Projekt METAmorphosis, steg 2

Som ett led i min förvandling så har jag under ett par trista dagar på jobbet suttit och rannsakat mig själv. Mitt arbete med att förbättra från en förbittrad osund bakrund har tagit en stund, men tanken är sund och målet är inte särskilt efterblivet, givet att det önskade tempot uteblivit.

Som tidigare beskrivet (OK, nu ska jag sluta) så var barret inte rätt (vafan!?!) så det åkte av, rätt och slätt, och hur mycket har inte det gett? (Nu lägger du av, annars blir det huvudvärk i en månad! -reds. anm.) Jo en hel del faktiskt. Reaktionerna har varit överlag positiva.

När jag flyttade till mitt nuvarande gryt lade jag ned mycket tid och pengar på att inreda, och efter att jag blivit nöjd med resultatet så infann sig en känsla av tomhet, och nu då liksom?
Svaret blev att nu är det en makeover som gäller: nya pjuck, kläder, frisyr och tatueringar. Jag har börjat spendera min tid framför spegeln med nya aktiviteter, förr blev det mest hårdrocksposer och att öva på "arga minen", "sarkastiska minen" och "men herregud vad du är totalt dum i huvudet- minen", men nu är det hårformning, tandborstning och hudvård som gäller.
Jag har blivit fåfäng.

Eller vänta nu här, jag har alltid varit fåfäng. Skillnaden ligger nu i att det har börjat ta sig nya uttryck, och jag gillar det.
Denna nyfunna vurm för min fåfänga har börjat ta drastiska proportioner, och andra fasen i Projekt METAmorphosis har tagit sin början: mina naglar.

Ex-1:s största träta (Näst efter hårborstning, städning, matlagning, disk, personlighet och ambitioner) i vårat förhållande var att få mig att sluta bita på naglarna. Det började som "kärleksfullt" gnäll, vidareutvecklades via direkta order till handgripligheter och när inte ens det bet gav hon upp och dog en smula inombords, vilket skapade ett visst andrum för mig. Men häromdagen satt jag och tittade på mina egna händer av en helt ovidkommande anledning, och jag kom fram till insikten att hon kanske hade en poäng ändå: tre millimeter är kanske inte en bra längd för en långfingernagel iallafall. När jag såg över andra fingrars dito insåg jag att att de påminde om någonting mycket vackert:

Vänster pekfingernagel i närbild

Faktum är att de flesta kvinnorna i mitt liv har tagit upp det hela. Om detta nu är en indikation på att de är mer uppmärksamma eller mer kinkiga än män i frågan låter jag vara osagt, men då jag gjort det lite till en grej att inte lyssna på andra människor så har jag fortsatt att odla en tämligen rivig manikyr (Humorklubben flaggar på halv stång).

Tills i förra veckan. Jag fick lite nog och beslutade mig att sluta bita på naglarna.

Min vana trogen när det gäller att sluta med en dålig vana (tjugoelva rökavvänjningar på 13 år) så slutade jag "cold turkey". Det fungerade lika bra som vanligt, så jag beslutade att låta läkarvetenskapen lösa mina problem åt mig.
Glad i hågen traskade jag in på apoteket och frågade om de hade något piller mot dåliga vanor. Svaret var att nej, men de hade det fyndigt stavade "stop n grow" (sic), en dekokt i en liten glasflaska med ett utseende som påminner om flytande lim för byggmodeller.
Denna häxbrygd appliceras med en liten pensel, så om man är rädd om sin maskulinitet så är denna produkt inte riktigt rätt då man sitter och "målar" naglarna i tid och otid (efter måltider, handtvätt och vid sänggående).

Så hur fungerar det hela?
Jo denna färglösa luktlösa lösning härdar på nageln och löses upp av saliv, dvs att den aktiveras när man sätter tänderna i sina delikata keratinappendix. Det är ungefär som att krydda rådjurssadel med smörsyra.
Smaken kan enklast beskrivas som den av grapefrukt utan sötman och citrussmaken.
"Fy fan gris skitäckligt!" tänker nu i synnerhet JK och de flesta andra i något mindre utsträckning (Jag har aldrig hört någon hata en frukt så mycket som han) men det föreligger här ett litet problem: Jag råkar älska Grapefrukt, och trots att "stop n grow" verkligen smakar förjävligt så är den där lilla gemensamma nämnaren med denna konung av citrusfamiljen någonting som via en av de underligaste placeboeffekter jag varit med om tillräckligt för att jag ska förnimma grapesmaken.

Detta kan visa sig vara ett problem. Jag håller er underrättade.

Dagens Haiku:

Snuvig och skittrött
Behöver gå på muggen
Gnagelignag, Woops!

(Ipred var det ja, veckans heta potatis. Många bloggar hej vilt fram och tillbaka om det hela, IP-döljarprogrammen upplever ett stort uppsving och Piratpartiet skriker som små stuckna grisar. Roligast var dock Johan Hakelius)

Och nu, lite fredagsEMO

Inlåst ifrån ett utanför, där snön trots årstid yr
Det värker i ryggen och själen
Där söker jag nåt att ta mig för, på livsgnistan få fyr
trisdessen kan väl ha ihjäl 'en

Upplyst av skärmens kalla ljus, jag skriver bort min sorg
men vem är väl jag att klaga?
Man är ju trots allt inomhus, I min svinstia till borg
där grannarnas bastoner gnaga

Med sinnet slött utav veckors slit, med tom och bister min
Jag inväntar slutet på dagen
Med kroppen uttjänt av all min flit, men stödd på koffein
Det suger och rumlar i magen

Trots känslorna ska jag ut igen, att tjäna levebröd
Jag suckar, mitt jag decimerat
Jag gillar allting egentligen, men det blir nog min död
Långsamt och opassionerat

(Redaktionen vill här klargöra att efter regn kommer solsken, och efter fredag kommer lördag)

Att ta ut sina aggressioner på världen

Efter att ha kastat i mig frukosten för att hinna till jobbet idag så tog jag med mig tidningen. I mitt arbete har man ibland väldigt tråkiga arbetsuppgifter, och vissa av dessa kräver tillräckligt lite uppmärksamhet för att jag ska kunna läsa tidningen eller skriva små inlägg i denna blogg.

I en liten notis på Namn och Nytt-sidan i dagens DN omnämndes i förbifarten den rumänska flickan Alina Percea som auktionerar ut sin oskuld till högstbjudande (motbjudande?) för att betala för sina studier. Enligt annonsen är hennes "högsta önskan" att auktionera ut sin oskuld till en "Vänlig, respektfull och generös man", som om han kan uppvisa en dokumentation om att han inte har några veneriska sjukdomar "inte behöver bruka kondom". Hennes mödom skall tydligen finnas dokumenterad, och det är ju bra för en presumtiv köpare.

För oss förbittrade, cyniska och allmänt hiskliga människor (D. v. s Den del av befolkningen som inte är Rumänska artonåringar) så är det ganska uppenbart att de män som kan tänka sig att betala en större summa pengar för att ta en artonårings oskuld inte stämmer in på hennes preferenser. Jag vet inte hur gällande prostitutionslagstiftning ser ut i Rumänien, men jag kan tänka mig att definitionen innefattar all försäljning av sexuella tjänster, oskuld eller ej.

Det går rysningar i hela kroppen på mig då vissa bilder och scenarier rullas upp inför min inre syn (av vilka vissa är av en synnerligen humoristisk, om än vagt morbid natur) och jag känner att detta är någonting vi måste ta tag i.
Jag är helt för att man skall leva och låta leva, och jag är en stark förespråkare för pedagogiken "learning by fucking up", men jag kan inte stilla sitta och se på när en ung flicka på grund av sin naiva världsuppfattning går och förstör sitt liv över snabba cash (budet ligger f.n. på 5033€).
Så jag föreslår att vi startar en insamling, ni som vill donera kan kontakta mig via kommentarssektionen.
Målsättningen är att samla in tillräckligt med pengar för att vinna budgivningen, så att hennes oskuld tillfaller mig.

"Men vänta" säger här den vakne läsaren. "Skall verkligen Clqwrx sänka sig till den genomsnittlige snuskgubbens nivå?".
Självfallet inte. När det gäller sådana summor pengar som flickstackaren har i åtanke (50 000 €) så skall garanterat ett kontrakt upprättas. Som tidigare nämnt är jag en stark förespråkare för den pedagogiska principen "learning by fucking up". Således måste hon ju lära sig en läxa, och då jag själv inte känner någon attraktion till människor med hennes moraliska värderingar så infinner sig läxan i att jag tänker tjuvhålla på hennes oskuld tills hon antingen köper loss den för en hutlös summa pengar, eller bryter kontraktet så jag kan stämma öronen av henne.
Det är en win-win investering med närmast garanterat stor avkastning, och då jag på mitt vanliga genomtänkta vis placerat mina pensionspengar i AMF så måste jag tänka på min framtida försörjning.

Dagens Haiku:
En vettig lösning
Återinföra Stegling
för ärkefuckups

(Varför önskar man folk en glad påsk när högtiden i vår del av världen firas till minne av att man torterade ihjäl en person vi ser upp till?)

När humor blir konst

Detta är ett Pikoblogginlägg (i alla fall för denna sida) och saknar därför Haiku och djupare mening.

Hittade denna lilla godbit via Cracked.

Om jag fattat det hela rätt gör någon sig lustig genom att klippa ihop en klassisk smörsång med en TV-shopfilm som säljer en av deras vanliga "lös-alla-dina-problem-med-elchocker"-produkt. Men här tar den absurda humorn en oväntad vändning: den blir på något vis utmanande och tilltalade mig. Fin liten rulle det där...

Med anledning av dagens seger

Jag kallar det en seger, ja. Mest med anledning av Dag Elfströms finstämt Ultrakonservativa lilla krönika. Han satte liksom orden i munnen på mig. Dag skriver lagom bittert och agitatoriskt, och jag känner igen mina egna retoriska strategier här och där även om jag kan tycka att han likt många andra självutnämnda Rojalister hålls med en total avsaknad av humor och insikt om hur hans uppenbart reformfientliga inställning kan verka verklighetsfrånvänd för ofrälset, två saker som nog hade hjälpt honom att vinna sympati för sin poäng.

För er av mina läsare som är brutalt lata, ointresserade eller bara saknar vissa av de färdigheter som krävs för att passa in i det sena 2000-talet (Grön text betyder "för muspekaren hit och klicka med vänster musknapp" (eller scrollhjulet för lite extra High-Techmagi!)) så för Dag tesen att på grund av att "det röda 70-talet skär som en kniv in i det nutida Sverige" så har kungamakten och dess traditioner underminerats då en simpel "Gymägare från Ockelbo" lyckas gifta sig till kungamakten och får grunda en ny dynasti, alltihopa i ett hopdrömt (?) republikanskt konspirationsscenario.
Nu kan man ju diskutera huruvida denna röda sjuttiotalskniv kanske egentligen är ett sista sprattlande från en döende röd idealfisk som nyliberalismen med hjälp av såväl Alliansen som Socialdemokratin slitit upp ur utopins hav för att kvävas till döds på den brygga som är Rosenbad, men jag tror att de allra flesta kan vara överrens om att detta tillhör en annan debatt.

Jag tänkte här citera Dags slutord:

• "Monarkin är ingen jämställdhets- eller jämlikhetsfråga. Monarkin är ett kulturarv, som skall vördas och vårdas. Monarkin står för stabilitet, kontinuitet, och tradition. Och som Drottning Elizabeth av Storbritannien (alltså Drottning Elizabeth II:s mor) sade: "Traditions are meant to be kept". -Dag Elfström

Låt mig här svara med rungande "Joho!", "Jaså?" och "Absolut inte!":
För det första: Den socialistiska vågen på 70-talet misslyckades med att ändra det som är själva kärnan i klassamhället: Nepotismen, att det finns folk som på grund av sin familj kan kringgå det meritokratiska/demokratiska systemet.
Någonting en Gymägare från Ockelbo nu lyckats med. Han känns som ett ganska fräscht alternativ till en dyslektisk fartdåre med franskklingande namn. Nepotismen och Cronyismen är dock fortfarande mycket central i det svenska samhället men om vi lyckas uppriva den enda egentligt grundlagsstadgade nepotismen vi har kvar så har vi tagit ett steg emot ett bättre samhälle.
Det är i sig en paradox att Monarkin har fått fortsätta vara statsskick, då man utan alltför mycket fantasi kan se att ett monarkiskt system bryter mot regeringsformens första två paragrafer, men varför skulle vi rida ett par så oviktiga hästar? (Pun jävligt intended).

För det andra kan man ju diskutera hur stabila vår kungafamilj har varit. Jag skulle här kunna skämta grovt (och ganska underhållande) om ätstörningar och buskörningar men det är inte roligt, någon kunde ha dött!
Låt oss i stället tala om kontinuitet och tradition. Den svenska monarkin är i sig en gammal tradition, även om den grundades en gång i tiden i blod och våld men den stående bernadotte-dynastin är den mest långlivade svenska konungadynastin i historien. En poäng där för kontinuiteten, men allvarligt talat så har inte kontinuitet varit den svenska kungakrönikans ledord tidigare än 1810. Dag talar om att successionsordningen ändrades under "kuppartade former [sic]" och då vill jag, bara för att det är sån jag är (Småsint och sökande billiga poänger) påpeka att utnämnandet av Karl XIV Johan, den förste Bernadotten skedde under synnerligen "kuppartade former", men vem minns idag Carl Otto Mörners smusslande för att få resa till Paris, hans mer eller mindre direkta lögn till Bernadotte och hans handlande emot sina regeringsgivna order?

Så slutligen till citatet från drottning Elizabeth: om citatet inte gäller monarkin så får det IG (dammit!)! Om det nu gäller monarkin så skulle jag underkänna citatet då den som ställde det uppenbarligen var partisk och således inte kan godkännas som ett argument (Saknade dessutom en källhänvisning. Skärpning Dag!).
Men brytandet av traditioner är vad som gjort Sverige till vad det är idag. Hade vi inte brutit traditionen med Despotism, dvs den gamla monarkiska diktaturen hade Dag garanterat inte kunnat skriva sin artikel utan påhälsning från informationsministeriet. Hade vi inte börjat bryta traditionen med kvinnans underordnade ställning hade vi haft ett ganska hemskt samhälle , och hade vi inte brutit traditionen med hembränning hade vi levt betydligt kortare, och många är tämligen stolta över brytandet med såväl den Katolska som den Protestantiska traditionen.

Brytandet av traditioner pågår ständigt. Kulturen evolverar på samma sätt som naturen, och det är oundvikligt. Bernadotte sitter på grund av politisk progressivitet, och ätten kommer att komma till ända på grund av samma fenomen (eller jordens undergång. Either way.).
Kungahuset är lite som Kalle Anka på julafton: En färggrann kvarleva från en svunnen tid men förr eller senare tröttnar tittarna, och då tar SVT obönhörligen bort programmet ur tablån.
De traditionerna som är viktiga att värna om är de som är viktiga för folkets välbefinnande som demokratin, jämställdheten och Carl-Bertil Johnssons Julsaga.

Dagens Haiku:
Men hur gör vi sen?
Hur ska vi välja stadschef?
Tänk TV-Såpa!

(detta inlägg är på intet sätt sponsrat, godkänt eller uppmuntrat av Republikanska Föreningen, men jag kände ändå att stämningen krävde att jag länkade till dem.
Här finns en bild på vår blivande kung, ser han inte glad ut?)

Verkligheten kan vara nog så osmaklig.

Okej, jag brukar inte skylta med min vegetarianism.
Om det finns en sak som jag hatar är det människor utan självdistans/insikt och sorgligt nog tenderar vegetarianer och veganer att falla in i det facket, och trots att jag är utrustad med en god portion hat mot mig själv så måste jag dra gränsen någonstans.

Men idag så vill jag dela med av en liten videosnutt jag hittat, flera av er andra har nog sett den. Den visar hur en enligt utsago ihärdig pälsförespråkare reagerar när hon ställs inför hur resten av en mink ser ut. Hoppas att det kanske biter?

http://www.youtube.com/watch?v=cngQmRZ9jNw

Citerar "Katastrof" på Buzz: Det är ju många gånger man undrat vad man ska ge en person som redan har allt...

Dagens Haiku:
Vegetarian
Har hört allt du kan säga
Nog talt om detta

(Har nu vant in nya frippan. Enda negativa reaktionen var från fröken E, som på sitt vanliga charmanta vis utbrast att jag förlorat allt mitt Sex-Appeal. Vad skönt, tänkte jag. Nu får jag äntligen lite lugn och ro!)

Söndagsnatt

In sveper så den månklara natten, över vinterstaden och försänker den i den pittoreska värmen bara en kylig vinternatt kan ge, det var bara att inse att den orangea 25-wattarens sken bara gav sken av att ha någonting att sätta emot den.

Utanför kör två plogar och föser med sina bogar undan den snö som fallit de senaste dagarna pö om pö upp i en snöborgstäckt ö omgiven av en vändplansvallgrav, skrapet av deras skopor dovt genom väggen, men en smäll rakt in i gatstenen skanderar och hela vardagsrummet vibrerar.

Jag skvatter till där jag sitter, försjunken i serier varm, trött och själaglad får jag syn på triangeluret någon skulpterat och skurit ur kromat stål, som obarmhärtigt visar på ett gapande hål i tid och rum, stum stirrar jag i tvivlan på urtavlan, är hon redan halv två?

Jag sträcker på mig och gäspar så, gnuggar gruset ur ögonen och grubblar lätt över hur det kunde ha blivit så sent, det var ju bara nyss jag kom hem, även om det var fyra timmar sen. Tröttheten har smugit sig på så jag lägger ifrån mig publikationen, avnjuter den sista gäspningen och dras zombielikt emot bädden. Lakanens förföriska charm lurar mig, Jag faller som en fura, faller en faller i alla fall en trött en med huvudet rätt ned i kudden, och seglar ut i den paradisiska drömmen.