?

Fuck yall!

Dagens Haiku:
Fan, inte en chans
Skulle inte dikta nu
så skiter i det.

(Det kan uppfattas som hostilt av vissa personer, men just nu uttrycker jag mest allmän frustration. Allt jag önskar mig av tomten är en neutronbomb eller kanske ett större parti VX. Hoppas att han verkligen finns...)

Nu blev jag glad igen

Det har varit en SÅDAN DÄR dag idag. Jublande upptäckte jag att då min granne helt saknar vett och reson (och har en normal dygnsrytm), då han började renovera lägenheten vi halv elva. Så sova har jag inte gjort. Väl på jobbet upptäckte jag att det absolut inte var min dag idag. Efter att ha krockat in alla kollin jag ens försökt mig på att flytta på i diverse dyra saker (som höll om någon kollega skulle se detta) lyckades jag göra två dundertabbar med bilen som potentiellt kunde ha slutat i för mig dyra olyckor, även fast turen var med mig och ingenting hände...
Sedermera upptäckte jag att genom en planeringsmiss kan jag eventuellt leva på "fisens mosse" första kvartalet 08. På toppen av detta har jag blivit genuint ignorerad av en bekant de senaste dagarna av någon för mig okänd anledning, en anledning som byter form och växer dag för dag i min vagt störda sinnesvärld. Då vi bara är ytligt bekanta borde inte detta vara ett problem, men av någon mystisk anledning är det det iallafall...
Till råga på allt pockar en liten vinterdepression någonstans under ytan. Den är lite som en svag förkylning kan man säga. Den blir aldrig stor nog att tvinga ned en i ett svart hål av ångest, men inte liten nog att inte vara djävligt störig. Skit alltså.

Men så upptäckte jag att jag behövde föra över lite pengar till syrran. Väl inne på internetbanken blev jag vagt förvirrad och ringde till kundtjänst, där en glad skånsk telefonkontaktpersonskille förklarade för mig hur jag skulle göra, varpå vi gled in i en längre diskussion kring hur de skickade ut Slobodan och Ivan till folk som fått överföringar av pengar de inte skulle ha. Då blev jag på bättre humör direkt.

Spännande hur sånt där funkar...

Dagens Haiku:
Jag såg en likfisk
Den simmade förbi nyss
För att säga hej

Förklaring till ovanstående dikt, även den på Haiku:
Nobelprissatsning:
Pretentiös, svår och obskyr
Hör du mig, Horace?

(För er som onanerar versmått: Horace har bara två stavelser, stavningen till trots. E är stumt. Fakk yoo!)

Jag har uppenbarligen blivit placerad i ett mycket svängigt fack...

Litet om Läkare och Fnask

Har idag besökt kinematografen och sett "Stardust". Kickass rulle.

Hursomhelst

Så besökte jag farbror doktorn igår. Jag brukar av hälsoskäl inte besöka läkare särskilt ofta, det känns som om de blir lite förnärmade av det. Jag tänkte nu utsätta en yrkeskår för grava generaliseringar, men jag har nog aldrig varit utsatt för en yrkeskår som visat så svalt intresse för sina kunder, vårdtagarna.
De få gånger jag besökt läkare eller tandläkare för akuta besvär (eller annat) har de varit mycket måna om att inte prata med en och inte spendera för mycket tid på en. Den läkare som genomförde hälsoundersökningen av mig igår hade den hastighet i rörelserna man enbart ser hos en mycket hantverkskicklig person som gör någonting väldigt trist. Han smittade av sig såpass mycket på mig att när det var dags för blodtryckskoll sa han åt mig att gå och lägga mig på en brits, på vilket jag med vagt chockad ton svarade att "Ja det är nog bäst så...".
När jag bröt två revben för ett par år sedan var det samma visa, man kände sig som att man var på McDonalds, snarare än en vårdcentral. Det faktum att jag var tvungen att lura mig till en tid var bara det löjligt som fan.
Och man undrar, hur kan dessa människor må egentligen? det kan inte vara lätt att vara läkare. Jag tycker fan synd om dem. Det känns som ett tragiskt levnadsöde, förutsatt att alla läkare är sådana. Då jag försökt småprata på mitt vanliga, nästintill klassiskt charmiga vis med denna yrkeskår har de verkat väldigt undvikande.
De enda två läkarna jag känt privat bjöd inte heller till en positiv bild av yrket. Jag ska inte gå djupare in på deras levnadsöden (för att skydda deras identiteter, deras efterlevande och för att inte ge mina läsare Iatrofobi) men de skulle kunna användas som avskräckande exempel i valfritt syfte.
Det skulle nog bli bättre om alla läkare var som frisörer. Gör så här, nästa gång du går till doktorn, ge honom/henne en stor kram! Bjud ut dem på en fika, eller vad fan som helst.

Hursomhelst.

Det har blossat upp en debatt om prostitution i Sverige, mycket tack vare att Veckorevyn publicerat en artikel om en prostituerad som gillar sitt jobb. Grattis till henne.
Vad som stör folk är att Veckorevyn (Denna fantastiska publikation som länge hållit integritetens fackla högt) lagt upp artikeln som en positiv beskrivning av ett skojsigt litet extraknäck. So far so good. Tydligen har skiten blivit JK och PO-anmäld också. Dagens nyheter rapporterar som vanligt.
Jag tänkte i ett plötsligt infall av journalistisk integritet och opartisk rapportering att jag skulle läsa själva artikeln (till skillnad från de flesta andra bloggare) men den går fan inte att få tag i! Om du, käre läsare har en länk till artikeln anser jag att det är din förbannade plikt att skicka länken till mig via en "kommentar" nedan.
Jag sökte igenom webben bland nyhetssidor, glada fnask's hemsidor och liberalistbloggar och så vidare, men ingenstans fann jag den åtråvärda texten, enbart debattinlägg i stil med "det är mäns förbannade rättighet att få knulla om man har pengar", problematisering av horstigma (Det var ett flertal bloggande prostituerade som framhöll att deras yrke är gravt stigmatiserande) samt moralmaniska personer vars inlägg i debatten närmade sig häxbål och så vidare.
Här ville jag bilda mig en egen uppfattning, men jag gick för långt i mitt sökande. Jag surfade in på Veckorevyns egen hemsida, i min oändliga idioti (Naivitet, Masochism).
Sidan började ladda, och det visuella intrycket som mötte mig fick mig att skrika till och febrilt hamra på off-knappen på datorn och vråla "THE POWER OF CHRIST COMPELLS YOU!!!". Medans datorn startade om vandrade jag en stund runt i mitt vardagsrum och gjorde vissa andningsövningar för att få ned min hjärtrytm, efter en stadig whisky.
När jag gjorde samma research kring nätvåldsdebatten (Som det inte blev något inlägg av) var det rätt så lugnt, men här blev jag riktigt illamående! Veckorevyn skulle kunna få världens samlade elit av porrstjärnor att bli vita i ansiktet och stödja sig mot närmaste stol.
Nu ska inte jag bli någon moralkärring här. Jag tycker att det är att gå till överdrift att JK och PO-anmäla denna publikation, men jag tycker inte att det är något bra forum för artiklar om lyckliga fnask heller. Men jag har ju inte ens läst artikeln. Det alternativet som kvarstår verkar vara att faktiskt gå och köpa det aktuella numret, och jag tänker här utöva min konsumentmakt genom att aldrig i helvete betala för skräpet.
Kort summering: Lugna ner er för helvete. Betala inte för skräpet. Ge det ingen uppmärksamhet.

Dagens Haiku:
Ingenting stämmer
Antikrist i min laptop
Fy, Stackars tjejer!

(Med Antikrist menas här veckorevyn i en negativ avsikt, och inte antikrist i den mer positiva bibliska bemärkelsen)

Moder natur är blind, eller rättvis

På aftonbladets hemsida kan man följa den stora naturbranden i området kring Los Angeles.
Man kan läsa om i synnerhet de stackars miljonärerna i Malibu som nu tvingas fly från lågorna, lämnandes efter sig bilsamlingar, plasma-TV, diamantplätterade bowlingbanor och vad nu ett liv i omåttligt slöseri kan anskaffa dig, ett mycket tragiskt levnadsöde. Sorgligt att individer ska drabbas, men det är inte utan att skadeglädjen far över mig med en vagt euforisk känsla. Folk som lever i överdåd bidrar garanterat mer till den globala uppvärmningen än folk som inte har råd att okynnesflyga, samla på bensinslukande veteranbilar och så vidare. Moder natur är en fantastisk skapelse. Hennes gunst är en av de mycket få saker som inte går att köpa för pengar. Inte heller lyckan, sägs det ofta av folk som inte har råd att försöka. Dock så drabbas rika människor långt mindre än vad en mindre bemedlad person hade gjort då det står tämligen klart att allt materiellt kan ersättas, bara man har råd.
Är det hemskt av mig att känna så? Har gottat mig i snaskiga bilder på webben ett tag nu, det är nästan pornografiskt! Hurra?

Om det är till någon tröst kan dessa stackars nu hemlösa personer resa iväg till något av sina andra hem, sommarstugor eller helt sonika köpa ett nytt ställe, eller varför inte tälta?

Dagens Haiku:
Segregationen
I lågor, Naturens Hämnd
Brinn Mercedes, Brinn!

(Jag kanske drar lite väl höga växlar här kring moder naturs motiv, men va fan, jag kan ju alltid åberopa konstnärlig förvrängning av sanningen)

Kring Kvaliteten på kontemporära artister

Det är inte utan att man skäms lite, att skriva blogginlägg vid halv tre en fredagkväll. I de bästa av världar hade man just nu varit full och på efterfest, i sitt esse. I stället sitter man hemma, full och lyssnar på Tango via Shoutcast (batanga radio), så jag tänker ursäkta mig redan i förväg för semantiska missöden, grammatiska profaniteter och allmänt språkmord. Detta är första fredagen på otroligt länge jag slutat mitt arbete före midnatt, och jag valde att gå på Satin för att träffa en "kompis", SpejsE som jag inte träffat på ett tag. Jag gick ut utan förhoppningar. Det visade sig att jag känner Vokalisten i ett av de två banden som spelade under kvällen från den korta tid jag Wallraffade som rumpmas.
Efter ett tags snack om hur livet ter sig i Dalarna nuförtiden var det dags för gig. Det är inte utan att man är lite impad. Jag har inte sett en krog så folktom på länge. 17 tappra själar stod och lyssnade (Förutsatt att jag räknade rätt) och det kändes mycket tomt framför scenen.
Billion Dollar Babies äntrade först. Äkta Sleazerock från Falun, och jag måste säga att trots den skamliga publikmängden (17) så betedde sig bandet mycket professionellt Bandets frontman Frank Kooistra vickade på höfterna på ett sätt som anammade allt det Van Halen, Mötley Crüe och dess gelikar satte som standard för många år sedan, och bandet gjorde en skitbra spelning överlag, trots dåligt publiktryck (17 jävla personer!!!). Man hade en bra kontakt med de få som stod framför scenen. Därefter gick "Sinicess" från Göteborg på scenen, och kontrasten var total.
Trots en sångerska vars röst var hänförande, och en batterist som fick ordentlig feeling så nådde Sinicess inte fram till publiken alls. Jag fick känslan av "Shoegaze"-förstagigetpåfritidsgården, och att bandet bara ville få giget ur världen, så de kunde åka någon annanstans och spela för lite mer publik. Delar av bandet verkade titta på sina polare i publiken och sucka, bitvis.
Sinicess verkade dock vara ganska skillade på vad de gjorde, så jag hoppas att de kan tända till lite mer på scen, även när det är lite folk. Jag kan tänka mig att de är riktigt bra live under rätt förutsättningar, men det räcker inte. För att vara en kickass Liveakt MÅSTE man hålla en skyhög lägstanivå.

Jag antar att jag är lite förstörd. Jag har arbetat länge med proffsmusiker, människor som vet att även om de betalande gästerna är få så har de faktiskt pröjsat en ansenlig mängd kosing för att se framförandet, och således förtjänar valuta för pengarna. Nu de senaste dagarna har det varit en fröjd att arbeta för/med Peter Carlsson och de blå grodorna, ett band som förkroppsligar hela konceptet med musikern som underhållare främst. Deras framträdande är... publikfriande är inte ordet jag söker, även om det är synonymt.

Många artister av idag har förlorat det centrala i artisteriet: Underhållning.

Underhållning är vad det hela handlar om. Men nuförtiden (iof har det kanske alltid varit så, men jag kan handen på hjärtat inte säga att jag är gammal nog att kunna ge en empirisk bedömning som sträcker sig längre tillbaka än -95) verkar det mer som att musiker över lag gör sin grej för att förverkliga sig själva och att få cred snarare än att ge publiken en upplevelse, att underhålla.
De riktigt legendariska artisterna är oftast borna entertainers. Jag kan här nämna band som Iron Maiden, Rolling stones, Iggy Pop, Aqua, David Bowie, Marilyn Manson, The blue man group och Povel Ramel. Detta är typexempel på musiker/artister som sätter den konstnärliga upplevelsen i första rummet, artister för vilka publikens välbefinnande sätts före det egna egot. Kanske är det en mognadsfråga, eller så är det helt enkelt en funktion av uppfostran. Hursomhelst så märker man ganska tydligt (iallafall om man övat sig lite) vilka motiv en person som står på en scen egentligen har. När man arbetar skiter man fullständigt i vad folk tar sig för på andra sidan multikabeln, man har fullt upp med att få dem att låta/se så bra ut som möjligt, men när man som publik står där och förväntar sig att bli underhållen så är det ganska svårt att njuta av en artist vars främsta motiv är att synas.
Efter mina egna (tafatta, katastrofiska eller helt enkelt gediget totalkassa) försök i rampljuset vet jag hur man känner sig däruppe också, och det är inte världens lättaste sits att vara i, men om man som etablerad artist tillåter sig att inte göra sitt bästa av någon anledning, vilken som helst, kanske det är bäst att låta någon annan äntra scenen.

I dagens DN.se kan man läsa under rubriken "Celine Dion Mobbad i Kanada - Ställer in" att sagda vokalissa valt att ställa in sin konsert i Halifax då elakheter har förekommit i lokalpressen. Jag måste säga att DET ÄR FAN SKANDAL att en av världens mest erkända sångerskor uppträder så OTROLIGT oprofessionellt att hon ställer in en konsert på grund av kritik. Jag skulle vilja se siffrorna på biljettförsäljningen innan jag uttalar mig vidare, men hon har som artist ett ansvar att genomföra en aviserad konsert om hon så bara skulle sälja en sketen biljett. Säga vad man vill om Celine Dion (ord som Överskattad, Publikfriande och Feg infinner sig i mitt sinne) men om alla artister som fått svidande omdömen i pressen skulle ställa in sina konserter skulle vi inte ha någon livescen kvar någonstans.
Lite extra fekalier vill jag här kasta på DN, som i denna notis gjort sig skyldiga till inte bara en Rubrik värdig kvällstidningarnas nöjessidor, men även tagit upp dyrbar tid (Min) med onödig information kring en Divas fasoner i en stad i storleksordningen Malmö på andra sidan Atlanten. Man kan ju undra vad detta har för nyhetsvärde. Själv använde jag detta för att vidare illustrera min tes kring Artisteriet och så vidare, skit samma. Dags för Haiku och lägga sig.

Dagens Haiku:
Som en Boll, helt rund
Uppfylld av härligt dalmål
Skall jag nu sova

(Har en känsla av att jag är på väg in i Surrealismen med min Haikudiktning, och det kan aldrig vara bra)

Bara en liten till

Jag känner mig bara tvungen att efter diskussionen om svenskarnas lättja länka till denna sajt.

I nikotinabstinensens sviter

Efter att ha kommit på mig själv med att stå ute i regnet och rusket och darrande på näven tända en cigarett, fast jag inget hellre ville än att gå in igen och efter att ha sugit i sig halva cancerpinnen märka att det smakade som ett mellanting mellan bajs och ångest så beslöt jag mig för att sluta röka igen. Fantastiskt, eller hur?
Femtioelfte gången gillt, tänkte jag och gick och lade mig. Morgonen därpå frukosterade jag med Herr Grön (En Baguette, en Cola, Två koppar kaffe och en kaka), varefter jag utan att tänka på det vandrade in på min lokala tobaksaffär. Jag väntade i kön, och kom på mig själv väl framme vid kassan att jag faktiskt inte skulle ha någonting, och lyckades i förvirringen köpa godis jag inte tycker om.
Senast jag slutade röka var det på grund av Ex-3. Mycket kan man säga om det förhållandet, men käringen hade en fantastiskt positiv inverkan på min konsumtion av rus- och livsmedel. Mestadels för att jag är en jävla toffel. Började igen på grund av stressig arbetssituation (Sommar, kallas det. Tro inte att min tillvaro är lugn sommartid, och det är garanterat ert fel. Vad ska ni med så mycket underhållning till?) och nu när vintern dykt upp och allt lugnat ned sig finns ett flertal anledningar till att inte röka.

• När man arbetar 200% har man råd med 50 spänn om dagen på cigg, Vid 25% är det värre

• Jag hinner numera ta det lugnt på andra sätt
• Det är svinkallt ute.
  

Så, när suget slog till ordentligt igår kväll surfade jag runt på sajter där de visade hiskeliga bilder på Kol och Lungcancerpatienter. Detta stillade mitt sug något, men jag är fortfarande lite stingslig. Letade igenom min lägenhet efter en CD tidigare idag, och var på vippen att skada flera av mina dyrare ägodelar.
Då jag är en dubbelmoral till naturen (Kvinnorättsförespråkare och mansgris, Socialist och misantrop etc ad naseum) så har jag ökat min konsumtion av snus lavinartat de senaste dagarna, och tagit till drastiska åtgärder i form av lösgodis och att dricka vatten tills jag nästan spyr. Det är inte särskilt kul att vara substansberoende på det viset.
Jag känner mig dock beslutsam denna gång (också) så det ska nog vara lugnt. Fast jag kallsvettas lite ibland.

I Frankrike strejkas det. Det är Sarkozy som ska reformera de statsanställdas avtal, och sparka närmare 23 000 anställda. Nu tycker folk att det är dåligt att de gått ut i generalstrejk, och bloggliberalisterna har en veritabel "field day" (Anglosaxiskt uttryck som betyder i princip "lycklig period på annans bekostnad" wiktionary) att kasta bajs på såväl den franska som internationella solidaritetsrörelsen. De vanliga flosklerna haglar: Sarkozy har faktiskt mandat (vann väl med halvannan procentenhet, vill jag minnas), Stackars entreprenörer drabbas och ekonomin går åt skogen. Har hört allt detta förut.
Strejken kostar frankrike enligt Finansministern 3-4 Miljarder sek om dagen, där har vi facklig kamp som KÄNNS, Booya! Dessutom har man börjat med sabotageverksamhet (Eller Direkt aktion och civil olydnad, som det heter om man inte är helt avert mot facklig kamp) mot järnvägens strejkbrytare.
Här har vi ett exempel på hur det kunde ha sett ut i sverige för ett år sedan. Ni vet, när "Det nya arbetarpartiet" och dess onda hantlangare på ett synnerligen arbetarvänligt vis rövknullade den substansiella del av befolkningen som någon gång under sitt liv kommer att vara i behov av A-kassa och fackliga representanter så djupt att det nådde tolvfingertarmen. SAC fick ödleflippen och gick ut i generalstrejk, medan LO (Överraskning!) höll blygsamma manifestationer eftersom de inte ville urholka sin "trovärdighet" inför avtalsrörelsen. Det är denna skribents fasta övertygelse att LO's passivitet i denna fråga som urholkade deras trovärdighet mest i deras historia. Ingen skandal med hyresrätter kan någonsin smälla högre än deras totala brist på solidaritet med arbetarklassen de så tydligt visade på ett riksplan hösten -06 och jag skulle tro att delar av fallet i medlemsantal det senaste året inte bara beror på att det har blivit dyrare, utan även det svek LO utsatte sina medlemmar och potentiella medlemmar för. Jag vet att det finns ett flertal LO-medlemmar som känner som jag, och till dem kan jag bara säga: VARFÖR I HELVETE LÄMNAR NI INTE ETT KORRUPT, SJUNKANDE SKEPP!?!

Sverige är i stort behov av en riktig fackföreningsrörelse, fri från kopplingar till politiska partier, fri från en ledning som bangar för att ta kamp mot sina privata vänner i näringsliv och riksdag. För inte alls många år sedan misshandlades strejkbrytare till döds i sverige, och nu blockerar man en salladsbar som inte vill teckna kollektivavtal medan man låter regeringen komma undan med att återinföra det samhälle vi hade när fackföreningarna först bildades. Nu förespråkar jag inte fysiskt våld mot strejkbrytare (Skamstraff, mobbing och offentlig uthängning räcker gott) men man kan ju välja en gyllene medelväg? Här håller jag faktiskt med Johan Staël Von Holstein (Som i vanliga fall räknas som en antagonist av rang, och jag ryser av skam och ångest i hela kroppen när jag get honom ett medgivande): Jantelagen måste krossas, så att vettiga människor vågar gå i facklig kamp mot Regeringen, LO och entreprenörer.
Lite som fransmännen gör nu. Vive la arbetarrörelse francaise!

Vidare kan man läsa att värnplikten inte skall avskaffas. Helt okej, men jag anser fortfarande att den skall vara allmän. Alla skall tvingas mönstra. Kvinnor som män, annars urholkas vidare den svenska jämställdheten.

Dagens Haiku:
Tågen står stilla
Sarkozy får fett med pisk
Men Reinfeldt skrattar