Det verkar endast finnas ett sätt att bilda sig en någotsånär verklighetstrogen uppfattning om vad de olika partierna som kandiderar i valet står för: Blunda, hålla hårt för öronen och försöka dränka ut hela eländet med lite sköna toner.
Det står helt uppenbart att den svenska journalistkåren, med undantag för de flesta av de som arbetar inom Public Service har drabbats av total pressetisk härdsmälta. När jag läste mina fem poäng journalistik (Vilket bör ställas emot mediakårens samlade vetande) så låg tonvikten av diskussionerna på lektionstid om Mediaetik, där dryftades bland annat urval, rubriksättning och vinkling. Jag är helt övertygad om att mina egna stapplande kunskaper inom området inte på långa vägar kan mäta sig med den akademiska rikedom som avsedda personer sitter, men det finns ett ord som verkar ha gått dem helt förbi:
Objektivitet.
Jag har tidigare dryftat detta ämne men nu är det inte roligt längre! Det är skrämmande att se hur dagspressen blir mer och mer av ett propagandaorgan för borgerlig politik. För propaganda är precis vad det är. Nu när vi ändå försöker stärka mitt Ethos så är mitt intresse för och utbildning inom retorik betydligt större än den gällande journalistik, och jag har ett speciellt intresse för propaganda. Därför så känns det särskilt beklämmande att läsa den valbevakning som görs av DN, SvD, Aftonbladet etc, och Expressen är bara löjlig!
Om jag skulle ge mig på att exemplifiera all min kritik mot årets bevakning av valet så hade detta inlägg blivit lika omfattande som en doktorsavhandling, så jag tänker ta den enkla vägen ut och länka till någon annan som gjort det. Ta sedan och läs den grundliga Wikipedia-artikeln om propagandatekniker, och vänd sedan med dessa glasögon blicken emot valfri dagstidning.
Men ett litet exempel på hur detta fungerar ska jag ge. Läs först denna artikel i DN, med rubriken "Rutavdraget gratis för staten". Rubriken säger allt. Nu går det inte att diskutera längre, bevisen är klara.
När man sedermera läser själva innehållet i artikeln upptäcker man snabbt ett par mindre viktiga ord: Kan, Bedömer och rimligt. Senare visar det sig att det hela inte baseras på aktuell forskning, utan en rapport som är från 2007. Men här är det för sent, ty rubriken har redan planterat värderingen i läsaren.
När jag idag läste en annan artikel i DN hittar jag, begravt längst ned under en massa trist text gömt i en vag formulering en dementi, publicerad i källan för den tidigare artikeln. Denna dementi ges av KI:s Generaldirektör (som ju kan antas ha en viss trovärdighet) och påpekar att den undersökning som den ovan nämnda artikeln stödde sig på var fem år gammal och beställd av lobbyorganisationen Almega.
Denna dementi fick (liksom partiledarutfrågningen med Maria Wetterstrand) ingen som helst uppmärksamhet i DN. Att denna publikations tystnad kring Miljöfrågorna, Carl Bildts okända förtroendekris, vurmandet för diktaturer och konstanta inhamrande av opinionssiffror påverkar utfallet av valet är tämligen uppenbart. Jag är så arg (uppgiven, bitter, desillusionerad) att jag ... Gaaah ... Rogntudjuuuu ... Cue BUNNIES!
 |
| Aaah, nödläge avvärjt! |
Så var det med det. Detta valet kommer att gå till historien som det val där pressetik och objektivitet föll i glömska. Min Indiske granne påpekade häromdagen sin fascination för att vi i Sverige, i TV ställde vår statsminister till svars, sånt händer inte där han kommer ifrån. Snart gör det kanske inte det här heller?
Men censur och politisk styrning av pressen är inte svaret, även om jag måste medge att det hade känts mycket tillfredsställande.
Jag skulle vilja föreslå en liten politisk reform, obetydlig men ändock oerhört viktig för demokratin: en demokratimärkning av media! Vi varningsmärker trots allt det mesta här i landet, och när det gäller ett val som kommer att få stor effekt på hur Sverige utvecklas de kommande decennierna då båda alternativen kan orsaka irreparabel skada på statsapparaten så är det inte mer än rätt att väljarna informeras om vart deras rapportering kommer ifrån. Tom Scott visar här hur det skulle kunna se ut!
Jag har nu två frågor till representanter för Journalistkåren:
Hur känns det att bryta så mot den grundläggande värdering om oberoende rapportering som är den sköra tråd ert existensberättigande hänger i?
Kommer detta blogginlägg att abuseanmälas och försvinna från era sidor?
Dagens Haiku:
Otroligt upprörd
Så det blir ingen Haiku
Förlåt så mycket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar