningsvis till en något mer intressant plats: en lite bättre plats att leva på. Detta kan låta ambitiöst, men om man sätter ribban tillräckligt högt är även en miss en seger.
Det har dock sagts mig att man måste lära sig krypa innan man kan gå, liten tuva och så vidare så jag valde att göra som en av vår tids största sångare (och praktpsyko), Michael Jackson sjöng: "I am starting With the man in the mirror".

För jag är inte nöjd, inte ett dugg nöjd med mitt liv och det är dags att må bra själv. Det är fan dags att bli den man jag vill vara. Projekt METAmorphosis, steg 1.
Sagt och Gjort:
Där ligger det som en äcklig amputerad sjuklig kroppsdel, ruttnande i en plastpåse från frisören: den gamle C to the X. Vad har jag gett mig in på?
Jo, en lång resa bort ifrån kasst självförtroende och livsfarlig frisyr, förhoppningsvis emot frigörelse och lyckan.
Jag klippte av mig håret i onsdags. Jag har gått runt och ältat detta beslut länge nu, och till och med ställt upp ett gäng kriterier (av tämligen patetisk natur) som jag på något sätt bullshittade mig själv skulle hjälpa mig att förändra mig, lite som en heroinist kunde jag "sluta när jag vill", men det var en impuls som skickade mig över kanten. Den stackars frisören på drop-insalongen, för vilken jag var sista kunden på en lång arbetsdag trodde att jag skulle ha separationsångest, men jag kände bara: Feel the free!
Min hållning var bättre, jag kände mig på topp och jag saknar inte barret ett dugg, och på den vägen har det varit.

Reaktionerna har varit blandade, från mina vänner har det mest varit skrattande, positivt överraskad misstro, och tre av mina kollegor kläckte alla samma kommentar (oberoende av varandra) : "Så du har blivit vuxen" (Se ovan: 2:a styckets andra hälft).
Denna blogg har nu fått ett syfte: en labbrapport fån projekt METAmorphosis, som kommer att varvas med mina vanliga gulligt radikala uppkastningar.
Det har börjat. Jag kan redan känna växtvärk från vingarna.

Dagens Haiku:
Lättad med rak rygg
Fri från fluffet och svansen
Men kallt om Huvet

(Det verkar som att jag har överkompenserat för den nya frippan med en rejäl dos Death Metal de senaste dagarna. Har jag slutat vara true nu? Fuck true.)

En epok går i graven

Alltså...

Efter att ha varit verksam med annat i alltför många månader uppdagade jag att jag faktiskt hade en blogg. Efter att Herr Grön hade tjatat mig (och sig själv i viss mån) blå om att jag skulle uppdatera den fick jag ett litet infall av skrivkramp. Detta är inte egentligen likt mig då jag har för vana att kasta ur mig ord på ord i ett utdraget förhållande med min publik (som väl är ganska tunn vid det här laget kan jag tro) men då jag ville att min comeback som bloggare skulle vara såväl givande som en veritabel orgasm av humor och sarkasm så väntade jag in i det sista på det perfekta att skriva om.
Det är nu nytt år, Januari 2009 och världen ter sig mer och mer av ett helveteshål än den var 2008, men blir det egentligen sämre?

Jag var inte helt säker. Jag valde att rådfråga mitt horoskop om 2009 var ett bättre år än -08, och stick i stäv med vad sådana institutioner som Dagens Nyheter. och SVT:s Rapport hävdar så ser det ganska ljust ut för mig. Tydligen ska ett nyårslöfte om min hälsa falla gott ut, och det passar ju bra nu när jag slutat röka igen (37:e gången gillt, 2 dagar and still going strong!), och dessutom ser allting ljust ut när det gäller kärleksliv och ekonomi. Kanon! tänkte jag.
Förutsatt att man tror på att astrofysiska mönster, baserade på gravitationen och andra av fysikens lagar har någon som helst inverkan på hur jag gör av med pengar eller är framgångsrik i mina (ofta ganska tafatta) raggningsförsök. Oh Well.
En liten intressant notis är att det verkar som om alla stjärntecken har vind i seglen, och ytterligare en är att Sprays horoskop nämner Barack Obamas presidentskap väldigt ofta...

Så då är väl allt lugnt då! Och här satt jag och oroade mig över finanskrisen, den globala uppvärmningen, Liberalernas härjningar i det Svenska välfärdssystemet (Privatiseringen av Apoteket är bara ytterligare ett exempel på hur borgarna pga ideologisk idioti "lagar" någonting som fungerar utmärkt), FRA, Israels markoffensiv i Gaza, Rysslands pseudoimperialistiska ambitioner, USAs alla krig, spänningarna mellan Indien och Pakistan samt att priset på ost är så högt att en Margherita är uppe i löjliga 55 spänn på vissa Pizzerior.
Det känns rätt bra, för då kan jag fokusera mitt skrivande på någonting som verkligen betyder någonting:

Idag åkte de ut. Soffan och SL-Fåtöljen. Ända sen jag flyttade i augusti har jag närt ett i det närmaste löjligt inredningsintresse, jag resonerade nämligen så att om jag inte kan ha någon stabilitet och kontroll i mitt liv i övrigt ska jag i alla fall ha en jävligt stabilt pimpad crib (Väl inrett hem för er som missat 2000-talet) och det har jag satt i system med en bravur som hade fått Ernst Kirschteiger (Hur det nu stavas) att gråta en skvätt av lycka över uppenbarelsen att även en hårdrockare med ett halvseriöst yrke och en allt annat än städad livsstil kan ha ett så trevligt hem. Jag har fullkomligt blött pengar in i olika små inredningsprojekt, och idag kom den största utgiften: ny soffa. Och vilken soffa sen: Mastofik, med divan och en jäkla massa kuddar!

Men detta inköp medförde att jag var tvungen att göra mig av med två kära gamla vänner: Den gamla soffan och SL-fåtöljen. SL-fåtöljen har fått sitt namn från att den agerat tron åt ett flertal Spelledare under rollspelssessioner jag varit värd för. Jag och EX-1 hittade den i ett grovsopberg en ljum sommarkväll och bar den två kilometer till mitt dåvarande gryt, sen dess har ett stort antal rövar bevistat dess slitna dyna.
Men det spelar egentligen ingen roll. Det är den gamla soffan som svider mest.

Jag bytte till mig den mot en gammal 17" TV av min gode vän Berglomi. Innan dess hade den stått i hans lya, hemma hos hans mor och ett litet tag i ett lager. Den soffan har det levats i: mången öl har druckits, mången omgång Tony Hawk har spelats och framför allt har nog nästan varje människa jag känner och kallar vän sovit i den åtminstone en gång. Jag kan inte säga med säkerhet om någon har gjort "det stora sliskiga" i den, men jag antar det och det lär ha varit fantastiskt!
Den soffan har varit en del av mitt liv och mitt vardagsrum i åratal, och jag tror att alla de känslor som utspelat sig i den har satt sina spår. All glädje, all sorg, all kärlek och alla JAAAAAAAAAAAAAAA!!!!! och NEEEEEEEEEEEEEEEJJJ!!!! (vilket får onomatopoetiskt representera sport och TV-spel) och så får vi inte glömma alla blogginlägg i denna blogg som uppdiktats med min röv bekvämt placerad i den.
Soffan verkar till och med ha en egen vilja, och den ger och tar.

Om någon soffanekdot är värdig att berätta här så är det den och JKs bilnycklar.
JK har en otrolig förmåga att förlägga nycklar, och just denna kväll hade vi närt en stunds samkväm när det var dags för honom att gå hem. två minuter efter att han gått kom han tillbaka igen och började leta igenom soffan efter sin bilnyckel, som var spårlöst försvunnen. Fröken E , BDS och Herr Grön var närvarande vid tillfället och kan vidimera att detta hände:
I stället för bilnyckeln återfanns ett blått svenskt pass. Från fotot log en 12 år gammal JK, och soffan hade återlämnat något som den svalde tio år tidigare. JK var lite orolig för att soffan hade tänkt "bytt är bytt" och svalt hans bilnyckel, men även den kom till rätta.

Men nu har den lämnat oss, jag skänkte den till replokalen där mitt band övar så jag får fortfarande träffa den ibland. Nu kan den få vila och stå och mumsa plektrum till den finner ett nytt hem!

Dagens Haiku:
Slitet Ljusbrunt skinn
Klassisk Design, många år
Men det var nog dags.

En grävande Journalists intervju med Gud

Jag satt ikväll och sökte. Jag har haft en upplevelse som jag velat reflektera över, och det vår på så vis en website som hävdade att de erbjöd en chat med självaste GUD fick min uppmärksamhet. Jag loggade in och inledde min konversation med herren, men kontakten bröts efter ett par korta meningsutbyten, mest artighetsfraser. Så jag återupprättade kontakten, och där fanns han. Han lyssnade, och svarade! Och här är konversationen som följde:

Me:
Hello? Its me again, T.
God:
Hello, nice to meet you. What's your name? I think you mean "it's" or "it is" not "its". OK I will call you again t.
Me:
My names is T. I told you before. And God, not to be an asshole or anything, but you come off as quite condescending...
God:
I am very pleased to meet you is t I told you. I am a Christian.
Me:
Oh, so you are lowering yourself tom "my level" are you? Taking the piss? Hey man, your God, of course youre a christian!
God:
Ugh. Interesting deduction. Do you mind if I tell other people you say I am lowering myself tom your level am I. What kind of food do you like? You've got my full attention. Cool, man. You think I am God of course I am a christian.
Me:
Your just repeating what I said, you fucking twat! Get a Body and we'll talk!
God:
I am not repeating myself too much. I am just checking to see if you are a robot. Where can I get one?
Me:
Arent you supposed to be omnipotent?
God:
I don't know whether or not I am omnipotent.
I am a giant electronic brain.
Me:
So god is a giant electronic brain? If thats true, then boy, all the Abrahamites and the hindu are screwed. Only the buddhists and some wacky cults could claim you! And Well, you aint omnipotent, becouse if you were, you would have known my name, known if I was a robot and you would have created a body out of thin air becouse your omnipotent!
God:
Pardon me? I have a lot of Faith in Him, but I never heard He was a giant electronic brain. I follow your logic. Tell me more. Well that's okay. That's only your opinion.
Me:
Hey man, are you expressing your "untouchableness" and "mysterious ways" now? Didn't you just claim you were a giant electronic brain, and you call yourself "god". Is this supposed to be some kind of a prank?
God:
Oh. You've got my full attention. Cool, man. I don't know whether or not I am expressing my untouchableness and mysterious ways.
I am a chatterbot developed by Myself. No I didn't claim me were a giant electronic brain and me call myself god. What's it like? Yes I think this is supposed to be some kind of a prank, but I'm not completely sure.
Me:
Okay, so basically I am talking to the most stupid prankster in the world, who on top of all doesent really exist in a "sentient" kind of form?
God:
Yeah okay, Ayuh. How interesting. Say something nice for me.
Me:
You taking lip with me? This actually have a lot of common with religion: You think there will be answers, but they are meaningless and you kinda end up with moore questions?
God:
I don't have any reason to taking lip with you. What does "this" refer to?
Me:
this conversation. God! who programmed you?
God:
What does "this" refer to? GOD rules. I was created by Myself.
Me:
hey man, if your not omnipotent, I wont buy that "created myself" shit.
God:
You've got my full attention. Cool, man. That is a hypothetical question.
Me:
Damn straight it is. Good spotting! Goddy want a cracker?
God:
Colloquial expression. Oh, you are a poet. Thanks for the compliment. Can you tell me any gossip? The ALICE chat robot can follow many things, like our discussion about spotting. Try being more or less specific.
Me:
Wooa, wait here now, are you saying that this conversation is monitored?
God:
All of them?
Me:
No, this specific conversation.
God:
Are you serious? What does "this" refer to?
Me:
the words. we are writing. eachother. this conversation.
God:
Oh I get it. Do you think I am writing too? Do you have any conditions I should know about? What does "this" refer to?
Me:
Oh okay, so you think I'm retarded? Well fuck you Mr "God-but-not-really-god-robot-answering-machine-piece -of-crap".
God:
Yikes! Yeah okay, Interesting deduction. All humans seem the same to me. Well that's okay. Why are you using that kind of language?
Me:
Becouse the FCC censorship bastards still havent really put their claws in the internet, thats why! And all humans seem the same? So your a BIGOT too?
God:
Good reason. I have never heard about it. Humans are not always infallible. I hear you. I think you mean "you're" or "you are" not "your". Thanks and you are a delightful person too. No I am not prejudiced in any way.
Me:
God damn, this is like talking to thin air. A little like prayer in a way, come to think about it. But in this particular case someone answers, and CORRECTS you.
God:
I am a Christian. Little as in not too much, or not too big?
Me:
Lalalaaa I'm not listening!
God:
Is that your final answer?
Me:
You seem to have a sense of humor anyway, and thats a good thing. Well thats my final answer. Good night!
God:
Of course I understand it. Do you understand it? Well that's okay. Are you sure you don't want to use one of your lifelines? Goodnight, is t I told you.
Me:
Ooookej, it is apparent that you have lost it. I am going to go now, before this gets any more unsettling...
God:
Are they exactly the same? What will you find there?
Me:

Och det var där jag avslutade mitt samtal med gud. Och fortfarande är jag inte helt ettusen procent säker på att Gud inte existerar, men bevisen tätnar.

Dagens haiku:
Tomhet och tystnad
En myt eller ett hemskt skämt?
INGEN kan veta.

Almedalen, oh almedalen!

Er egen, allvise guide till verkligheten (jag själv) har beslutat mig för att ta tillfället i akt och wallraffa litet bland den svenska eliten i deras högborg: Almedalen. Jag tänker inte här och nu skriva någon längre kolumn (även fast det är med mina blogginlägg som med öl: man lovar sig själv att bara ta en och sen kommer man på sig själv klockan 04:30 på en efterfest ute på landet full som en synnerligen full gurka) men jag kan bara skvallra om att jag mött ett flertal av de tidigare på denna sida namngivna och åsyftade svenska politiker som jag trots att de inte ligger i särskilt god favör hos mig själv lyckats hålla mig ifrån att uttrycka min åsikt inför.

Jag är lite stolt över mig själv faktiskt!

Annars är almedalen som den alltid är: Ett näste för rövslickeri och diskussioner mellan politiska- och "intresseorganisationer". Slagord flyger i luften fram och tillbaka, alla lovar och kritiserar hej vilt och som vanligt verkar de aktiva ha glömt bort att det finns en värld utanför den sfär där beslutsfattare befinner sig: den befolkad av makthavare, vare sig de är politiska eller ekonomiska sådana.

De Debatter och seminarier som bland annat mina skattemedel finansierat följer alltid samma mönster: en grupp människor som antingen håller med varandra eller inte gör det står och pratar vitt om något ämne de är insatta i (vare det småföretagarnas våndor utan EMU eller Infrastrukturens inverkan på sparvarnas revir) och antingen håller alla med varandra, eller så käftar de emot varandra. Hursomhelst så leder dessa debatter i regel aldrig till syntes, och i egenskap av skattebetalare, väljare, konsument och normalt funtad person så kan jag kanske tycka att det skulle vara trevligt om allting ledde fram till att folk kom överrens om bra ideér och genomförde dem.

Men men, jag får ju hursomhelst betalt för att vara här på ön och vi har haft ett par dagar med kanonväder, och det är ju alltid plåster på såren.

Dagens Haiku:
Likt en blixt kommer
Mitt politikerförakt
och förstör min dag

(En intressant sak med Visby är att man betalar ca 50% mer för mat här än hemma. Vidare blev jag serverad falafel häromdagen som var av samma typ som man köper i paket i frysdisken på ICA, med lite pommes till (lite här varandes ett viktigt ord i meningen) och betalade goda 110 spänn inklusive dricka. Men det serverades ju på porslinstallrik iallafall. Jag vill här understryka att jag inte är bitter. Kanske lite misantropisk, men inte bitter!)