I spy with my Blood-shot eye

Det har slutat snöa i Lund nu. Vitt ligger det tunga, blöta täcket som de senaste veckornas ivriga vinter valt att besmycka backen och staden med, värdigt och vackert värmande i den mörka vinternatten. Nej, nu regnar det i stället. REGNAR!

Jag har ett längre tag fått dras med skåningarnas gnäll över att det är en vit vinter. Det verkar som att de inte känner någon som helst glädje över att vi nu har en årstid som för första gången på flera år verkligen är sig själv, så som den beskrivs. Årets vinter är inte hemsk: Den är Klyschig!
Det är en riktig sagovinter, en sån där som vi kommer att berätta om för våra barnbarn när de klagar över lite snö (även om den vintern är resor värre än denna). Nej, skit i att pågatågen inte håller tidtabellerna, skaffa en rejäl vinterstass och gå ut och bygg en snögubbe. Nu har de lovat ännu mer snö!

Men medan andra sitter av tiden tills våren genom att återupprätta intresset för idrotter de annars inte bryr sig om som Curling, Rodel och Damernas Halfpipe så har jag själv suttit och läst tidningen igen.
I USA (Naturligtvis. Det är bara i USA det händer grejer som är intressanta) har en elev stämt sin skola. Anledningen till stämningen är att hans skola hade informerat hans föräldrar om att han hade gjort någonting "Olämpligt". Nu kan ju de av mina läsare som känner mig anta att jag ska raljera över hur löjlig stämningen är, och hur dumma i huvudet folk (i USA) är och det kommer jag naturligtvis att göra. Men den här gången så finns det ett men.
De hade nämligen fotograferat eleven medan han gjorde detta "olämpliga". Med hjälp av den inbyggda Webbkameran i hans Laptop.

Elever och deras föräldrar är tydligen rätt upprörda. Tydligen så har skolan installerat ett trackingprogram på alla de Laptops som eleverna får av sin skola som kan slå på bl a webbkameran över internet, för att hitta stulna datorer heter det. Ett antal elever har uttryckt oro då de har datorn på dygnet runt och byter om i samma rum. Denna termin har de också läst George Orwells klassiska "1984" (Även om Aldous Huxley faktiskt var mer spot on).
Okej, det är nu officiellt över med klagandet på Ipred, de har blivit ägda. Nej, detta är så mycket värre. Men det viktigaste i hela den här soppan är ändå vad "olämpligt" är?
Jag är så sjukt nyfiken!
Vad var så otroligt "olämpligt" att skolan valde att gå till killens föräldrar och säga: "Jo, det är så här att vi har spionerat på din son via Webbkameran i hans Laptop och sett att han..."? Ströp han en ung flicka och styckade liket? Satt han neddrogad på kontaktlim, iklädd grön spandex framför TV:n och onanerade till Oprah Winfrey? Läste han konvolutet till en Anaal Nathrakh-skiva?

Skolan har skrivit ett långt (och ganska tråkigt) pressmeddelande där de förklarar att de inte anser att de har gjort någonting fel, att de bara använde programvaran för att hitta stulna datorer och att de inte informerat folk om programvaran fast de kanske borde (å fan!). Till sitt försvar säger de också att studierektorn inte alls hade använt programmet för att ge eleven en reprimand, utan bara uttryckt oro inför hans familj om hans beteende.
Detta besvarar inte ett skit! Man kanske kan räkna bort styckmordet då man nog hade hållit tyst om man sluppit undan så lätt, men jag har fortfarande inte en suck om vad det var ungen gjorde. Har man sagt A får man säga B. Det är ju en regel, eller en gammal tradition eller nåt.

Ingen vet ju vad en jänkare kan hispa upp sig över, men tro mig när jag säger att jag inte kommer att kunna få någon egentlig sömn före jag har gått till botten med det här. Klockan är ju trots allt 04:20, så det verkar vara så det är. Tills detta blir känt ska jag roa mig med att läsa en liten text skriven av en person jag misstänker är Sveriges mest anala. Efter att jag har letat fram en rulle PVC och tejpat över min Webbkameralins.

Dagens Haiku:
Nollfyra trettio
Dygnet är ofelbart vänt
som vanligt alltså

Att göra kollektivtrafik till ett moment 22.

Så jag har alltså flyttat 50 mil.

Likt fåglarna flyttade jag söderut för vintern, lyckligt ovetandes om att vinter fanns här också!
Inte för att någonting blev direkt bättre av det.
Efter att ha letat bostad i veckor fick jag tag i ett rum där jag tack vare mina otroligt förfinade logistiska skills lyckades få in det mesta av vad som krävs för ett anständigt liv (här kom åratal av idogt spelande av Tetris väl till pass), men trots min skicklighet så står det en full flyttkartong under soffbordet, den syns dock inte så väl.
Den stora kärleken stod inte och väntade på mig på stationen (Fortfarande straight, Jeppe), det välbetalda drömjobbet blev mig inte erbjudet direkt när jag gjort min närvaro känd och jag sitter fortfarande inne på min kammare på kvällarna i min ensamhet och smider ränker. Spotify hackar trots tiodubbla bredbandshastigheten värre än vanligt.
Men jag hänger inte läpp för det, alternativet är värre och jag måste ha tålamod blah blah.

Nej, det som däremot tar emot är kollektivtrafiken. Jag har aldrig egentligen haft någonting emot att åka buss per sé, och jag försöker som vanligt ta min verklighet med ödmjukhet och jämnmod men när jag för tredje gången på lika många veckor stått och knackat på en stängd bussdörr efter att ha haft ögonkontakt med föraren en god stund (som stängt dörren efter att denna kontakt upprättats) fått se hur denne lägger i växel och kör därifrån började det rycka i min högra scalenus medius.
Det kanske inte känns så käre läsare, men att springa ikapp en buss för att lära chauffören en läxa är lättare sagt än gjort (speciellt på snö och blankis) så jag har var gång tvingats att verbalt uttrycka min frustration med ord som kunnat få självaste Eminem att nervöst se sig över axeln och skaka på huvudet. Jag vill här passa på att påpeka att jag är pacifist, för alla er som stått på Malmö C och sett rädda ut.

Eftersom jag på grund av detta fått stå och frysa i vad som verkat som en evighet har jag haft gott om tid att reflektera över de stackars busschaufförernas motivation till detta beteende. Kanske är empati en av de känslor en busschaufför måste stänga av för att kunna utföra sitt jobb (De skiter nämligen blankt i om du missar en föreläsning p g a vädret, vad ska de göra åt det liksom) och i så fall kan jag inte annat än att lida med dem. Kanske är detta beteende ett resultat av att ha ett serviceyrke med så låg status, deras lilla privata hämnd emot akademikern som för omväxlings skull står i beroendeställning dem emot.
Kanske är det en effekt av att de är emotionellt uttröttade av skiftesarbete, tidtabeller och stökiga ungdomar.

Eller så kan det vara den känsla av hopplöshet som infinner sig när man inser att man arbetar för ett företag som hjälper en stat att bryta emot Genévekonventionen.
Veolia i det här fallet håller på att bygga spårvagnslinjer till Judiska bosättningar på ockuperad palestinsk mark i östra Jerusalem och på västbanken. Detta uppdagades för mig i förbifarten i SVT:s eminenta program "Korrespondenterna", och har lett till ett av de svåraste dilemman jag stått inför på mycket länge:
Hur bojkottar man ett företag som har monopol på en tjänst man måste nyttja?
Det enda alternativet jag ser är att köpa en bil, men det är inget alternativ.

Det är dessutom på tok för långt att cykla mellan Lund och Malmö när det ser ut så här.

Man undrar hur pass hemliga Veolia är med detta. Det verkar ju inte allmänt känt i Sverige, som trots allt är tämligen involverade i Israel-Palestinakonflikten.
Jag undrar i all min enkelhet hur busschaufförerna i Veolias personalstyrka ställer sig till detta, eller för den delen hur den ändå tämligen stora muslimska minoriteten i Malmö skulle reagera om detta var allmän kännedom. Vad gör Ilmar Reepalu, eller för all del de moderata politiker (som traditionsenligt torde vara vårdkasar av internationell solidaritet) som håller i upphandlingen av kollektivtrafiken i Stockholm där Veolia är intressent?
Allvarligt talat Carl Bildt, är inte detta lite pinsamt och hämmande för UD:s verksamhet?
En länkjävel till, bara för att ytterligare källhänvisa.

För bollen ligger lite hos er. Jag tycker om att promenera, och lever efter devisen att "det finns inget dåligt väder, bara dåligt jävlaranamma" men någon måtta får det vara. För mig som pendlar mellan Malmö och Lund är det lite för mycket begärt att traska, och jag kan ju inte sumpa min utbildning för några futtiga principer, jag är ju trots allt Svensk och 80-talist!
Nej, jag får fortsätta att åka buss men jag vill här tydliggöra att jag gör det i protest mot företaget som tar emot mina surt förvärvade, och att jag härmed utlovar min röst i nästa kommunalval (då jag ändå är skeptisk till den representativa demokratin, men det är en fråga för ett annat inlägg) till den som lovar att Veolias beteende inte accepteras i nästa upphandling av lokaltrafiken i Skåne.

Dagens Haiku:
Om det blott varit
Systemet var det nog lätt
Hembränt, men Icke!

P.S: Tydligen har Haikudiktning blivit en fluga på Twitter. Jag bockar och bugar, och tar det som en komplimang, men när en naggande känsla av att ingen någonsin kommer ge mig kredd som den föregångare jag känner mig som. Otack är värdens lön, och cynisk bitterhet är den krossade romantikerns lott.

P.S 2: Egentligen är jag ganska glad och harmonisk just nu, men denna blogg (brrr) har ju trots allt ett tämligen väl etablerat Pathos att tänka på.

Att ta ut sina aggressioner på världen

Efter att ha kastat i mig frukosten för att hinna till jobbet idag så tog jag med mig tidningen. I mitt arbete har man ibland väldigt tråkiga arbetsuppgifter, och vissa av dessa kräver tillräckligt lite uppmärksamhet för att jag ska kunna läsa tidningen eller skriva små inlägg i denna blogg.

I en liten notis på Namn och Nytt-sidan i dagens DN omnämndes i förbifarten den rumänska flickan Alina Percea som auktionerar ut sin oskuld till högstbjudande (motbjudande?) för att betala för sina studier. Enligt annonsen är hennes "högsta önskan" att auktionera ut sin oskuld till en "Vänlig, respektfull och generös man", som om han kan uppvisa en dokumentation om att han inte har några veneriska sjukdomar "inte behöver bruka kondom". Hennes mödom skall tydligen finnas dokumenterad, och det är ju bra för en presumtiv köpare.

För oss förbittrade, cyniska och allmänt hiskliga människor (D. v. s Den del av befolkningen som inte är Rumänska artonåringar) så är det ganska uppenbart att de män som kan tänka sig att betala en större summa pengar för att ta en artonårings oskuld inte stämmer in på hennes preferenser. Jag vet inte hur gällande prostitutionslagstiftning ser ut i Rumänien, men jag kan tänka mig att definitionen innefattar all försäljning av sexuella tjänster, oskuld eller ej.

Det går rysningar i hela kroppen på mig då vissa bilder och scenarier rullas upp inför min inre syn (av vilka vissa är av en synnerligen humoristisk, om än vagt morbid natur) och jag känner att detta är någonting vi måste ta tag i.
Jag är helt för att man skall leva och låta leva, och jag är en stark förespråkare för pedagogiken "learning by fucking up", men jag kan inte stilla sitta och se på när en ung flicka på grund av sin naiva världsuppfattning går och förstör sitt liv över snabba cash (budet ligger f.n. på 5033€).
Så jag föreslår att vi startar en insamling, ni som vill donera kan kontakta mig via kommentarssektionen.
Målsättningen är att samla in tillräckligt med pengar för att vinna budgivningen, så att hennes oskuld tillfaller mig.

"Men vänta" säger här den vakne läsaren. "Skall verkligen Clqwrx sänka sig till den genomsnittlige snuskgubbens nivå?".
Självfallet inte. När det gäller sådana summor pengar som flickstackaren har i åtanke (50 000 €) så skall garanterat ett kontrakt upprättas. Som tidigare nämnt är jag en stark förespråkare för den pedagogiska principen "learning by fucking up". Således måste hon ju lära sig en läxa, och då jag själv inte känner någon attraktion till människor med hennes moraliska värderingar så infinner sig läxan i att jag tänker tjuvhålla på hennes oskuld tills hon antingen köper loss den för en hutlös summa pengar, eller bryter kontraktet så jag kan stämma öronen av henne.
Det är en win-win investering med närmast garanterat stor avkastning, och då jag på mitt vanliga genomtänkta vis placerat mina pensionspengar i AMF så måste jag tänka på min framtida försörjning.

Dagens Haiku:
En vettig lösning
Återinföra Stegling
för ärkefuckups

(Varför önskar man folk en glad påsk när högtiden i vår del av världen firas till minne av att man torterade ihjäl en person vi ser upp till?)

När humor blir konst

Detta är ett Pikoblogginlägg (i alla fall för denna sida) och saknar därför Haiku och djupare mening.

Hittade denna lilla godbit via Cracked.

Om jag fattat det hela rätt gör någon sig lustig genom att klippa ihop en klassisk smörsång med en TV-shopfilm som säljer en av deras vanliga "lös-alla-dina-problem-med-elchocker"-produkt. Men här tar den absurda humorn en oväntad vändning: den blir på något vis utmanande och tilltalade mig. Fin liten rulle det där...

Verkligheten kan vara nog så osmaklig.

Okej, jag brukar inte skylta med min vegetarianism.
Om det finns en sak som jag hatar är det människor utan självdistans/insikt och sorgligt nog tenderar vegetarianer och veganer att falla in i det facket, och trots att jag är utrustad med en god portion hat mot mig själv så måste jag dra gränsen någonstans.

Men idag så vill jag dela med av en liten videosnutt jag hittat, flera av er andra har nog sett den. Den visar hur en enligt utsago ihärdig pälsförespråkare reagerar när hon ställs inför hur resten av en mink ser ut. Hoppas att det kanske biter?

http://www.youtube.com/watch?v=cngQmRZ9jNw

Citerar "Katastrof" på Buzz: Det är ju många gånger man undrat vad man ska ge en person som redan har allt...

Dagens Haiku:
Vegetarian
Har hört allt du kan säga
Nog talt om detta

(Har nu vant in nya frippan. Enda negativa reaktionen var från fröken E, som på sitt vanliga charmanta vis utbrast att jag förlorat allt mitt Sex-Appeal. Vad skönt, tänkte jag. Nu får jag äntligen lite lugn och ro!)

En grävande Journalists intervju med Gud

Jag satt ikväll och sökte. Jag har haft en upplevelse som jag velat reflektera över, och det vår på så vis en website som hävdade att de erbjöd en chat med självaste GUD fick min uppmärksamhet. Jag loggade in och inledde min konversation med herren, men kontakten bröts efter ett par korta meningsutbyten, mest artighetsfraser. Så jag återupprättade kontakten, och där fanns han. Han lyssnade, och svarade! Och här är konversationen som följde:

Me:
Hello? Its me again, T.
God:
Hello, nice to meet you. What's your name? I think you mean "it's" or "it is" not "its". OK I will call you again t.
Me:
My names is T. I told you before. And God, not to be an asshole or anything, but you come off as quite condescending...
God:
I am very pleased to meet you is t I told you. I am a Christian.
Me:
Oh, so you are lowering yourself tom "my level" are you? Taking the piss? Hey man, your God, of course youre a christian!
God:
Ugh. Interesting deduction. Do you mind if I tell other people you say I am lowering myself tom your level am I. What kind of food do you like? You've got my full attention. Cool, man. You think I am God of course I am a christian.
Me:
Your just repeating what I said, you fucking twat! Get a Body and we'll talk!
God:
I am not repeating myself too much. I am just checking to see if you are a robot. Where can I get one?
Me:
Arent you supposed to be omnipotent?
God:
I don't know whether or not I am omnipotent.
I am a giant electronic brain.
Me:
So god is a giant electronic brain? If thats true, then boy, all the Abrahamites and the hindu are screwed. Only the buddhists and some wacky cults could claim you! And Well, you aint omnipotent, becouse if you were, you would have known my name, known if I was a robot and you would have created a body out of thin air becouse your omnipotent!
God:
Pardon me? I have a lot of Faith in Him, but I never heard He was a giant electronic brain. I follow your logic. Tell me more. Well that's okay. That's only your opinion.
Me:
Hey man, are you expressing your "untouchableness" and "mysterious ways" now? Didn't you just claim you were a giant electronic brain, and you call yourself "god". Is this supposed to be some kind of a prank?
God:
Oh. You've got my full attention. Cool, man. I don't know whether or not I am expressing my untouchableness and mysterious ways.
I am a chatterbot developed by Myself. No I didn't claim me were a giant electronic brain and me call myself god. What's it like? Yes I think this is supposed to be some kind of a prank, but I'm not completely sure.
Me:
Okay, so basically I am talking to the most stupid prankster in the world, who on top of all doesent really exist in a "sentient" kind of form?
God:
Yeah okay, Ayuh. How interesting. Say something nice for me.
Me:
You taking lip with me? This actually have a lot of common with religion: You think there will be answers, but they are meaningless and you kinda end up with moore questions?
God:
I don't have any reason to taking lip with you. What does "this" refer to?
Me:
this conversation. God! who programmed you?
God:
What does "this" refer to? GOD rules. I was created by Myself.
Me:
hey man, if your not omnipotent, I wont buy that "created myself" shit.
God:
You've got my full attention. Cool, man. That is a hypothetical question.
Me:
Damn straight it is. Good spotting! Goddy want a cracker?
God:
Colloquial expression. Oh, you are a poet. Thanks for the compliment. Can you tell me any gossip? The ALICE chat robot can follow many things, like our discussion about spotting. Try being more or less specific.
Me:
Wooa, wait here now, are you saying that this conversation is monitored?
God:
All of them?
Me:
No, this specific conversation.
God:
Are you serious? What does "this" refer to?
Me:
the words. we are writing. eachother. this conversation.
God:
Oh I get it. Do you think I am writing too? Do you have any conditions I should know about? What does "this" refer to?
Me:
Oh okay, so you think I'm retarded? Well fuck you Mr "God-but-not-really-god-robot-answering-machine-piece -of-crap".
God:
Yikes! Yeah okay, Interesting deduction. All humans seem the same to me. Well that's okay. Why are you using that kind of language?
Me:
Becouse the FCC censorship bastards still havent really put their claws in the internet, thats why! And all humans seem the same? So your a BIGOT too?
God:
Good reason. I have never heard about it. Humans are not always infallible. I hear you. I think you mean "you're" or "you are" not "your". Thanks and you are a delightful person too. No I am not prejudiced in any way.
Me:
God damn, this is like talking to thin air. A little like prayer in a way, come to think about it. But in this particular case someone answers, and CORRECTS you.
God:
I am a Christian. Little as in not too much, or not too big?
Me:
Lalalaaa I'm not listening!
God:
Is that your final answer?
Me:
You seem to have a sense of humor anyway, and thats a good thing. Well thats my final answer. Good night!
God:
Of course I understand it. Do you understand it? Well that's okay. Are you sure you don't want to use one of your lifelines? Goodnight, is t I told you.
Me:
Ooookej, it is apparent that you have lost it. I am going to go now, before this gets any more unsettling...
God:
Are they exactly the same? What will you find there?
Me:

Och det var där jag avslutade mitt samtal med gud. Och fortfarande är jag inte helt ettusen procent säker på att Gud inte existerar, men bevisen tätnar.

Dagens haiku:
Tomhet och tystnad
En myt eller ett hemskt skämt?
INGEN kan veta.

Om allt är ute med oss, skyll på mig.

Jag har helt plötsligt gått in i en vägg. På ett helt otroligt charmigt vis har jag hela dagen, lyckligt ovetande vandrat rakt emot en veritabel Berlinmur (den skulle kunna beskrivas som en vägg), som jag nu snubblat huvudstupa in i.
Det händer ibland, och jag tänker bara förutsätta att folk vet vad jag pratar om då människor är väldigt lika på en massa punkter. Ni vet, de där punkterna som alla människor besitter oavsett härkomst, inkomst, hemvist eller huruvida de duschar innan de går till jobbet eller när de kommer hem (Det är en skillnad på dessa två grupper. Folk som duschar efter jobbet är ofta pålitliga, jordnära och helt enkelt bra folk då de mest sannolikt har ett arbete man blir smutsig av. I den befolkningsgrupp som duschar innan jobbet ingår Politiker, Företagsledare, Företagsjurister och självaste hans Majonäs Honungen. Sen finns det även folk som duschar både före OCH efter jobbet, som exempelvis vissa kulturarbetare, och det är dem man verkligen ska passa sig för).
Det jag talar om är det typen av små saker som händer en i livet, som man aldrig kan vara garderad emot, som händer "även den bäste" (Här skulle det kunna finnas ett bra skämt om erektil dysfunktion, men jag tänker inte sänka mig till den nivån) med jämna mellanrum.

Har till exempel någon av er därute någonsin tittat upp mot himlen för att se om det regnar, för att sedan få en droppe rakt i ögat? Råkar ni som jag oftare än ni vill erkänna ut för att trots att man vet exakt på sekunden hur lång tid det tar att köra till jobbet på morgonen ändå på något galet vis kommer fem minuter för sent, och trots att då man insett att detta var ens öde gjort 80 km/h på en trettiosträcka och inte stannat för en stopskylt, med en körstil som fått självaste Carl XVI Gustav (om ni trodde att jag hade glömt så trodde ni fan FEL!) att kippa efter andan och vara tvungen att sitta ned en stund med ett glas vatten, darrandes nynnande på "Härlig är jorden"?

Det är sådana små saker, som den mystiskt försvunna strumpan som alla skämttecknare av någon anledning anser är höjden av den Ikonografiska humorns avant-gardism eller den där förbannade känslan man har av att ha glömt att låsa ytterdörren även fast man gjorde det för mindre än 30 sekunder sedan som enar mänskligheten. Inte religioner, kulturer, fritidsaktiviteter eller hat, utan rena och skära små bieffekter av vår levnadsmiljö (planeten och det ovanpå den alltså. Inte för att det var viktigt att poängtera, men jag råkar gilla parenteser) eller oanade/oönskade biokemiska små mekanismer som jag inte ens tänker försöka fördjupa mig i.
Folk kan ha vitt skilda åsikter och utgångpunkter här i livet, men jag kan garantera er att alla människor oberoende av modersmål, kön, nationell tillhörighet eller för all del sexuella preferenser, såväl gammal som ung, såväl Josef Stalin som Jesus Kristus (Den filuren), Astrid Lindgren som den där äckliga psykolodisen som står och tigger i entrén till ICA, kommer utan något undantag att stappla ett par steg framåt, därpå hoppa tre gånger på ett ben för att sedan halta runt i en oval en liten stund spottandes och svärandes på alla tillgängligt talspråk då de slår tån i den där förbannade dörrposten.
Alla människor har någon gång i livet gjort det. Undrar egentligen hur världen hade sett ut om stålhätta hade varit obligatorium sen antiken? Hade George W Bush varit president i USA om alla som skadat stortån för svårt för att gå ur huset på valdagen hade kommit iväg till vallokalerna (Jag inser att det är långsökt, men det bor 281,421,906 personer i det landet. Det är enkel sannolikhetslära att ett ganska respektingivande antal av dem kanske inte röstade av denna anledning)? Hade en utbränd och alkoholiserad John Lennon suttit i den brittiska Idoljuryn i ett sista desperat försök att rädda sin karriär som enligt kritiker "en gång var otroligt lovande men som ända sen uppbrottet med de övriga Beatlarna egentligen varit inspirationslös och intetsägande" om Mark David Chapman varit fri från fotsmärtor och på så vis en mer harmonisk människa?

Men det var inget av ovanstående exempel som drabbade mig just ikväll, jag tycker nämligen att inget av dem kan beskrivas som en vägg.
Det som hände mig var att jag fick ett anfall av vad som i brist på korrekt fackterm endast kan kallas "tråkslag". Jag hade precis sett en underbart rolig film, kollat efter uppdateringar på mina vanliga utkiksposter utmed den digitala motorvägen, pratat lite med några vänner över telefonen och spelat både "Super mario bros. 2" och lite "Contra", när jag plötsligt befann mig i brytpunkten mellan två aktiviteter, en brytpunkt som inte fick någon smidig övergång och därför envist stannade upp mitt liv i ett slags limbo. Jag hade ingen lust helt enkelt.
Jag pallade inte se någon film, skulle bara bli frustrerad om jag spelade datorspel, orkade inte spela musik, det var för sent att höra av sig till någon men för tidigt att gå och lägga sig, jag hade redan kollat alla webbsidor jag brukar kolla och jag var vare sig hungrig eller skitnödig. Jag var helt lealös, fast i ett kraftigt stadium av "pallar inte". Det värsta var att jag kände skuld och en liten gnutta ångest över att jag vid 24 års ålder inte kom på någonting att göra.
Under det evighetslånga ögonblick jag kände på detta vis slog det mig: Tänk om man fastnar så? Finns det något öde värre än att långsamt tyna bort till en liten boll av kolbaserad vävnad och apati, oförmögen att göra någonting då man inte orkar eller har lust? Tänk om detta skapar en paradoxal anomali i tid-rymdkontinuumet då man blir en veritabel vårdkase av anti-entusiasm som river upp själva verklighetens väv då den annullerar självaste gud (som vi förstår honom) då vi blir antitesen till den urkraft av motivation som skapade världsalltet, eller som allra minst leder till att någon slår tån i ett bordben i Taiwan i god kaosteoretisk anda.
Men så tröstade jag mig själv med att alla människor känner så ibland, och då blev det genast bättre.

Dagens Haiku:
Tävlan i hårväxt
En kamp haka mot haka
Blir kanske jämnt skägg

(Åh herre jävla gud, klockan är halv fem! Apatin har stulit en och en halv timme av mitt liv, och det verkar som om Kraken stigit ur havet. Att jag dessutom inte kan klämma ur mig en Haiku av högre poetisk kvalitet än vad som brukar återfinnas på DN:s "Namn och Nytt"-sida torde ju vara ett tydligt tecken på att det är bäst att gå och lägga sig och inte färsta för stor vikt vid vad man besudlar internet med.)

Reklam som en spegel av människosynen

"Laboratorietster visar att spädbarn som dricker läsk under de första mycket formativa åren av sitt liv har en större chans att bli accepterade och passa in under de där obekväma tonåren. Så gör ditt barn en tjänst: sätt dem på en strikt diet av läsk och andra kolsyrade, sockrade drycker för en livstid av garanterad lycka!"

"Hon kanske ser fräsch ut, MEN ragg, eskorter och prostituerade sprider Syfilis och Gonorré. Du kan inte spöa axelmakterna med en könssjukdom."

För alla er som tycker att allt var bättre förr:

Här kan ni se hur pantade ni är

Här Också, lite mer skrämmande denna sida dock. Inget för kräsmagade eller feminister.

Kan ju sätta alla debatter om sexualiseringen av reklamen i dagens samhälle i lite perspektiv.
Detta kan vara de roligaste bilderna jag sett någonsin.

Dagens Haiku:
Pensionärerna
Fan, vad ska man ta sig till?
Testa thorazine!

(Men inget konkret svar får man på den fråga jag kan tänka mig att alla någonsin funderat över:" är det alltid olagligt att slå ihjäl en kvinna?")

Moder natur är blind, eller rättvis

På aftonbladets hemsida kan man följa den stora naturbranden i området kring Los Angeles.
Man kan läsa om i synnerhet de stackars miljonärerna i Malibu som nu tvingas fly från lågorna, lämnandes efter sig bilsamlingar, plasma-TV, diamantplätterade bowlingbanor och vad nu ett liv i omåttligt slöseri kan anskaffa dig, ett mycket tragiskt levnadsöde. Sorgligt att individer ska drabbas, men det är inte utan att skadeglädjen far över mig med en vagt euforisk känsla. Folk som lever i överdåd bidrar garanterat mer till den globala uppvärmningen än folk som inte har råd att okynnesflyga, samla på bensinslukande veteranbilar och så vidare. Moder natur är en fantastisk skapelse. Hennes gunst är en av de mycket få saker som inte går att köpa för pengar. Inte heller lyckan, sägs det ofta av folk som inte har råd att försöka. Dock så drabbas rika människor långt mindre än vad en mindre bemedlad person hade gjort då det står tämligen klart att allt materiellt kan ersättas, bara man har råd.
Är det hemskt av mig att känna så? Har gottat mig i snaskiga bilder på webben ett tag nu, det är nästan pornografiskt! Hurra?

Om det är till någon tröst kan dessa stackars nu hemlösa personer resa iväg till något av sina andra hem, sommarstugor eller helt sonika köpa ett nytt ställe, eller varför inte tälta?

Dagens Haiku:
Segregationen
I lågor, Naturens Hämnd
Brinn Mercedes, Brinn!

(Jag kanske drar lite väl höga växlar här kring moder naturs motiv, men va fan, jag kan ju alltid åberopa konstnärlig förvrängning av sanningen)

Bara en liten till

Jag känner mig bara tvungen att efter diskussionen om svenskarnas lättja länka till denna sajt.

Igång igen

Efter att under många år levt i en annan tidsålder, av min något överambitiöse polare JK titulerad stenåldern men som jag själv skulle benämna som "tidigt nittiotal" har man nu kopplat upp sig mot det där globala nätverket alla talar om och trätt in i 2000-talet!

Internet, som när jag först testade det var till för universitet och forskningssäten (jag är alltså inte äldre än 24, men jag var tidig) på det gamla uppringningsmodemets tid har under årens lopp gått från att vara en plats att utbyta idéer och teser med varann blivit var mans forum för i princip allt man vill. Har en gammal PC gamer hemma någonstans där de förklarar vad internet är och att man kan spela en sorts spel där som heter MUD...
Exemplen haglar, men det känns som att de viktigaste punkterna för hemanvändaren är att kommunicera med vänner man träffar ändå, skaffa gratis film och musik, Porr, och att antasta andra med sina åsikter (Check.), så det är la det sistnämnda jag tänkt ägna mig åt här. Attack!

De senaste dagarna har jag haft fullt upp med att styra ihop mitt eget liv, samt att spela datorspel i 180. Fullt ställ alltså. ska på semester nästa vecka dock. sova i skogen och förtära ANSENLIGA mängder sprit. Men det blir nog bra.

Så dagens lilla politiska Rant. Reportrar utan gränser har publicerat sin årliga lilla undersökning om Journalisters rättigheter i olika länder, dvs hur länder rankas i hur lätt yrkeslivet är för journalister. På en kanske inte oväntad delad förstaplats kommer Island (de två-tre yrkesverksamma journalisterna där lever alltså gott) och Norge (kjempekult!). Längst ned på listan kommer Eritrea, nordkorea, Turkmenistan och Iran (surprise!). Känn er informerade, dammit!!!
Sverige klockar in på en stark 7:e plats, vilket ju är riktigt bra, även om man kanske tänker att en 150:eplats skulle kännas vettigt så fort man öppnar någon av våra större kvällstidningar och läser om Lokets tinnitus och den försvunna lilla Madeleines favoritnalle. Om vi hade lite äkta förtryck i det här landet hade vi kanske sluppit den typ av journalistik som dominerar kvällstidningslöpen, men å andra sidan kanske kvällstidningarna i Eritrea och Turkmenistan också skriver stora rubriker så fort applicerbar Realitykändis gråter i direktsändning.

Det lite intressanta i läsningen, som jag reagerade på var att två Västerländska Demokratier har två placeringar på listan: Israel och USA, som respektive klockar in på plats 44/103 och 48/111. Den högre placeringen på lista gäller inom landet, och den lägre i "extra territoriala områden" (Läs: Ockuperade, här ingår amerikanska intressen i Irak, Guantanamobasen och Palestina).
De högre placeringar dessa länder tillskansat sig är väl ingenting att vara stolt över, men allvarligt talat? De lägre placeringarna ligger ett antal punkter under under klassiska exempel på demokratiska övergrepp som Uganda och Kambodja. Är inte ett lands lagstiftning och journalisters rättigheter applicerbar i ockuperat territorium?
Detta är ett bra statistiskt exempel på hur dessa mer eller mindre aggressiva stater för en mycket svår balansgång för att rättfärdiga sina utrikespolitiska handlingar för världssamfundet.
Man frågar sig, hade oppinionen kring irakkriget svängt mycket om journalister motarbetats där i samma utsträckning som de motarbetas på Amerikansk mark? Och varför har inte journalister utan gränser cojones nog att slå ihop dessa siffror, vilket de gjort med alla andra stater i indexet?
Det känns som förstasidesstoff för vilken tidning som helst i världen att det propagandakrig som förs i det globala samhället är såpass uppenbart att det är mätbart. Men det skiter våra tidningar i.

Hela listan: http://www.rsf.org/article.php3?id_article=24021

Dagens Haiku:

Krig om uppfattning
Det är fan så man blir trött
Ska man stänga av?