Det har varit en SÅDAN DÄR dag idag. Jublande upptäckte jag att då min granne helt saknar vett och reson (och har en normal dygnsrytm), då han började renovera lägenheten vi halv elva. Så sova har jag inte gjort. Väl på jobbet upptäckte jag att det absolut inte var min dag idag. Efter att ha krockat in alla kollin jag ens försökt mig på att flytta på i diverse dyra saker (som höll om någon kollega skulle se detta) lyckades jag göra två dundertabbar med bilen som potentiellt kunde ha slutat i för mig dyra olyckor, även fast turen var med mig och ingenting hände...
Sedermera upptäckte jag att genom en planeringsmiss kan jag eventuellt leva på "fisens mosse" första kvartalet 08. På toppen av detta har jag blivit genuint ignorerad av en bekant de senaste dagarna av någon för mig okänd anledning, en anledning som byter form och växer dag för dag i min vagt störda sinnesvärld. Då vi bara är ytligt bekanta borde inte detta vara ett problem, men av någon mystisk anledning är det det iallafall...
Till råga på allt pockar en liten vinterdepression någonstans under ytan. Den är lite som en svag förkylning kan man säga. Den blir aldrig stor nog att tvinga ned en i ett svart hål av ångest, men inte liten nog att inte vara djävligt störig. Skit alltså.
Men så upptäckte jag att jag behövde föra över lite pengar till syrran. Väl inne på internetbanken blev jag vagt förvirrad och ringde till kundtjänst, där en glad skånsk telefonkontaktpersonskille förklarade för mig hur jag skulle göra, varpå vi gled in i en längre diskussion kring hur de skickade ut Slobodan och Ivan till folk som fått överföringar av pengar de inte skulle ha. Då blev jag på bättre humör direkt.
Spännande hur sånt där funkar...
Dagens
Haiku:
Jag såg en likfisk
Den simmade förbi nyss
För att säga hej
Förklaring till ovanstående dikt, även den på
Haiku:
Nobelprissatsning:
Pretentiös, svår och obskyr
Hör du mig, Horace?
