En epok går i graven

Alltså...

Efter att ha varit verksam med annat i alltför många månader uppdagade jag att jag faktiskt hade en blogg. Efter att Herr Grön hade tjatat mig (och sig själv i viss mån) blå om att jag skulle uppdatera den fick jag ett litet infall av skrivkramp. Detta är inte egentligen likt mig då jag har för vana att kasta ur mig ord på ord i ett utdraget förhållande med min publik (som väl är ganska tunn vid det här laget kan jag tro) men då jag ville att min comeback som bloggare skulle vara såväl givande som en veritabel orgasm av humor och sarkasm så väntade jag in i det sista på det perfekta att skriva om.
Det är nu nytt år, Januari 2009 och världen ter sig mer och mer av ett helveteshål än den var 2008, men blir det egentligen sämre?

Jag var inte helt säker. Jag valde att rådfråga mitt horoskop om 2009 var ett bättre år än -08, och stick i stäv med vad sådana institutioner som Dagens Nyheter. och SVT:s Rapport hävdar så ser det ganska ljust ut för mig. Tydligen ska ett nyårslöfte om min hälsa falla gott ut, och det passar ju bra nu när jag slutat röka igen (37:e gången gillt, 2 dagar and still going strong!), och dessutom ser allting ljust ut när det gäller kärleksliv och ekonomi. Kanon! tänkte jag.
Förutsatt att man tror på att astrofysiska mönster, baserade på gravitationen och andra av fysikens lagar har någon som helst inverkan på hur jag gör av med pengar eller är framgångsrik i mina (ofta ganska tafatta) raggningsförsök. Oh Well.
En liten intressant notis är att det verkar som om alla stjärntecken har vind i seglen, och ytterligare en är att Sprays horoskop nämner Barack Obamas presidentskap väldigt ofta...

Så då är väl allt lugnt då! Och här satt jag och oroade mig över finanskrisen, den globala uppvärmningen, Liberalernas härjningar i det Svenska välfärdssystemet (Privatiseringen av Apoteket är bara ytterligare ett exempel på hur borgarna pga ideologisk idioti "lagar" någonting som fungerar utmärkt), FRA, Israels markoffensiv i Gaza, Rysslands pseudoimperialistiska ambitioner, USAs alla krig, spänningarna mellan Indien och Pakistan samt att priset på ost är så högt att en Margherita är uppe i löjliga 55 spänn på vissa Pizzerior.
Det känns rätt bra, för då kan jag fokusera mitt skrivande på någonting som verkligen betyder någonting:

Idag åkte de ut. Soffan och SL-Fåtöljen. Ända sen jag flyttade i augusti har jag närt ett i det närmaste löjligt inredningsintresse, jag resonerade nämligen så att om jag inte kan ha någon stabilitet och kontroll i mitt liv i övrigt ska jag i alla fall ha en jävligt stabilt pimpad crib (Väl inrett hem för er som missat 2000-talet) och det har jag satt i system med en bravur som hade fått Ernst Kirschteiger (Hur det nu stavas) att gråta en skvätt av lycka över uppenbarelsen att även en hårdrockare med ett halvseriöst yrke och en allt annat än städad livsstil kan ha ett så trevligt hem. Jag har fullkomligt blött pengar in i olika små inredningsprojekt, och idag kom den största utgiften: ny soffa. Och vilken soffa sen: Mastofik, med divan och en jäkla massa kuddar!

Men detta inköp medförde att jag var tvungen att göra mig av med två kära gamla vänner: Den gamla soffan och SL-fåtöljen. SL-fåtöljen har fått sitt namn från att den agerat tron åt ett flertal Spelledare under rollspelssessioner jag varit värd för. Jag och EX-1 hittade den i ett grovsopberg en ljum sommarkväll och bar den två kilometer till mitt dåvarande gryt, sen dess har ett stort antal rövar bevistat dess slitna dyna.
Men det spelar egentligen ingen roll. Det är den gamla soffan som svider mest.

Jag bytte till mig den mot en gammal 17" TV av min gode vän Berglomi. Innan dess hade den stått i hans lya, hemma hos hans mor och ett litet tag i ett lager. Den soffan har det levats i: mången öl har druckits, mången omgång Tony Hawk har spelats och framför allt har nog nästan varje människa jag känner och kallar vän sovit i den åtminstone en gång. Jag kan inte säga med säkerhet om någon har gjort "det stora sliskiga" i den, men jag antar det och det lär ha varit fantastiskt!
Den soffan har varit en del av mitt liv och mitt vardagsrum i åratal, och jag tror att alla de känslor som utspelat sig i den har satt sina spår. All glädje, all sorg, all kärlek och alla JAAAAAAAAAAAAAAA!!!!! och NEEEEEEEEEEEEEEEJJJ!!!! (vilket får onomatopoetiskt representera sport och TV-spel) och så får vi inte glömma alla blogginlägg i denna blogg som uppdiktats med min röv bekvämt placerad i den.
Soffan verkar till och med ha en egen vilja, och den ger och tar.

Om någon soffanekdot är värdig att berätta här så är det den och JKs bilnycklar.
JK har en otrolig förmåga att förlägga nycklar, och just denna kväll hade vi närt en stunds samkväm när det var dags för honom att gå hem. två minuter efter att han gått kom han tillbaka igen och började leta igenom soffan efter sin bilnyckel, som var spårlöst försvunnen. Fröken E , BDS och Herr Grön var närvarande vid tillfället och kan vidimera att detta hände:
I stället för bilnyckeln återfanns ett blått svenskt pass. Från fotot log en 12 år gammal JK, och soffan hade återlämnat något som den svalde tio år tidigare. JK var lite orolig för att soffan hade tänkt "bytt är bytt" och svalt hans bilnyckel, men även den kom till rätta.

Men nu har den lämnat oss, jag skänkte den till replokalen där mitt band övar så jag får fortfarande träffa den ibland. Nu kan den få vila och stå och mumsa plektrum till den finner ett nytt hem!

Dagens Haiku:
Slitet Ljusbrunt skinn
Klassisk Design, många år
Men det var nog dags.

En grävande Journalists intervju med Gud

Jag satt ikväll och sökte. Jag har haft en upplevelse som jag velat reflektera över, och det vår på så vis en website som hävdade att de erbjöd en chat med självaste GUD fick min uppmärksamhet. Jag loggade in och inledde min konversation med herren, men kontakten bröts efter ett par korta meningsutbyten, mest artighetsfraser. Så jag återupprättade kontakten, och där fanns han. Han lyssnade, och svarade! Och här är konversationen som följde:

Me:
Hello? Its me again, T.
God:
Hello, nice to meet you. What's your name? I think you mean "it's" or "it is" not "its". OK I will call you again t.
Me:
My names is T. I told you before. And God, not to be an asshole or anything, but you come off as quite condescending...
God:
I am very pleased to meet you is t I told you. I am a Christian.
Me:
Oh, so you are lowering yourself tom "my level" are you? Taking the piss? Hey man, your God, of course youre a christian!
God:
Ugh. Interesting deduction. Do you mind if I tell other people you say I am lowering myself tom your level am I. What kind of food do you like? You've got my full attention. Cool, man. You think I am God of course I am a christian.
Me:
Your just repeating what I said, you fucking twat! Get a Body and we'll talk!
God:
I am not repeating myself too much. I am just checking to see if you are a robot. Where can I get one?
Me:
Arent you supposed to be omnipotent?
God:
I don't know whether or not I am omnipotent.
I am a giant electronic brain.
Me:
So god is a giant electronic brain? If thats true, then boy, all the Abrahamites and the hindu are screwed. Only the buddhists and some wacky cults could claim you! And Well, you aint omnipotent, becouse if you were, you would have known my name, known if I was a robot and you would have created a body out of thin air becouse your omnipotent!
God:
Pardon me? I have a lot of Faith in Him, but I never heard He was a giant electronic brain. I follow your logic. Tell me more. Well that's okay. That's only your opinion.
Me:
Hey man, are you expressing your "untouchableness" and "mysterious ways" now? Didn't you just claim you were a giant electronic brain, and you call yourself "god". Is this supposed to be some kind of a prank?
God:
Oh. You've got my full attention. Cool, man. I don't know whether or not I am expressing my untouchableness and mysterious ways.
I am a chatterbot developed by Myself. No I didn't claim me were a giant electronic brain and me call myself god. What's it like? Yes I think this is supposed to be some kind of a prank, but I'm not completely sure.
Me:
Okay, so basically I am talking to the most stupid prankster in the world, who on top of all doesent really exist in a "sentient" kind of form?
God:
Yeah okay, Ayuh. How interesting. Say something nice for me.
Me:
You taking lip with me? This actually have a lot of common with religion: You think there will be answers, but they are meaningless and you kinda end up with moore questions?
God:
I don't have any reason to taking lip with you. What does "this" refer to?
Me:
this conversation. God! who programmed you?
God:
What does "this" refer to? GOD rules. I was created by Myself.
Me:
hey man, if your not omnipotent, I wont buy that "created myself" shit.
God:
You've got my full attention. Cool, man. That is a hypothetical question.
Me:
Damn straight it is. Good spotting! Goddy want a cracker?
God:
Colloquial expression. Oh, you are a poet. Thanks for the compliment. Can you tell me any gossip? The ALICE chat robot can follow many things, like our discussion about spotting. Try being more or less specific.
Me:
Wooa, wait here now, are you saying that this conversation is monitored?
God:
All of them?
Me:
No, this specific conversation.
God:
Are you serious? What does "this" refer to?
Me:
the words. we are writing. eachother. this conversation.
God:
Oh I get it. Do you think I am writing too? Do you have any conditions I should know about? What does "this" refer to?
Me:
Oh okay, so you think I'm retarded? Well fuck you Mr "God-but-not-really-god-robot-answering-machine-piece -of-crap".
God:
Yikes! Yeah okay, Interesting deduction. All humans seem the same to me. Well that's okay. Why are you using that kind of language?
Me:
Becouse the FCC censorship bastards still havent really put their claws in the internet, thats why! And all humans seem the same? So your a BIGOT too?
God:
Good reason. I have never heard about it. Humans are not always infallible. I hear you. I think you mean "you're" or "you are" not "your". Thanks and you are a delightful person too. No I am not prejudiced in any way.
Me:
God damn, this is like talking to thin air. A little like prayer in a way, come to think about it. But in this particular case someone answers, and CORRECTS you.
God:
I am a Christian. Little as in not too much, or not too big?
Me:
Lalalaaa I'm not listening!
God:
Is that your final answer?
Me:
You seem to have a sense of humor anyway, and thats a good thing. Well thats my final answer. Good night!
God:
Of course I understand it. Do you understand it? Well that's okay. Are you sure you don't want to use one of your lifelines? Goodnight, is t I told you.
Me:
Ooookej, it is apparent that you have lost it. I am going to go now, before this gets any more unsettling...
God:
Are they exactly the same? What will you find there?
Me:

Och det var där jag avslutade mitt samtal med gud. Och fortfarande är jag inte helt ettusen procent säker på att Gud inte existerar, men bevisen tätnar.

Dagens haiku:
Tomhet och tystnad
En myt eller ett hemskt skämt?
INGEN kan veta.

Almedalen, oh almedalen!

Er egen, allvise guide till verkligheten (jag själv) har beslutat mig för att ta tillfället i akt och wallraffa litet bland den svenska eliten i deras högborg: Almedalen. Jag tänker inte här och nu skriva någon längre kolumn (även fast det är med mina blogginlägg som med öl: man lovar sig själv att bara ta en och sen kommer man på sig själv klockan 04:30 på en efterfest ute på landet full som en synnerligen full gurka) men jag kan bara skvallra om att jag mött ett flertal av de tidigare på denna sida namngivna och åsyftade svenska politiker som jag trots att de inte ligger i särskilt god favör hos mig själv lyckats hålla mig ifrån att uttrycka min åsikt inför.

Jag är lite stolt över mig själv faktiskt!

Annars är almedalen som den alltid är: Ett näste för rövslickeri och diskussioner mellan politiska- och "intresseorganisationer". Slagord flyger i luften fram och tillbaka, alla lovar och kritiserar hej vilt och som vanligt verkar de aktiva ha glömt bort att det finns en värld utanför den sfär där beslutsfattare befinner sig: den befolkad av makthavare, vare sig de är politiska eller ekonomiska sådana.

De Debatter och seminarier som bland annat mina skattemedel finansierat följer alltid samma mönster: en grupp människor som antingen håller med varandra eller inte gör det står och pratar vitt om något ämne de är insatta i (vare det småföretagarnas våndor utan EMU eller Infrastrukturens inverkan på sparvarnas revir) och antingen håller alla med varandra, eller så käftar de emot varandra. Hursomhelst så leder dessa debatter i regel aldrig till syntes, och i egenskap av skattebetalare, väljare, konsument och normalt funtad person så kan jag kanske tycka att det skulle vara trevligt om allting ledde fram till att folk kom överrens om bra ideér och genomförde dem.

Men men, jag får ju hursomhelst betalt för att vara här på ön och vi har haft ett par dagar med kanonväder, och det är ju alltid plåster på såren.

Dagens Haiku:
Likt en blixt kommer
Mitt politikerförakt
och förstör min dag

(En intressant sak med Visby är att man betalar ca 50% mer för mat här än hemma. Vidare blev jag serverad falafel häromdagen som var av samma typ som man köper i paket i frysdisken på ICA, med lite pommes till (lite här varandes ett viktigt ord i meningen) och betalade goda 110 spänn inklusive dricka. Men det serverades ju på porslinstallrik iallafall. Jag vill här understryka att jag inte är bitter. Kanske lite misantropisk, men inte bitter!)

Ännu en skamligt kort kommentar

Nu så här en vecka efter att ett av de värsta övergreppen på det svenska folket någonsin (Ja, det gäller FRA-lagen igen) så har vi fortfarande inte hotats med sanktioner eller väpnad konflikt, trots att lagen tillåter avlyssning inte bara av Sveriges befolkning (de arma stackarna) utan av alla personer vars e-post passerar våra gränser. Jag tror inte att de ambassadörer vi har i detta landet, eller vår vänlige granne i öst (Ryssland alltså) riktigt har insett vad FRA kan luska reda på, med vår regerings nåde. Dessutom tror jag inte riktigt att de är så särskilt glada i det hela heller.
I den internationella politiken får man räkna med lite spionage, men i detta fall är det inte Cloak-and-dagger som gäller utan snarare megafon och saftblandare.

Hursomhelst:

Dagens lilla utbrott gäller Mona Sahlins lilla uttalande i Rapport, citerat i DN. Hon hävdar att hon vill riva upp FRA-lagen,, men om man orkar läsa/lyssna ett par sekunder till visar det sig att hon inte alls vill riva upp lagen, snarare omforma den.
Mona har missat den så kallade kärnan i hela debatten: Det svenska folket vill inte bli avlyssnade. Alls. Under några omständigheter.
Jag talade i tidigare inlägg om att sminka upp en hög med bajs. Mona vill ge denna hög en fin klänning också med en fin stiliserad ros på minsann!

Detta desperata försök att rida en populistisk våg utan att egentligen ta folkoppinionen på allvar är en ganska skrämmande tendens som (s) verkar ha gjort till sitt modus operandi.
Jag vill dessutom citera mona rakt av:

"När vi röstar i riksdagen är det på riktigt och vinner vi valet så gör vi också annorlunda"

Jag tycker att det är trevligt att Mona här är väldigt rak och ärlig. För i omröstningen om FRA-lagen är Mona själv listad som "frånvarande". Det är denne bloggares (medborgares, antagonists) ödmjuka åsikt att om man inte kan pallra sig till en av de viktigaste Riksdagsomröstningarna i modern tid, där man faktiskt kunnat göra en verklig skillnad så har man lite gett upp rätten att föra frågan efteråt.
Dessutom kan jag på ett personligt plan tycka att Fru Sahlin inte riktigt gav intrycket att vare sig vara särskilt påläst eller engagerad i Rapports inslag, vilket vidare när min gnagande magkänsla att (s) och (m) går hand i hand som S/M (pun jävligt intended).

Det är en sak att kapitalet försöker ta reda på allt som sina presumtiva konsumenter. Det går att gardera sig mot. Men när din egen statsapparat bevakar dig som är det blod som smörjer det kollektiv som är nationalstaten under paranoida vanföreställningar (svepskäl- redaktörens anmärkning) om terrorism har vi kastat såväl regeringsformen som respekten för det privatas helgd som en säck kattungar i floden.

Judas.

Dagens Haiku:
I De De Qu De
I De Kå eF A, redo
för sansad debatt.

Ett öppet brev till Regeringen och FRA

Käre Judas!

Jag väljer att skriva detta helt öppet för att ni ska slippa den jobbiga processen att i hemlighet leta upp mina åsikter och registrera mig som dissident.

I egenskap av en av de medborgare ni rövknullade nu för ett par minuter sedan vill jag här bara gratulera er: Det är få svenska riksdagar som går till historien som den som effektivt införde ett samhälle som är helt oförenligt med allt vad Sverige stått för sedan kvinnan fick rösträtt (1921).
Men ni ligger i och för sig ca 24 år efter schemat med detta.
Ett speciellt tack till Fredrik Federlay som lyckats visa på ett otroligt civilkurage genom att vända kappan efter partivinden på ett par timmar, efter att ha plockat några futila personvalspoäng genom att populistiskt följa folkopinionen tills det verkligen gäller. Hoppas att hundhuvudet inte blir för tungt för dig!

Det nya förslaget är exakt detsamma, sånär som på ett par lager extra byråkrati. Ni har på ett effektivt sätt satt smink och peruk på en bajskorv och sålt detta stinkande luder till svenska folket i ett av de vidrigare övergreppen på demokratin sedan IB-affären. Det är, som det stod på flashback: "Som att legalisera våldtäkt så länge kondom används".
Skillnaden är att IB och den då socialdemokratiska regeringen blev tagna med fingrarna i den välkända syltburken. De försökte iaf mörka sitt övergrepp på befolkningen medan ni jublande kallar det en seger. I och för sig har ni gjort ert bästa: omröstning samtidigt som EM, på sommaren då folk är på semester och före almedalsveckan. Men det gick inte denna gång.

Övergreppet går dessutom längre än så. Jag undrar hur många riksdagsledamöter som köpts eller hotats till att följa partilinjen, utan att vi kommer få veta? Har det kanske hintats om att Annie Johansson eller de andra skeptikernas jobb satt pyrt till?
I en Demokrati är inte partilinjen nödvändigtvis demokratisk. Vad har vi för nytta av en stor grupp (överbetalda, verklighetsfrånvända, Inskränkta) offentligt anställda som inte gör någon skillnad i verkligheten? Vi kanske ska effektivisera statsapparaten och sälja riksdagshuset? Det skulle kunna bli en fet konsertlokal! Jag menar nu när ni ändå är inne på de gamla romarnas devis "Söndra och härska" så är väl "Bröd och skådespel" den logiska fortsättningen?
En man i riksdagen är en röst. Inte en del i ett block. Hyckleriet i alliansen är otroligt när man för en extremt individualistisk politik, men förvägrar individen dess röst i riksdagen.

Jag tycker att det kanske är dags att se över er - våra folkvalda. Det uppdrag ni har, att representera befolkningen med deras bästa i åtanke är ett uppdrag ni genom historien misskött (både vänster och höger), men detta fall av total nedrighet är någonting som föranleder mig att anse att ni har förbrukat ert förtroende. Totalt och obönhörligt: ni får sparken. Dags att se er själva i spegeln och träna på vilken min ni ska ha när ni möter väljarna. Solglasögon kan rekommenderas för er som inte tror att ni kan se oss i ögonen.

Kom bara ihåg en sak: Karma och all poetisk rättvisa, samt även det system ni nu röstat för gör att även era E-mail kan komma att läsas. Ni har bitit er själva i arslet på riktigt: den första regeringen i sveriges historia som aktivt verkar satsa på att bara sitta en mandatperiod.

Dagens Haiku:
Bara så ni vet
Troligtvis har ni startat
Revolutionen

För er som inte berörs direkt av detta öppna brev, utan bara läser av intresse finns listan över hur ledamoterna röstade HÄR.

Vidare är E-postadressen till FRA fra@fra.se och riksdagsledamöternas E-mailadresser finns här.

Au (79), vanligt förekommande i munnens bakterieflora.

Så här på första maj borde man kanske engagera sig lite?
Det är ju trots allt arbetarrörelsens dag, en dag för att visa ståndpunkt och solidarisera sig med andra arbetare världen över. Att dagen efter valborgsmässoafton (som nästan garanterat har fått sin alkoholromantik genom en borgerlig konspiration) kravla halvt medvetslös ur sängen med en betongkeps som skulle kunnat ersätta valfritt brofundament, äta en basketfrukost (d v s den stutsiga typen) för att sedan komplett uttorkad ge sig ut och visa storkapitalet var skåpet skall stå känns som en typiskt svensk tradition.
Men då jag själv arbetade igår så vägrade bakfyllan infinna sig, och hur roligt är det att vara utsövd och vid gott humör på en demonstration?

Nåväl. Min relativa sinnesnärvaro gör att jag kan inse hyckleriet i denna tes. Att studsa upp tidigt ur sängen för att utöva sin demokratiska frihet första dagen i maj vart år torde vara ett privilegium fler svenskar borde utnyttja. I stället för att spendera valborg med att supa sönder den första veckan i maj borde man kanske gå tidigt i säng för att vara pigg och fräsch inför revolutionen. Morgonstund har trots allt guld i mun(d).
Eller vad förresten? Guld i mun?
Vad är det som har gjort detta ordstäv så populärt, och vad menas egentligen?
Man kan anta att detta en gång började som ett grymt skämt. Någon arm stackare gnisslar tänder i sömnen och lyckas på så vis gnaga ut en fyllning, bara för att få spydigheter ur sin respektive vid frukostbordet. Den bittra sarkasmen är som vi alla vet en viktig del av diskursen i många parförhållanden. Den som är vagt insatt i svenskt språkbruk inser nog snabbt att detta ordstäv har en mer bildlig mening än att man kan få en ädelmetall i käften bara för att man är morgonpigg och höjer ett finger i protest, men allvarligt talat, vad avses egentligen?
Man kan vid första anblick tro att detta är en allegorisk beskrivning av gryningen, hur den bjuder på ett gyllene ljus som sveper likt en obeveklig flod av liv och värme över landet och befriar det från nattens kalla grepp men för det första: alla som stigit upp i gryningen vet att det är pisskallt och fuktigt och att man kanske kan få uppleva en varm soluppgång, men det kräver att det är juli och att man går ur sängen runt fyrasnåret och det är sällan det händer. När det väl händer är man antingen riktigt full, pissnödig eller trött och inte alls på humör att njuta av naturens storslagenhet.

Nej, då tror jag mer på den uppmanande teorin, som främjas av en folkgrupp som förtjänar att göras fast vid en tandläkarstol och få sina fötter täckta i kolsyreis: alla hurtiga föräldrar därute (Min egen far är garanterat en av dessa) som envisas med att glatt kvittra dessa bevingade ord till en när man likt en granatskadad fransk rookiesoldat från valfri skildring av första världskriget kravlar sig i en blandning av delirium och panik emot kaffebryggaren.
De som slänger sig med detta ordstäv är uteslutande av två typiska kategorier av människor. Den ena gruppen är frilufts och friskvårdspersoner som sällan börjar dagen med "guld" i mun utan i stället med någon protein och broccolishake (nu även med smak av överdrift), och den andra mer prominenta gruppen är de löneslavar över 30 års ålder som hunnit tröttna på nattlivet, fastna i ett parförhållande (ofta med barn i bilden) och lider av nio-till-fem-livet.
Det är dessa människor som på ett, för oss som omedvetet hade blivit framstående statister i filmer som Fido eller Dawn of the dead före den första koppen kaffe för dagen mycket irriterande vis anser att deras "sunda och tidseffektiva livsstil" är någonting man ska pracka på andra människor genom ett snusförnuftigt talesätt som ofta uttalas på ett sätt som direkt för normalbegåvade människors tankar in på varför svenska pilsnerfilmers dialog innehåller långt mycket mer sekundärskam än vad Ricky Gervais skulle kunna åstadkomma på en livstid.

Vidare är detta peppiga ordspråk i sig självt vara en farlig feltolkning av det engelska proverbet "The early bird catcheth the worm". Smaka på skillnaden (maskar är garanterat bättre att äta än guld, i alla fall om det rör sig om större kvantiteter) mellan den svenska och den engelska varianten. Någon snusförnuftig sate med en krass förståelse för det engelska språket och en något skenande fantasi har uppenbarligen perverterat ett ganska rättframt påstående till ett impressionistiskt eller nationalromantiskt dravel. Den fågel som är ute i god tid fångar masken, till skillnad mot fågeln som inte är förberedd och därför har glömt att köpa ammunition till sin daggmaskstudsare. Det jag inte för allt smör i småland kan förstå är vad detta har att göra med att gå upp tidigt på morgonen? Om fågeln inte hade varit så inbiten på att gå upp tidigt hade den kanske sovit ut och kommit ihåg sina hålspetskulor.
Smör har förresten fått en alltför viktig ekonomisk ställning inom den svenska ordstävskulturen, och mejerinäringen har alltför länge på grund av detta åtnjutit en skyddad ställning gentemot granskning. Vem vet vilka hemska förhållanden som är verkligheten i Bregottfabriken?

Hursomhelst så är hela anledningen till mitt agg emot denna lustiga och snusförnuftiga samling av ord (förutom att det finns få andra meningar man kan säga utan att låta fullt lika störtlöjlig) att om jag hade hörsammat dessa bevingade ord så hade jag idag nog kommit ur sängen före 14:30, hunnit ta en dusch och måla ett plakat för att ge mig ut i regnet och skrika generella slagord emot topparna inom Arla och alla andra överbetalda borgare inom samhällets "toppskikt", vilket är min demokratiska rättighet och plikt. Men liksom de flesta andra saker min far brukade säga till mig i min ungdom passerade hela grejen med att morgonstund är en positiv grej in genom mitt ena öra, slog en loj sväng runt båggångarna och bestämde sig för att skita i det och gav sig raskt vidare ut genom mitt andra öra, mot nya äventyr.
Så där stod jag i eftermiddags, jag hade försovit mig och missat den enda egentliga sekulära, traditionsbundna högtid vi faktiskt har och firar i sverige och såg ut som om jag hade sålt smöret och tappat pengarna.

Dagens Haiku (I vilken Clqwrx gör ett mondänt iakttagande):

Det är rätt lustigt
Kungen fyller VARJE år
Har ni tänkt på det?

(Allvarligt talat: jag känner inte karln, och det gör väldigt få av de som samlas vid slottet varje år för att ge honom blommor. Varför firar vi inte några vettiga födelsedagar i stället? En allmän flaggdag på Isaac Newtons eller Einsteins födelsedag kanske, eller varför inte hedra Nobel eller Palme eller Curie eller Simone de Beauvoir eller någon annan prominent herre eller dam som faktiskt åstadkommit någonting utöver att vara alla sidenbands baneman, en notorisk trafikfara, en börda för statskassan och en metaforisk spottloska på grundläggande demokratiska värderingar?)

Tack på förhand!

Se där! Efter en längre paus, vilken garanterat varit arbetsrelaterad (och inte har ett dugg med lättja eller brist på inspiration att göra, jag lovar!) stapplar mina stackars trevande fingrar över tangenterna igen. Så vad nytt på den personliga fronten herr Clqwrx, haglar frågorna tätt som millennieskiften.
Inte ett jävla dugg, kan jag säga er. Jag är fortfarande samma hatiske, överformulerande, missnöjde medborgare som jag alltid har varit, med den stora skillnaden att jag nu lämnat arbetslösheten bakom mig. Yep, jag har blivit fastanställd igen!
Jag fick ett brev från Arbetsförnedringen häromdagen, som helt känslolöst och officiellt informerade mig om att jag inte längre är deras problem och att jag inte längre kan ta ut någon A-kassa, någonting jag slutade med för lite mer än ett år sedan. Det känns på något vis som en lättnad att slippa ifrån hela den skiten även om jag känner på mig att jag kommer att återse dem förr eller senare, mest då det faller under kategorin "min vanliga tur".

Så vad har hänt i världen sen sist då? Nu tror väl ni, mina (två) reguljära läsare att det kommer en svada om Englamord, Kinademonstrationer, Vårdstrejk och Blondinbellas politiska karriär, men se tji fick ni!
Tänker inte ägna min dyrbara (nåja) tid åt dessa ämnen, av var sin anledning:

• Blondinbella klarar hela förlöjligandet på egen hand (Hon får redan hjälp av alla som råkar vara läs och skrivkunniga och har en internetuppkoppling, verkar det som)
• Alla som läst mer än ett inlägg i denna blogg vet var jag står i fråga om vårdstrejken (När jag dessutom läste vad de bråkar om i löneväg insåg jag att jag kanske borde bli sjuksköterska i stället)
• Varför demonstrerade man inte mot övergreppen mot Aboriginerna vid OS i Sydney? Eller varför inte mot USA's aggressiva utrikespolitik under Salt Lake City? Kan det vara så att västvärlden passar på, inflammerat av medial rapportering? Sopa framför egen dörr, etc.
  
• Englamordet ja. Tragiskt och hemsk. Inget att orda om (Skänk i stället en tanke till hennes familj, och de 10, 000, 000 människor som svälter ihjäl varje år).

Så, färdig!

Vad ska jag göra nu?

Det är ju trots allt lördag kväll, så jag smet nöjd med min korta och koncisa avprickning av den gångna månadens händelser och hämtade en pilsner i kylen. Mums!
Men allvarligt talat, nu låter jag mest fingrarna spela fritt och skiter lite i vad som kommer ut av det. Vad ska det tjäna till?
Jag har faktiskt i god redaktionell anda gjort i ordning en lista över ämnen att skriva kring, en slags lathund mot bristande inspiration kan man säga, men den tänker jag inte använda mig av ikväll. Vanligtvis när jag loggar in och skriver ett inlägg här brukar jag vara pissförbannad, glad, inspirerad eller intoxinerad, men ikväll gäller inget av dessa. Jag har inte fått tråkslag igen, det får ni inte tro men jag är helt enkelt i något slags skärningspunkt mellan olika sinnesstämningar, av vilka ingen är kraftig nog för att ge mig någon inspiration att skriva.

Jag undrar om detta är ett vanligt problem. Vissa människor verkar sprudla av inspiration och kan spruta ur sig verk på verk (visserligen av skiftande kvalitet) utan att blinka, själv måste jag ha inspiration eller incitament till att skriva. Då jag är tämligen säker på att de relativt innehållsfulla svavelmoln jag vanligtvis kastar er väg är uppskattat så kan jag inte undkomma att känna lite dåligt samvete över att jag tar upp er tid och energi med att skriva en så här meningslös härva, men vad ska jag annars ta mig till?

Det är ju trots allt lördagkväll, och jag sitter på min kammare. Klockan har passerat midnatt, och jag är ensam liksom jag brukar vara efter jobbet. Mitt enda egentliga sällskap är en blänkande skärm och ett par Sennheiserlurar med Xzibit i. Jag kan minnas sist jag var ute "i svängen", men jag måste erkänna att jag var tvungen att tänka efter ett tag. Om cirka två timmar kommer de flesta av krogbesökarna som bor väster om centrum att passera under mitt fönster, stoja som vanligt och jag kan bara hoppas att jag sover vid det laget, så jag slipper höra deras kakofoni.
Frågan är således: Varför är jag inte deprimerad? I vanliga fall hade jag nog suttit och tyckt synd om mig själv, en hobby jag närt och utövat med bravur under hela mitt liv, en av de få saker jag rakryggat kan säga att jag är riktigt duktig på. Men på sistone har jag slutat med det.
Jag har inte tyckt synd om mig själv på länge. Jag har inte känt mig frustrerad eller arg, jag har bara flutit. Man kan teoretisera att detta kan bero på en av tre saker:
Det första är att jag har funnit Zen. Jag är ett med nuet, världsalltet och går genom verkligheten med en tankelös förståelse för allt och inget. På sistone har jag inte känt mig stressad trots att jag kanske borde ha varit det.
Det andra alternativet är att jag har gått sönder, eller gett upp. Kanske har jag slutat med det där dravlet "själ" och blivit mekanisk. Någonting som talar för denna teori är att jag inte känner mig i kontakt med mina känslor. De är svaga och dova och gör sig inte alls påminda särskilt ofta. Detta är dock mindre troligt då jag faktiskt lyckades bli arg häromdagen, men då jag inte gjorde någonting åt det så har det runnit av mig och allting är som vanligt.
Det sista och kanske mest kontroversiella alternativet är att jag skulle ha blivit lycklig. Dock så talar hela den analytiska och rationella delen av mig om för mig (mycket som den svenska politiska eliten eller någon annan skitjobbig besserwisser) att det inte borde vara så.
Tanken slog mig häromdagen: jag kanske har blivit lycklig, är det så här det känns? Men nej, fet chans. I god vetenskaplig anda samlade jag alla fakta och indicier som pekade på det ena (lycklig) och det andra (sinnessjuk) alternativet, och jag kan säga att om man lagt de två högarna i en våg på ett klassiskt visualiserande vis hade vågen nog inte gjort något nämnvärt utslag (då proportionen "vikt" inte är applicerbar till det själsliga livet) men man skulle kanske kunna se en statistisk signifikans mot "olycklig".
Jag vet inte. Kanske saknar jag bara någonting att jämföra med?

Nu känner jag mig lite taskig då jag utsatt er för lite menlös självterapi (mina memoarer ska få heta "En Känslomässig blottares bok") så idag får ni två Haiku som plåster på såren.

Dagens Haiku 1:
Läste ni allting?
Hade ni ut nåt av det?
Jag ber om ursäkt

Dagens Haiku 2:
Nån fågel kvittrar
Kompar Mjukglasspremiär
Nu är det fan vår!

(Jag brukar normalt inte be om ursäkt, förutom när jag sagt någonting "dumt" till min tillfällige respektive som jag själv egentligen inte tycker är någon big deal men som hon uppenbarligen fäster större vikt vid än män gör med penisstorlek och jag därför tvingas till det då jag har både sex- och självbevarelsedrift. Det är bara det att det känns jävligt uselt (Lågt, Dåligt, Kass, Otrevligt, EMO) att skriva ett långt inlägg om hur jag mår snarare än att ge mina läsare lite satirisk kvalitet, vilket är mitt vanliga modus operandi)