Projektet fortlöper. Som beskrivet i problemställningen så har jag varit ganska missnöjd med mitt liv på det stora hela, och jag har tagit små små steg (av varierande framgång) i den riktning jag velat gå. Mitt stora problem har varit att det har funnits en sak som sinkat mig ganska så mycket.
Tillåt mig att förklara (som om ni hade något val):
När man som jag har definierat en stor del av sig själv genom ett väldigt snävt perspektiv så tenderar andra delar av en själv att bli lidande. Om man definierar sig själv utifrån någonting som är överlag dåligt för en så är det bara ett recept på undergång.
Det enda sättet att få ett slut på eländet har det förklarats för mig är att försöka bryta sådana ovanor tvärt, vare sig det rör sig om knark, hemska flickvänner eller Ishockey.
Så Fredagen den 4:e September 2009, klockan 17:45 gick jag upp till chefen och sade upp mig.
Det är inte dig det är fel på, det är mig...
Jepp.
Jobbet har stått i vägen för hela projektet hela tiden. Varje gång jag har semester slutar jag röka, och det går över efter en tre-fyra dagar på firman. Naglarna ser fortfarande ut som Gollums tänder och jag har aldrig tid med att göra någonting konstruktivt.
Så nu fick det vara nog, tack och adjö!
Jag känner mig stärkt, livet har tagit ett uppsving. Sakerna som jag kånkar runt på hela dagarna känns till och med lättare! Jag har återtagit kontrollen i viss mån.
För allvarligt talat: hur roligt är det att arbeta 25 dagar i sträck, 12-16 h per dag med saker vem som helst kunde ha gjort till en timlön lägre än ingångslönen för ett "hushållsnära tjänstehjon"?
Visserligen har jag haft en del roliga arbetsuppgifter, men då jag inte varit vaken nog att njuta av dem så kan jag tycka att det är lite skit samma.
Men med hela förändringen kommer så den stora frågan: vad ska jag göra nu?
Förslagen från mina invigda vänner har haglat: Konstnär, Estradör, Möbelsnickare, Lodis, Arkitekt, Operafantom. Världen ligger för mina fötter, och jag har bara en vag aning om vad jag ska ta mig till.
Så nu fick det vara nog, tack och adjö!
Jag känner mig stärkt, livet har tagit ett uppsving. Sakerna som jag kånkar runt på hela dagarna känns till och med lättare! Jag har återtagit kontrollen i viss mån.
För allvarligt talat: hur roligt är det att arbeta 25 dagar i sträck, 12-16 h per dag med saker vem som helst kunde ha gjort till en timlön lägre än ingångslönen för ett "hushållsnära tjänstehjon"?
Visserligen har jag haft en del roliga arbetsuppgifter, men då jag inte varit vaken nog att njuta av dem så kan jag tycka att det är lite skit samma.
Men med hela förändringen kommer så den stora frågan: vad ska jag göra nu?
Förslagen från mina invigda vänner har haglat: Konstnär, Estradör, Möbelsnickare, Lodis, Arkitekt, Operafantom. Världen ligger för mina fötter, och jag har bara en vag aning om vad jag ska ta mig till.
Så jag utlyser här en liten tävling: Den som kläcker den perfekta sysselsättningen för mig kommer kommer få ett litet pris, kanske en hemlagad middag (lär ju bli snabbnudlar nu när ekonomin blir lite tight) eller en fin krukväxt (har en garderobsblomma som inte riktigt är jag). Så Brainstorma på, inget förslag är dåligt!
Dagens Haiku:
Kapade kedjan
En syrlig smak av frihet
Infann sig sakta
En syrlig smak av frihet
Infann sig sakta
