torsdag 9 juli 2009

Allvarligt talat

Så sitter man här i soffan, semestern har slagit till och på ett lagomt "min vanliga tur" vis så har de lovat 50 mm regn en dag som denna. Nu fattas bara sjukdomen, men jag är nöjd med att bara vara ledig! Då får man tid till sådana saker som att sätta sig in i världsläget och koncentrera sig på andra viktiga saker.

Bevistade som vanligt politikerveckan i almedalen. Samma skit som vanligt, utan några som helst undantag. Nuff said!

Det som fört mig till tangentbordet en dag som denna är en stor, geopolitisk händelse. Detta kan vara ett av de kulturellt definierande ögonblicken i vår samtid, och jag kan helt enkelt inte stå bredvid och tyst bevittna världen få hybris (popcornen är slut).
Jag talar naturligtvis om den "tragiska bortgången" av en av vår tids tongivande musiker: Michael Jackson.

Mitt eget förhållande till "kungen av pop" är långt och komplicerat, från ett kravlöst idoliserande under en prepubertal, naiv period via ett totalt avståndstagande (under puberteten, no less) till ett nuvarande stadie av "Meh, sjuk i huvudet men han kunde i alla fall göra catchy låtar".

Och kanske den förlorade länken?

Jag är dock tämligen övertygad att ryktet om stjärnans död är tämligen överdrivna.
Låt oss granska bevisen en stund:

  • Jackson skulle precis göra en världsturné, men avled plötsligt under "mystiska omständigheter". Låt mig klargöra: om en världsartist inte är vid god vigör, skulle de aldrig boka in 50 konserter med honom, inte när stenhårda rockers (Pantera, Tattoo the planet) ställer in sitt gig av rädsla för terrorister på flyget!
  • Jacksons ekonomi har länge varit i gungning. Hans ekonomiska status påminner nästan lite om Mc Hammer!
  • Jackson har länge kämpat med rykten om pedofili och andra små snaskigheter som "grov vårdslöshet med småbarn" och liknande små eccentriciteter.
  • Jackson har hela sin karriär gjort sitt bästa för att försvinna från det offentliga, ja till och med bytt hudfärg för att undslippa media!
Så med detta i åtanke så är väl stjärnans död lite väl lämplig? Jackson må vara ett av världens mest välkända ansikten, men han har ju tidigare visat sig vara villig till små modifikationer av sitt utseende. Dessutom finns en hel värld av information på internet om hur man gör om man inte orkar längre.

Om det finns en person som skulle tjäna på sin egen död så är det han! Så mycket jacksonlåtar som strömmat ur media de senaste veckorna har han dragit in mer stimpengar än vad de flesta artister ser under en hel livstid!
Många andra stjärnor genom åren har visat att döden är det bästa PR-tricket: Tupac, Elvis, Hendrix, Cobain, Morrison, listan kan göras lång.

Dia psalma kanske hade en poäng ändå?
Minns inte Michael jackson som en stor popstjärna, minns honom som den perverterade, trasiga människospillran han var, skapad av en förvriden värld och förvridna människor!
Hoppas att han får frid där på söderhavsön, där han dricker paraplydrinkar med Cobain & Hutchence, och snackar ho's med Biggie.
Jimi Hendrix in på rullator: "Jaså är det HÄR ni är".

Samtidigt mördas demonstranter i Iran, Kina och Honduras, men vem bryr sig när mannen som gav ordet "Androgyn" ett ansikte och gjorde det socialt acceptabelt att ta sig på Kodden på 80-talets dansgolv slutligen kraschar, utan att ha släppt en hitlåt på tio år.
Alla samlas under sorgens banér, alla synder förlåtna, och vi har än en gång visat vad som verkligen är viktigt för mänskligheten.

Dagens Haiku:
Hur många tårar
Fälls över villfarelser
Gråts i onödan

1 kommentar:

Unknown sa...

Jag är med på din linje, tror också att han låtsaskolat.
And yes, det är mycket löjligt att hans "gubben i lådan"-barn ska få så sjukt mycket mer uppmärksamhet än kravallerna i Kina och valet i Iran...
Sure, han var min första kärlek, min största idol i åldrarna 0-11, osv osv... Men nu har han gått vidare.