Okej, så jag har varit på semester. Luffat runt på soffor i tolv dagar, först i Lund och har sedan blivit visad JR:s Köpenhamn vilken inkluderade skumma nattklubbar i nedlagda industrifastigheter, rött chiliklägg i falafel, Nörrebro original hood och Dansk öl i märkvärdiga mängder!
En liten uppenbarelse har även slagit mig, ibland är verkligheten precis som på film. På lördagskvällen besökte vi en pub vid 'köttbodarna', lägligt placerad med utsikt över Köpenhamns "red light district". När vi runt elvarycket vinglade iväg för att hitta en bankomat och en falafel (med rött chiliklägg) blev jag varse hur likt det var hur ett sådant område porträtteras i hårdkokta thrillers. Lite väl läskigt var det när unga tjejer kläcker ur sig ett släpigt "Hello darling" när man går förbi...
Anywho: Idag har Operation Byebye babylon börjat.
För några veckor sedan kom en TV-pejlare förbi. När jag efter någon minut insåg att han inte var ett jehovasvittne ursäktade jag mig och gick tillbaka till köket för att rädda mina sojaschnitzlar från att brännas vid. Under denna lilla frist hann jag tänka efter: "När använde jag den där TV:n senast.
Jag kunde inte minnas. Det var en liten period förra vintern jag såg några avsnitt av mythbusters, men sedan dess har den stått där och inte ens varit i standbyläge.
Så jag förklarade vänligt men bestämt att jag inte använde den längre och ämnade göra mig av med den. Han noterade detta och lämnade mig åt min mat (som hade bränt vid och blivit vagt oätlig). Stärkt av känslan av att äntligen gjort ett avslut med dumburken åkte jag på semester i två veckor.
När jag väl kom hem igen så låg naturligtvis ett kravbrev från radiotjänst på dörrmattan.
Efter att ha suttit fredligt i telefonkö i en kvart fick jag äntligen prata med en handläggare, vilken jag förklarade för att jag visst tycker att public service är en fantastisk idé, men då jag inte använder vare sig SVT eller deras reklamfinansierade konkurrenter så har jag gjort mig av med själva maskinen med vilken en massa hemskheter letar sig in i vårt hem med.
Hon var väldigt tillmötesgående och trevlig, och vi avslutade samtalet på god fot med varandra.
Den känslan av frihet som infinner sig när man befriar sig från TV:ns slaveri är fantastisk! Det är som att stänga av mobilen lite, man känner sig automatiskt som en mer produktiv människa!
Men direkt dök ett problem upp: Vad fan ska jag nu göra med ytan som uppstår utan denna fula möbel?
Jag tänker Akvarium. Lite som animal planet, fast live liksom! Ett litet inredningsprojekt så här inför hösten... Vi får väl se. Bara för det så kommer det väl dyka upp någonting sevärt i höst bara för att, men jag tänker att jag då kommer att ha för mycket sjå med att jaga bort flygande grisar för att ha tid att titta.
En liten uppenbarelse har även slagit mig, ibland är verkligheten precis som på film. På lördagskvällen besökte vi en pub vid 'köttbodarna', lägligt placerad med utsikt över Köpenhamns "red light district". När vi runt elvarycket vinglade iväg för att hitta en bankomat och en falafel (med rött chiliklägg) blev jag varse hur likt det var hur ett sådant område porträtteras i hårdkokta thrillers. Lite väl läskigt var det när unga tjejer kläcker ur sig ett släpigt "Hello darling" när man går förbi...
Anywho: Idag har Operation Byebye babylon börjat.
För några veckor sedan kom en TV-pejlare förbi. När jag efter någon minut insåg att han inte var ett jehovasvittne ursäktade jag mig och gick tillbaka till köket för att rädda mina sojaschnitzlar från att brännas vid. Under denna lilla frist hann jag tänka efter: "När använde jag den där TV:n senast.
Jag kunde inte minnas. Det var en liten period förra vintern jag såg några avsnitt av mythbusters, men sedan dess har den stått där och inte ens varit i standbyläge.
Så jag förklarade vänligt men bestämt att jag inte använde den längre och ämnade göra mig av med den. Han noterade detta och lämnade mig åt min mat (som hade bränt vid och blivit vagt oätlig). Stärkt av känslan av att äntligen gjort ett avslut med dumburken åkte jag på semester i två veckor.
När jag väl kom hem igen så låg naturligtvis ett kravbrev från radiotjänst på dörrmattan.
Efter att ha suttit fredligt i telefonkö i en kvart fick jag äntligen prata med en handläggare, vilken jag förklarade för att jag visst tycker att public service är en fantastisk idé, men då jag inte använder vare sig SVT eller deras reklamfinansierade konkurrenter så har jag gjort mig av med själva maskinen med vilken en massa hemskheter letar sig in i vårt hem med.
Hon var väldigt tillmötesgående och trevlig, och vi avslutade samtalet på god fot med varandra.
Den känslan av frihet som infinner sig när man befriar sig från TV:ns slaveri är fantastisk! Det är som att stänga av mobilen lite, man känner sig automatiskt som en mer produktiv människa!
Men direkt dök ett problem upp: Vad fan ska jag nu göra med ytan som uppstår utan denna fula möbel?
Jag tänker Akvarium. Lite som animal planet, fast live liksom! Ett litet inredningsprojekt så här inför hösten... Vi får väl se. Bara för det så kommer det väl dyka upp någonting sevärt i höst bara för att, men jag tänker att jag då kommer att ha för mycket sjå med att jaga bort flygande grisar för att ha tid att titta.
Dagens Haiku:
Borta är burken
Ursäkten att inte umgås
Fantastisk känsla!
Borta är burken
Ursäkten att inte umgås
Fantastisk känsla!
1 kommentar:
Sjukt bra beslut. Jag saknar den inte alls! Jag tror det var sex år sen jag sist hade tv i hemmet. Om man räknar tv:n i korridorsköket var det drygt tre år sen, iofs. Sweet liv!
Skicka en kommentar