Er egen, allvise guide till verkligheten (jag själv) har beslutat mig för att ta tillfället i akt och wallraffa litet bland den svenska eliten i deras högborg: Almedalen. Jag tänker inte här och nu skriva någon längre kolumn (även fast det är med mina blogginlägg som med öl: man lovar sig själv att bara ta en och sen kommer man på sig själv klockan 04:30 på en efterfest ute på landet full som en synnerligen full gurka) men jag kan bara skvallra om att jag mött ett flertal av de tidigare på denna sida namngivna och åsyftade svenska politiker som jag trots att de inte ligger i särskilt god favör hos mig själv lyckats hålla mig ifrån att uttrycka min åsikt inför.
Jag är lite stolt över mig själv faktiskt!
Annars är almedalen som den alltid är: Ett näste för rövslickeri och diskussioner mellan politiska- och "intresseorganisationer". Slagord flyger i luften fram och tillbaka, alla lovar och kritiserar hej vilt och som vanligt verkar de aktiva ha glömt bort att det finns en värld utanför den sfär där beslutsfattare befinner sig: den befolkad av makthavare, vare sig de är politiska eller ekonomiska sådana.
De Debatter och seminarier som bland annat mina skattemedel finansierat följer alltid samma mönster: en grupp människor som antingen håller med varandra eller inte gör det står och pratar vitt om något ämne de är insatta i (vare det småföretagarnas våndor utan EMU eller Infrastrukturens inverkan på sparvarnas revir) och antingen håller alla med varandra, eller så käftar de emot varandra. Hursomhelst så leder dessa debatter i regel aldrig till syntes, och i egenskap av skattebetalare, väljare, konsument och normalt funtad person så kan jag kanske tycka att det skulle vara trevligt om allting ledde fram till att folk kom överrens om bra ideér och genomförde dem.
Men men, jag får ju hursomhelst betalt för att vara här på ön och vi har haft ett par dagar med kanonväder, och det är ju alltid plåster på såren.
Annars är almedalen som den alltid är: Ett näste för rövslickeri och diskussioner mellan politiska- och "intresseorganisationer". Slagord flyger i luften fram och tillbaka, alla lovar och kritiserar hej vilt och som vanligt verkar de aktiva ha glömt bort att det finns en värld utanför den sfär där beslutsfattare befinner sig: den befolkad av makthavare, vare sig de är politiska eller ekonomiska sådana.
De Debatter och seminarier som bland annat mina skattemedel finansierat följer alltid samma mönster: en grupp människor som antingen håller med varandra eller inte gör det står och pratar vitt om något ämne de är insatta i (vare det småföretagarnas våndor utan EMU eller Infrastrukturens inverkan på sparvarnas revir) och antingen håller alla med varandra, eller så käftar de emot varandra. Hursomhelst så leder dessa debatter i regel aldrig till syntes, och i egenskap av skattebetalare, väljare, konsument och normalt funtad person så kan jag kanske tycka att det skulle vara trevligt om allting ledde fram till att folk kom överrens om bra ideér och genomförde dem.
Men men, jag får ju hursomhelst betalt för att vara här på ön och vi har haft ett par dagar med kanonväder, och det är ju alltid plåster på såren.
Dagens Haiku:
Likt en blixt kommer
Mitt politikerförakt
och förstör min dag
Likt en blixt kommer
Mitt politikerförakt
och förstör min dag
(En intressant sak med Visby är att man betalar ca 50% mer för mat här än hemma. Vidare blev jag serverad falafel häromdagen som var av samma typ som man köper i paket i frysdisken på ICA, med lite pommes till (lite här varandes ett viktigt ord i meningen) och betalade goda 110 spänn inklusive dricka. Men det serverades ju på porslinstallrik iallafall. Jag vill här understryka att jag inte är bitter. Kanske lite misantropisk, men inte bitter!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar