Det är livet

Lätta steg ger Beatet i natten,
ackompanjeras av stråklik vind över vatten
Sus genom lövverk går bärsärk i tystnaden.

Staden omger oss öm, vi som avsvor oss sömn
för att finna frid bland de majestätiska husen
där alla ljusen släckts för länge sen.

Två filosofer studerar samtiden
och låter nuet överskugga framtiden
på gröna stigar vi betvingar den

Förnöjt finner vi frid
i stället för ett tidsfördriv, kliv på kliv genom
Solna syftar vi att dryfta friheten

Med öppna ögon upskattar vi
den skatt denna Juninatt har att erbjuda,
Allting alltid där men blott just nu: här.

Solen påminns om att den finns
med ett blått lyster bort över Fridhemsplan
Men staden sover, vanan trogen.

Träden fäller sin skugga över oss,
slåss om solens första strålar
och målar svarta mönster i periferin

Jag och min vapendragare andas lugnt,
betraktar med var sin fridfull min
av livet yra en ny dag som gryr

Staden kråmar sig i sin lyster,
ystert dansande helt still, tricken intill rasslar tung förbi,
en lugn kakofoni i min urbana utopi

Och genom morgonen vi hemåt vandra,
löses av av de andra, trogna själar, dagens trälar
lika oss men inte alls som vi