Nöjda nu?

Plopp i lådan. Vaknade varm och lycklig idag, så nu ska jag bita huvudet av ett gammalt ämne:

I dagens press kan man läsa för mig knappast chockerande artiklar om hur EMI, som tillhör de fyra stora musikförlagen/skivbolagen (Tillsammans med Universal, Sony BMG och Warner) skall avskeda upp till 2000 anställda, eller en tredjedel av sina medarbetare inom skivinspelning och trycksaker. Tillsammans med den dystra statistik kring skivförsäljning som jag tidigare nämnt på denna sida så är det inte utan att man blir lite domedagsprofetisk.

Ett av de starkaste argumenten för piratkopiering har varit att det enbart drabbar rika storföretag, vilket ju nu har hänt. 2005 hade EMI 13,4 % av hela marknaden för inspelad musik, vilket ju torde klassa dem som ett av dessa stora, ondskefulla bolag som drabbas.
De mellan 1500 och 2000 medarbetare på EMI som nu kommer varslas om uppsägning har nog ett och annat att säga om vem som egentligen drabbas.
För att sätta det hela i perspektiv så är denna uppsägning lika stor som om man hade avskedat alla anställda på lantmäteriet i Sverige. Ni vet, de där som ritar de flesta kartor som man använder, och ser till väg och byggnadsplanering.
Man brukar hålla som tumregel att för ett skivbolag är en av tio artister lönsam, denna artists intäkter främjade nio andras produktion. Jag kan lova att det finns ett antal artister DU (dvs du som läser detta) älskar som aldrig fått chansen om så inte var fallet. Ändå demoniseras film- och skivbolag och artister som ena snikna själviska jävlar, som nu går på knäna.

För att exemplifiera, låt mig här lista ett par artister knutna till EMI och dess etiketter, som teoretiskt kan komma att bli undanprioriterade vid nedskärningar, eller vars like kanske inte kommer att signas och finansieras av ett sådant skivbolag i framtiden:

• Beastie Boys
• Blur
• Nick Cave
• Depeche Mode
• Ed Harcourt
• Iron maiden
• Korn
• Kraftwerk

Det är ett välkänt faktum att när ett företag måste göra nedskärningar eller omprioritera sina investeringar så måste företaget satsa på "säkra kort". Alla vi som uppskattar lite mindre publikfriande kultur kommer att märka en tillbakagång av publicerandet av sådan, då det kommer att bli svårare att få sådan produktion att gå runt ekonomiskt. Detta lär man sig på företagsekonomilektionerna på gymnasiet.

För att göra exemplet ännu mer tydligt, gå bort till din skivsamling. Plocka fram alla CD (LP för er som fattat) och titta i fodralen. Räkna antalet EMI-loggor. Lägg dessa för sig i en hög och se skillnaden i storlek mellan EMI och inte högarna. Vill du gå ett steg längre kan du pricka av plattorna mot denna lista.

Så vad ska vi ta oss till? Vad kommer att hända med musikbranschen?
När det inte går att tjäna pengar på inspelad musik längre (Och den dagen kommer nog snarare än man tror) kommer kulturen att behöva tjäna pengar på annat sätt. Livescenen har vuxit i Sverige de senaste åren, och merchandising kommer att växa. Man kan anta att bokningsagenturer kommer att ta över skivbolagens roll med finansiering av inspelningar, och förr eller senare kommer inspelad musik mer att användas i reklamsyfte för livespelningar och T-shirts. För att täcka sina kostnader lär dessa företag ta ut feta arvoden, och artisten står åter med lång näsa.
Men det finns inte utrymme för hur mycket livemusik som helst. De artister som inte genomför livespelningar kan komma att försvinna in i obskyriteten som heminspelade plattor ofta medför.

Men vänta säger piratförespråkarna. Radiohead släppte sitt senaste album på internet under devisen "betala vad du tycker det är värt", och folk betalade.
Denna distributionsform är naturligtvis ett stråk av framtiden, och verkar vara i ropet just nu. Jag tycker att det är spännande och önskar alla som väljer denna form av distribution lycka till, men innan det används som ett argument för fildelning och piratkopiering skulle jag vilja läsa statistiken från Radioheads lilla experiment. Men av någon tokig anledning har de valt att inte publicera denna statistik...

Skivbranschen är ett praktexempel på när kapitalistiska motiv främjar de estetiska, och när dessa pengar slutar flöda in kommer denna del av vår kultur att urholkas. Att inte betala för sin konsumtion av populärkultur (eller impopulärkultur) är således delvis att bita sig själv i arslet.
När en artist inte kan leva av sitt värv enkom så måste han/hon arbeta med annat, och man kan bara spekulera i vilka låtar eller plattor, älskade och högt aktade av millioner människor som aldrig sett dagens ljus (eller större spridning) om upphovsmännen haft ett heltidsjobb utöver musiken att koncentrera sig på.
Tänk er bara Björn och Benny som inte riktigt hann få till ett vettigt bidrag till melodifestivalen -74 då det dykte upp en stororder på smedjan, hade Bob Marley skrivit "No woman no cry" om han kört buss 9h om dagen?

Inget ont som inte för något gott med sig dock. Man kanske kan få möta en mycket tyst Per Gessle i drive-in kassan på Max om ett par år.

Dagens Haiku:
Vill gå och fiska
Människor på rad i kö
Pommes-frites till burgarn?

(Pommes-Frites. Uttala ordet. Två stavelser, dammit!)

Reklam som en spegel av människosynen

"Laboratorietster visar att spädbarn som dricker läsk under de första mycket formativa åren av sitt liv har en större chans att bli accepterade och passa in under de där obekväma tonåren. Så gör ditt barn en tjänst: sätt dem på en strikt diet av läsk och andra kolsyrade, sockrade drycker för en livstid av garanterad lycka!"

"Hon kanske ser fräsch ut, MEN ragg, eskorter och prostituerade sprider Syfilis och Gonorré. Du kan inte spöa axelmakterna med en könssjukdom."

För alla er som tycker att allt var bättre förr:

Här kan ni se hur pantade ni är

Här Också, lite mer skrämmande denna sida dock. Inget för kräsmagade eller feminister.

Kan ju sätta alla debatter om sexualiseringen av reklamen i dagens samhälle i lite perspektiv.
Detta kan vara de roligaste bilderna jag sett någonsin.

Dagens Haiku:
Pensionärerna
Fan, vad ska man ta sig till?
Testa thorazine!

(Men inget konkret svar får man på den fråga jag kan tänka mig att alla någonsin funderat över:" är det alltid olagligt att slå ihjäl en kvinna?")

Skott, skott, dödsstöt och skottår

En lång tystnad har det varit. Jag vet. Efter ett jäkla arbetande kom säsongens störtdykning, och nu är frekvensen på arbetandet ganska låg, vilket på ett irriterande sätt har lett till mycket sena kvällar. Mönstret är det gamla vanliga: Se på film till gryningen, efter vilket man sover till skymningen. Repeat.
I går kväll satt jag vagt förgiftad uppe till fem på morgonen fördjupad i Bonsaiaquarium, och jag känner att ett nytt mycket starkt intresse har bitit sig fast hårt. Detta förfarande föranledde en viss störning i dygnet, då jag inte ställde någon väckarklocka, förvissad om att jag ändå skulle bli väckt antingen av någon överentusiastisk kund/kollega/polare per telefon alternativt den febrila renoveringsverksamhet min granne valt att berika mitt liv med de senaste två veckorna (satans hantverkare! hur kan man borra betong mellan 1000 och 1700 med en timmes lunch mellan 1200 och 1300 varje vardag i en vecka? Normalt folk ligger faktiskt och sover!).
Lite skamsen över att ha vaknat vid halv sex på kvällen satte jag mig med en nybryggd kopp kaffe och läste DN. Jag vet, jag borde finna en mer harmoniserande uppvakningsprocess (som Tai Chi eller romantiska TV-serier) men då jag vuxit upp med att far och mor läst tidningen på mornarna kan jag själv, likt Pavlovs hund inte låta bli. Doften av kaffe och trycksvärta är på något proustianskt vis oemotståndligt för mig. Och så genom ett trollslag känner jag att jag måste ventilera mina åsikter. Grattis världen (i alla fall den del av den som behärskar svenska)!

Två saker är på tapeten just nu: Dödsskjutningen i Rödeby och Fyrverkeridebatten (jag tänker högaktningsfullt helt och hållet skita i det Amerikanska valet. Den store samhällsdebattören Chamillionaire lär ha sagt att "The white house is gonna stay white even though we know that Obama's black").
Den 50-åriga familjefar som tröttnade, fick flippen och sköt ihjäl en 15-årig mopedligist och skadade dennes 16-årige polare allvarligt ska upp i rättegång. DN har i dagens upplaga (5/1 -08) ägnat ett helt uppslag åt händelsen. Här är den korta versionen:
Ett ungdomsgäng, som trakasserat, mordhotat och misshandlat familjen i ett år kommer in på tomten. De skadegör på tomten, och anfaller bilen i vilken modern i familjen sitter. Fadern, full och "tillfälligt sinnesförvirrad" (juridikens löjligaste term) plockar fram hagelbrakarn och skjuter två av ligisterna, och går sedan in i huset och ber sin son, som redan ringt till polisen att beställa en ambulans eller två.
Jag var inte där, men allvarligt talat. Karln står åtalad för mord och mordförsök. Jag vet så mycket att definitionsmässigt så förekommer ordet "mord" i juridisk mening endast med kriteriet att planering föreligger. Jag anser att detta ganska solklart är ett dråp och ingenting annat.

När jag ett tag bodde mitt emot en högstadieskola blev jag själv utsatt för trakasserier. Visserligen var de inte riktade direkt mot mig. Mopeder åkte runt på skolgården dygnet runt, och det skedde en hel del "pojksträck" (läs vandalism) mot min och mina grannars cyklar och annat, inne på min bakgård. När jag efter ett halvår flyttade därifrån pga studier så hade jag kommit väldigt långt i planeringsarbetet kring att klämma åt dessa skitungar ordentligt. Jag själv gjorde aldrig någon polisanmälan, då mitt förtroende för den svenska polismyndigheten redan då var mycket låg, och efter att ha följt Rödebyfallet ingående har ju inte det lilla förtroende jag hade blivit större.
När det går så långt att en person som inte har haft någon drivande roll i en konflikt efter SEX fruktlösa polisanmälningar blir så desperat att han tar till vapen för att ändra sin situation, anser polismyndigheterna att han är en mördare. Inga förmildrande omständigheter här, trots att det står tämligen uppenbart att brottet är framprovocerat.
Jag kan aldrig säga att jag är någon juridisk expert, men jag är av åsikten att jag någonstans besitter en liten gnutta sunt förnuft och denna sitter just nu och skriker högt "ÄR NI HELT FRÅN VETTET? INTE FAN ÄR FAMILJEFADERN NÅGONTING ANNAT ÄN ETT OFFER!".

Detta är mer ett extremfall av civil olydnad i mina ögon. När folkgrupper tar till vapen för att få slut på förföljelse och statliga trakasserier i diktaturer kallas de frihetskämpar. Om du som läsare inte fattat parallellen ännu kan jag påminna om exempelvis FNL-rörelsen eller varför inte den solidarisering Sverige har med demokratiseringsrörelserna i världens diktaturer idag. Rödeby kan i alla fall jag se som en mikroparallell.
Men vi lever i ett "demokratiskt rättssamhälle", och i ett sådant kan man inte ha folk som helt sonika skjuter på folk när saker har gått för långt. Att helt fria familjefadern från alla brottsmisstankar vore radikalt, och jag själv tycker inte att han ska slippa undan helt. Däremot så anser jag att en längre fängelsedom för mord skulle vara löjligt överdriven.
Det enda goda som kan komma ur detta är att myndigheterna ändrar sitt modus operandi när det kommer till den form av fall som föregått denna "tragedi". Men som jag uppfattat det har de mest ägnat sig åt skuldförskjutande, även om ett par myndigheter har visat att de är redo för att bita i denna ruttna frukt. Men när justitieombudsmannen inte vill ta i det vittnar det ju om en ovilja att ta tag i det ordentligt. Det är så att man blir förbannad.

Vidare har årets nyårsraketer skördat ett direkt dödsoffer (japp, dog gjorde han 16-åringen) och bränt ned stora värden, för att inte tala om alla de människor som blivit störda av alla raketer som detonerat i tätbebyggda områden. Och debatten rasar. Ska vi förbjuda fyrverkerier, och när nu EU-lagstiftning träder i kraft 2011 kan man tydligen börja med smällare igen.
Jag har själv arbetat med Pyroteknik i ett flertal sammanhang, främst under konserter och i de sammanhangen är säkerhet det man främst måste tänka på. När jag gör ett pyrojobb har jag alltid minst tre brandsläckare med mig.
Jag anser inte att man ska låta privatpersoner hantera sprängämnen. Alls faktiskt, och i synnerhet inte i samband med Alkohol. Det är spännande att vi har en otroligt restriktiv vapen, kniv och droglagstiftning, men när det kommer till sprängämnen (Som tydligen inte är särskilt farliga?) kan en full 18-åring gå in på närmsta närbutik och köpa en pjäs med sprängkraft nog att ta livet av folk, som dessutom kräver direkt kontakt med pjäsen för att tända stubinen. Sedan är många av de raketer som skjuts av inte menade att förnöja med sin skönhet, utan riktas mot folk och deras hem av minderåriga ligister som pojksträckar sig. Man kan bara hoppas att dessa ligister är de som får sig en näsbränna slutligen. Allvarligt talat kan jag inte känna någon empati för dessa personer.

Och så kommer diger statisktik som på ett tydligt sätt visar att inspelad musik förr eller senare kan komma att vara ett minne blott. Även om musikindustrin digitaliseras kommer den att urholkas, och den verkar vara ekonomiskt utdöende. Jag lutar mig tillbaka och ser nostalgiskt på mina plattor, som står i sin falnande prakt i bokhyllan.

Dagens Haiku:
Fyrverkerier
Skördar offer mer frekvent
Praktisk darwinism?

(Till alla de som skadats fysiskt eller ekonomiskt av fyrverkerier avfyrade av andra: det är inte ni som avses)