Ett öppet brev till min högra Gastrocnemius

Käre medarbetare!

Som du kanske har märkt så har du belagts med lite högre arbetsbörda såhär efter Jul och nyårshelgen, vilket ju inte är så konstigt. När man betänker hur den ömma moder inom vilken du (tillsammans med resten av den helhet jag faktiskt utgör) spenderade nio månader i början av 80-talet proppat oss fullkomligt fulla av mat, snaps och snask under ett par veckor, samt det faktum att vi därefter återvände till en ledighet som kom att omfatta filmkvällar, finöl och flottig mat så kan man utan att vara något större geni räkna ut att den börda du bär blivit betydligt bredare. 

Då du, liksom resten av mig är väl införstådd med det faktum att vi (jag) är fullkomlig och perfekt, en fröjd för ögat, örat liksom det taktila sinnet (doftsinnet ej inräknat, där förekommer fusk från Frankrike) kanske det kan komma som en chock att det från högre ort (Huvet då alltså) kommit order om ökad aktivitet på sistone. 

Varför, kanske du undrar?

Det ligger till så att du, liksom dina gelikar i det här systemet på sistone har betett er som ena riktiga bidragsfuskare, tagit igen er utan att göra någon egentlig nytta och skördat frukterna av andras slit. Ni har fått föda för att ligga på sofflocket. Jag kan villigt medge att systemet på sistone klarat sig oklanderligt utan er och att ni nog efter åratals slit "på golvet" (och på stegar, i tak, i bilar, i terräng och i snö) förtjänat en stunds vila. Det är trots allt åtminstone delvis er vi har att tacka för att vi fortfarande har mat på bordet trots att vi inte längre förvärvsarbetar, för vilket ni förtjänar all ära och heder.

Dock så har detta beteende hos dig och dina gelikar lett till en belastning på systemet. Trots att ni ibland ryckt in för att avhjälpa vissa logistiska problem så har er inaktivitet, i kombination med ett ökat intag av mat och dryck lett till vissa funktionella och kosmetiska tillkortakommanden. Det är inte så lätt för centralare enheter att tillgodose de behov vi har, vilket har lett till en obalans: Dina kusiner Rectus Abdominis kan intyga den numer sneda fördelningen av bördan. Dessutom har er ovilja att hjälpa till lett till att vissa delar av den interna logistiken har fungerat sämre.

I början lekte högsta ort (huvudet) med planer på att ge dig ett avgångsvederlag och sedan skilja er från er tjänst, i enlighet med lagen om "sist ut, först av" men då du visat dig oumbärlig för vissa aktiviteter skrotades dessa planer. Vi sitter trots allt i samma båt och nu när den glider mot framtiden så ska alla med!

Därför beslöt ledningen av ovan nämnda anledningar att anordna ett aktivitetsprogram i projektform för att du och dina gelikar inte skulle bli helt försoffade. Projektet sjösattes straxt efter nyår och tidiga analyser har varit optimistiska.

Jag medger villigt att jag efter genomförandet av den första milstolpen i projektet upplevde starkt ogillande ifrån flera medarbetare. Pectoralis Major uttryckte starkt missnöje och efter två dagar gick Deltoiderna ut i en koordinerad punktstrejk. Dock så genomfördes förhandlingar och nu verkar det som att alla inblandade parter är överens och känner en stor entusiasm inför projektet.

Alla utom du.

Din motpart i det vänstra benet har gladeligen fallit in i ledet och även om det gnällts lite på sina håll efter aktiviteterna så är det en, och bara en i gemenskapen som stretar emot. 

Jag har aldrig varit en att inte lyssna på kritik. Faktum är att kritik står för den överväldigande majoriteten av den inkommande kommunikationen och jag hanterar dagligen denna typ av information. Problemet här är inte att du kritiserar förfarandet, problemet är att du är för vag i din kritik: Vi förstår att någonting är fel, du måste säga VAD som är fel.

Om det finns ett problem så måste du berätta det för ledningen, så att vi kan komma fram till en lösning. Eftersom du är försiktig med uppdateringarna av din facebooksida (vilket är förståeligt) så kan vi bara gissa vad som är problemet. Vi har pratat med din närmaste medarbetare Soleus som bedyrat att du inte öppnat dig för honom. Vi vet samtidigt att du hade det lite struligt i våras, hela debaclet med diskbråck och ischias men vi bedömer att tillräckligt lång tid förflutit för att du ska ha återfått arbetsförmågan. Det är därför vi valt att författa detta brev till dig.

Projektet kommer nämligen att genomföras vare sig du vill eller inte. Då vi i ledningen uppfattar att det finns en stark majoritet för projektet bland medarbetarna på din avdelning så ser vi gärna att du "gettar with the program" som man säger i den anglosaxiska världen. Om det finns något problem som inte kommit till ledningens kännedom bör du omedelbart kontakta oss så vi kan komma fram till en lösning som gynnar alla parter.

Med vänliga hälsningar
Ledningen, genom:

Lobus Parietalis (H)

Dagens Haiku:

Burpees och Crunches

Den nye, slimmade clqwrx

Med värk i vaden!